Mars - förändringens tid .

Helst vill jag stänga av allt nyhetsflöde från kriget i Ukraina. Har just nu svårt att se vad jag själv kan göra för att ändra på situationen i världen, och känner mest förtvivlan över att människan inte verkar ha utvecklats i positiv riktning under min levnad. 

För att inte deppa ihop fullständigt tar jag tag i de förestående förändringarna på hemmaplan. 
Vi avser att flytta ut ur det hus där jag bott de senaste 50 åren. till en mindre stuga på tomten. 
Vi ser fram emot att få hem vår dotter med man och fyra barn, som nu bor på Irland och  vi behöver göra plats för dem. 

Turligt nog har vi många uthus och flera stugor på tomten, så jag behöver inte lämna mitt stora intresse -att förmedla textil kunskap i praktisk utövning. Främst kommer det att ske under sommarhalvåret framöver. 

Att kunna arbeta med händerna är en välsignelse och så länge min hjärna och kropp fungerar kommer det att vara mitt sätt att sprida slöjdglädje. 

Vi har avslutat vårt handelsbolag efter 33 år och jag kommer i fortsättningen ha kurser och workshops i samarbete med studieförbund. 

Jag hoppas att de kommande månaderna kommer att räcka till för att utrymma allt material och alla maskiner och apparater som jag samlat på under alla år.  Den första juli ska vi ha rensat ut allt som inte får plats eller är av intresse för de nya hyresgästerna. 

Jag har börjat med att flytta alla tidskrifter med textilt innehåll som jag samlat. Vävmagasinet och olika stick -och handarbetstidningar och tidskriften Hemslöjd inte att förglömma.
De äldsta tidningarna är från 1920-talet. Då fanns tidningen Husmodern med tips till de av oss som var hemmafruar och hade skötsel av hus och hem som främsta sysselsättning. Den övergick alltmer till att bli en vanlig damtidning med kändisreportage innan den lades ned år 1988. 
Alla är välkomna att sätta sig ner och bläddra i de olika tidningarna och kanske hitta något projekt som inspirerar till skapande.
Här finns också material av olika slag . Förutom garn av naturmaterial finns även skinn och läderbitar och större och mindre tygbitar av både, lin, ull och bomull samt förstås mattrasor för er som vill väva äkta trasmattor. 

 

 

Februari kommer näst

Nu har vi äntligen sett solen gå upp ovanför Rengårdsberget och färga trädtopparna gyllene.

 Det känns hoppfullt och jag känner slöjdarlusten återvända. 

Jag har en del ofärdiga projekt liggande på olika ställen. 

En matta har legat i bagarstugan och väntat på att bli fållad sedan förra året. För att inte tala om allt som finns i skåpar, korgar och skrin. Men för att inte få panik över allt som är OGJORT , så försöker jag ta en sak i taget och glädjas över att åtminstone den blev färdig.

En stickning som har varit min följeslagare genom olika TV-serier är denna tröja : Nanoks Skogsflinga.

Det var så spännande att jag lyckades bryta av rundstickan innan jag var klar. 

Tröjan blev nog så stor, men bättre det än att den blev för liten. 

Ett draperi som jag vävt på under flera somrar blev nedklippt i höstas och nu har jag äntligen kommit mig för att knyta frans och göra en upphängningslösning. 

Januari börjar året...

 ... och nu har halva månaden gått utan inlägg i bloggen. Men som ni vet så kommer ju julen med en mängd annat skoj. Besök av barn och barnbarn samt en del bak, stök och matlagning. 
Nu har det dock lugnat ner sig och nya restriktioner har trätt i kraft, så tiden är kanske kommen att skriva ett inlägg.

Himlen har skiftat i alla möjliga färger under denna vinter. Synd att man inte kan måla akvarell.

Jag koncentrear mig på stickning och barnen får prova vilka tröjor som passar dem bäst.

Detta mönster Morgonglimmer kommer ursprungligen från Nanoks i Norrbotten, men jag har ändrat efter behov. Jag stickade de enfärgade partiet på stickmaskin och oket för hand. Det blev en riktig utmaning eftersom det har tre färger över nästan varje rad och jag dessutom använde två tunna trådar 

(en i silke och en i ull) till varje mönsterfärg. 

