2024 års sista dag och 2025 års första.

 December har bjudit på ett varierande väder, men vi har snö nu som det ska vara denna tid på året. Inte särskilt många minusgrader och onödigt mycket blåst, men ganska härligt ändå.

Jag har hunnit vara på två julmarknader i Umeåtrakten och visa upp delar av min produktion.
Det var särskilt roligt att få sälja en handstickad tröja till en ung person som verkade uppskatta hantverket. Numera producerar jag bara av det material jag har och enbart för nöjet att arbeta med händerna. Intalar mig att det är nyttigt för både kropp och själ. Åtminstone verkar forskningen äntligen ha kommit fram till det. Hoppas att de som styr över pengafördelningen till kulturen också så småningom vaknar upp och inser detta. 

Fortsätter att följa mina favoriter på YouTube men jag hinner inte med att göra alla förslag som dyker upp på skärmen. Några som verkar skojiga tar jag till mig. Det är skönt att bara få sy utan tanke på att det ska "bli nåt" eller ännu mindre vara lönsamt. Jag bara njuter av processen och rätt vad det är så dyker det upp ett användningsområde för bitarna.

Några bitar fick bli till julkort. Har fortfarande kvar en hel del av ullspinket jag bytte mig till på Jokkmokks marknad för många år sedan. Det har räckt både till gungstolsmattor, dynor och annat.

Försökte mig också på att göra en textil julgransboll.

Den blev lite tung så den passar bättre att hänga på vårt tidningsfack . Jag använde ett garnnystan som stomme eftersom jag inte hade någon styrolitkula. 

I övrigt så har jag mest plockat ihop våra saker inför flytten som har skett i dagarna. Vi flyttar inte långt - bara tre trappor ned, men till en betydligt större lägenhet. 

Så nu får jag plats för både fler stolar för mina dynor och den Mandela-matta som jag sydde i somras. 

Önskar att vi får ett fredligare 2025 och att mänskligheten lär av tidigare misstag.

Jag tänder ljusen från UNICEF som min kära syster gav mig för många år sedan och försöker hitta hopp och tröst i de ord som de kloka kvinnor och män som gått före oss gett oss. Inte minst våra lokala författare Sara Lidman och Torgny Lindgren. Vi läser ( äntligen ) Saras bok Tjärdalen i vår bokcirkel på Gnejsen nu och jag förundras över hennes fantastiska uttrycksförmåga redan som debutant.
Hoppas vi får fler tillfällen att läsa ( eller lyssna på) fler av hennes och andra kloka författares ord.

En nästan normal påsk

 Tack vare att vi fick våra vacciner för ett par veckor sen, så har vårt påskfirande varit nästan normalt.
De flesta av barnen har kunnat hälsa på och vi har njutit av god mat och goda samtal. Nu håller blommorna på att vissna och godis- och fruktskålen är nästan tom. 

Så mycket slöjdande har det inte blivit i helgen. Några varv på en draken-vante till barnbanet. Den blir kanske klar till nästa vinter.

 Känner mig lika slö som katten.  

Jag fick en förfrågan från Jess ( Jörns evenemang och sammhällsservice) om jag ville bidra med en kudde/dyna till Sara Kulturhus i Skellefteå. Det skulle spegla någon anknytning till Jörnsbygden.

Det var ju trevligt att detta stora och viktiga byggnadsverk satsade på utsmyckning gjord av lokala konthantverkare var min första positiva reflektion, Så jag började fundera på en lämplig design.

Jag blev lite nyfiken på villkoren så jag ringde till Skellefteå kommuns ansvariga för utsmyckning av denna byggnad och det visade sig att de miljonerna redan var intecknade och beslutade om. 
De som jobbar med textilt konsthantverk var inbjudna att utan ersättning bidra till att pryda den stora trappen med dynor och lokalen med vävda draperier.
Jag kan inte hjälpa att jag tror att Sara Lidman skulle ha motsatt sig denna lösning. 
Epitetet "lokala hjältar" ger oss inte mat på bordet. 

Tror att jag donerar kudden till vår lokala byaförening i stället. Kanske som betalning för en tjänst vi behöver få utförd i byn.