Jag har också hunnit hålla en workshop i broderi innan restriktionerna slog till igen. 

Vi var inte så många, så det gick bra att hålla avstånd.

En nöjestripp med Malå teaterförenings buss tog mig till Skellefteå och Sara Kulturhus där vi såg sista föreställningen av Musikanternas uttåg. De hade förvaltat PO Enqvists minne väl i den uppsättning.

Hann också med att studera de broderade och vävda dynorna i kulturtrappen och draperierna i Trappscenen. 
Jag träffade väninnan Helena - en av de många som vävt de långa draperierna i Västerbottensdräll - och vi menade bägge att det borde finnas någon slags upplysande skylt som berättar vem som ligger bakom dessa textila konstverk. 

Jag drar alltid ut på tiden innan jag slänger ut julen. Det är fortfarande mörkt på kvällarna och solen orkar inte över Rengårdsberget på länge än. När dessutom julblomman anstränger sig och kommer med en extra stängel med fyra blommor, så kan man ju inte städa undan juleljusen heller.

 

Snart är det jul...

 ...och nu har vi fått riktig vinter. Det har varit kring -20 grader i veckor. Det är fördelar med kylan också. Det är vacket och snön är inte lika tung som när temperaturen är runt nollan. 

Åren går fortare och fortare och mitt garnlager minskar inte i den takt som vore önskvärt. Jag har sedan en tid förbjudit mig själv att köpa mer garn- möjligen kan jag göra någon bytesaffär. Och när jag går igenom mina hyllor och korgar inser jag att jag inte kommer att hinna använda allt garn även om jag stickar dag och natt.

Nu har jag haft en handstickningsperiod och det går ju betydligt långsammare att förbruka några mängder garn på det sättet. Men det finns så många vackra mönster på Ravelry så det går inte att motstå. Fast  eftersom jag är hänvisad till mitt befintliga lager så stämmer inte masktätheten alltid med det som står på mönstret. 
Och eftersom jag är en slarvmaja i vissa avseenden så fuskar jag bort att sticka provlappar ( men jag poängterar alltid vikten av provlappar för mina elever) vilket resulterar i att det blir fel storlek ibland. 

Det är dock ingen fara, för jag har barn, barnbarn och barnbarnsbarn i alla möjliga olika storlekar.

Nu senast har jag stickat en tröja i ett angorablandat garn efter mönstret Norbottenströjan av Nanoks. 
Den blev för snäv till mig. Vi får se vam som vill bli ägare.

Jag har också äntligen kommit mig för att sy av tyget jag vävt i hundtandsmönster. Det är vavt av Ankis merinolamull 17/2 och känns mjukt. Jag körde det i torktumlaren så det skulle bli tätt och varmt. Den är i storlek Xl och till salu för 3800.-

Någon slags vinter har vi fått ,,,

 .. fast inte ser den ut som när jag var barn. Termometern har pendlat mellan plus och minus, och det tunna täcket av snö som gör naturen ljusare hoppas jag får ligga kvar till i mars. 

Jag har till och med gått mot traditionerna och redan tänt adventsgranen. 

Halsduksväven i den lilla hemmabyggda vävstolen har äntligen blivit utvävd , och även den vita silke/ullvarpen i vävstugan. 

Det är en sann glädje att ha intressen som går att utföra inomhus denna tid på året. Både stickmaskinerna och vävstolarna uppskattas verkligen även om man också kan roa sig med enbart sticknålar.

Jag tyckte det var så roligt att sticka Vulkantröjan. så jag gjorde en mindre version i en annan färgställning. Här visas den före blockning och den ser lite bubblig ut.
 Jag har även denna gång använt mig av restgarnssnuttar av både handspunna garner och garn från olika 70-talsprojekt.
Hoppas jag hittar någon som den passar på bland barnen eller barnbarnen.

Vi närmar oss vintern med stormsteg....

 ...och nu vaknar lusten att sticka. Det blir ofta småsnuttar när man spinner själv. Kanske inte så ofta enhetligt garn till en hel tröja. Därför blev jag glad när jag hittade mönstret VULKAN på Ravelry. Det var som gjort för mina handspunna garner som legat och väntat. 

Jag har mest stickat på maskin på senare tid, men det är skönt att ha en handstickning när man vill njuta framför TVn eller ljudboken.
På tal om ljudbok så rekommenderar jag läsning av Åsa Larssons böcker om advokaten Rebecca Martinsson. Den senaste (och sista enligt Åsa) kom nyss ut. Fädernas missgärningar heter den. Mycket bra och ger en mer mångfacetterad bild av människorna i norra Sverige än en del andra hyllade norrländska författare.  

Jag har nyligen haft en fysisk maskinstickningskurs. Det var i och för sig roligt att det fungerade med att ha stickmaskinskurser på distans också, men nog är det lättare att hjälpa eleverna när man har dem framför sig i fysisk form.  

Marianne ville framför allt få till en tröja liknande den hon sett i en bok från 80.talet

Karin var också med på stickkursen. Jag besökte henne förra veckan i hennes väv- och stickateljé där hon har kollegor som både stickar men framförallt väver. Det är alltid roligt att besöka andra vävstugor och se deras alster i vardande. De klippte ner en dubbelvävd mattväv så jag fick se hur olika mattorna kan bli i en och samma varp. 

Här fanns också några prover på åttaskaftad dubbelvav.

Jag har också handstickat en mohairjacka av dubbelt handspunnet mahairgarn från Lehsoto som säkert legat i 30 år och väntat på min inspiration.

Anita hade med sig surströmming till kursen, så vi som uppskattar den fisken njöt i fulla drag.

Hon hade också med sig sina handfärgade silke- och silkeblandade garner, Blir ni sugna på att köpa så finns hon på Instagram , 
jag blev förstås frestad att testa att slå in detta i min väv som också har väntat på min inspiration. 

Jag ska visa halsdukarna i sin helhet när jag klippt ner vävarna.

Hösten kan också var härlig...

 September kan verkligen bjuda på vackra scenerier när den är på det humöret. 

I denna timrade lilla stuga har jag nu mitt "showroom". Välkoma att titta in. Hör helst av dig först.
tel 070-3955094

Startade månaden med att åka på studiebesök till Gallejaure med Västerbottensvävarna. Det är alltid lika roligt att besöka, och man upptäcker något nytt varje gång. Här bodde systrarna Karlsson och drev jordbruk in på 30-talet. Nu är det ett kulturreservat med sina många timrade byggnader och inredning och textilier bevarade som systrarna lämnade dem, Här kan ni se en film som gjordes medan alla tre systrar fanns kvar i livet.

På storhyllan i taket hänger detta fina fälltäcke.

Jag och Barbro sitter andäktiga och beundrar skaparkraften.
Bakom oss hänger handspunnet ullgarn från systrarnas tid. 

Vi har också börjat om att väva i vävstugan. Det är trevligt att få träffas som vanligt igen.
Vill du följa oss som väver så kolla på vår blogg för Vävskälet.

Skogen har alltid varit en källa för rekreation och inspiration.

I år har det också varit ovanligt svamprikt på tallheden. 

Karl.Johansvamp kallades såväl som de flesta andra soppar för kosopp i min barndom. Jag förstår verkligen korna att de ville till skogs i stället för att gå hem till ladugården, när de skulle gå hem från utängsbetet på hösten. Det var inte alltid lätt för oss barn som hade i uppgift att hämta hem korna att få dem att slita sig ifrån svampen. Men det är först i vuxen ålder som jag lärt mig äta annat än murklor.

Nu planerar jag för en maskinstickningskurs. Det är skönt att restriktionerna släpps, och jag hoppas verkligen att veccinen hjälper ett bra tag. Men vi försöker avhålla oss från att vara alltför närgågna för säkerhets skull.

Mitt senaste förvärv Brother KH 120 finstickare kom med enbart manual på japanska. Men lyckligtvis finns det mesta att hitta på nätet, så det löste sig. Det är en maskin vars mönsterfunktion styrs av knappar. Den har ju vissa begränsningar men är perfekt för riktigt tunna garner. 

Fick en antik strumpstickare av märket Favorit av vår handlare Olov häromdagen. Men jag har inte kommit så långt i hanterandet att jag vill hålla kurs i dessa apparater än. Jag borde verkligen komma mig iväg till någon som håller sådana kurser. Sen är det ju lite jobb med att rengöra de maskiner som stått i hundra år. Men det är kul att ha något ogjort att se fram emot.