Slöjd i årsmöterstider

Då och då har vi pysseldag på seniorboendet Gnejsen. Det är till min förvåning ett fåtal som sluter upp. De flesta 65+are verkar ha lämnat detta bakom sig, även de som är utbildade i ämnet textil. Vi försökte locka med pappersslöjd och torrtovning med inslag av makramé. Dagny med många konstnärliga talanger visade oss hur man gör pappersblommor.

Den 9 mars var det dags för Västerbottensvävarnas årsmöte. Vi skulle träffas i Petiknäs och medlemmarna i min kära vävförening Vävskälet ställde upp med lokal och förtäring.

Jag blev omvald till ordförande, och det blev inga större förändringar i styrelsens sammansättning. 

Dagens höjdpunkt var i vilket fall Anitas demonstration av tuftning. 

Hon har övat sig i denna teknik ett tag och nått fram till en teknik som fungerar med hjälp av lite armmuskler. Att hon sedan har en (nedärvd?) konstnärlig ådra gör inte saken sämre. Vi blev glatt överraskade över att hon det färdigtuftade konstverket som vinst i medlemslotteriet. 

Jag fortsätter att tillverka bitar till DET STORA HJÄRTAT som ska produceras av Gerillaslöjdfestivalen. Kanhända att jag behåller ett par som inte riktigt blev det rätta måttet.

det blir spännande att se resultatet framåt hösten. 

Den 16 mars hölls föreningen Linneas sista årsmöte.De beslöts att föreningen skulle läggas ner och vi tipsar om att medlemmarna får fortsätta sin kamp för linodling, beredning och spånad i Västerbottens  Hemslöjdsförenings regi. 

En tröst i den allmänna depretionen över världens situation är ändå att kunna möta sina likasinnade på Internet. Förutom K3n finns det flera slowstickare på Youtube som sysslar med att sy Kawandi. En lappteknik med afrikansk/indiska rötter. Det förefaller vara ett sympatiskt sätt att ta tillvara gamla tygbitar i måttliga storlekar och jag fastnar omedelbart för den tekniken (också). Inser att jag är en obotlig hoppjerka. men ursäktar mig med att jag anpassar mig till de rådande omständigheterna. Nu när jag inte rymmer vare sig vävstol eller stickmaskin i lägenheten där vi bor, så får jag hålla mig till de mindre utrymmeskrävande teknikerna. Det går förstås att göra hur stora Kawandis som helst, men jag börjar med en liten  30x30 cm.

En brodericirkel i Ersboda slöjdförenings lokaler är ett trevligt avbrott varannan onsdag. Det är intressant att se deltagarnas olika projekt. Själv försöker jag illustrera världens situation med en bortflygande fredsduva via en kombination av franska stygn, schattersöm och nåltovning.  

Ett annat sätt att brodera är det japanska Sashiko. Jag fick en fin present av Anita - en box med olika kort med stygn som man kan använda på olika sätt. Ursprungligen var det ett dekorativt sätt att laga kläder på .

Här har jag sytt en s.k. risbag och en liten förvaringsbox till fingerskyddet.

Nu börjar de flesta årsmöten vara avklarade . Jag fick vara ombud för vår regionsförening Västerbottensvävarna på Riksvavs årsmöte i Visby. Det var en trevlig tillställning med olika kringarrangemang som Gotlands vävare satt ihop. Jag deltog i en workshop i Gotländsk vävsöm.

Något sådant pillrigt broderi skulle ja inte gett mig på utan den pedagogiska ledning som dess ordförande gav oss, Hann inte sy så mycket , men har gjort dynan klar sen jag kom hem. 

 

Summerar Februari månads projekt

 Startade månaden med att vara värdinna på Hemslöjdsföreningens textilafton med att inspirera till att spinna på slända. Jag trodde vi skulle bli få deltagare eftersom vädret var avskräckande, men det kom oväntat många. Det är alltid trevligt att samlas med likasinnade kring gemensamma textila tekniker. 

Fortsätter min slowstitchresa med K3n. Hon har så många kluriga tips på olika långsamma återbruksprojekt. Som den här nåldynan t.ex, som ligger i en liten korg av trasrep. Det tog en god stund att få till korgen, men den fungerar bra och är lätt att flytta omkring dit man behöver den. 

Jag gjorde även botten till en liten väska av ett annat slowstitchprojekt eftersom jag tvinnat ett antal rep när jag ändå höll på.

Nästa textilkväll handlade om Näverstickning ( eller korgstickning som det ibland kallas) Det var lite klurigt att komma igång, men sen blav det kul. 

Alla hjärtans dag den 14 och gårdagens vävcafé i japansk flätteknik föranledde mig att färdigställa mina hjärtan. Meshwork kallas tekniken på engelska. Sen försökte jag mig på att göra ett makraméhjärta av lyxtrasan som har legat och väntat i ett antal år. Det blev inte perfekt men får symbolisera den goda viljan i alla fall. 

Nästa frestelse var det som presenterades av Gerillafestivalens representanter på Väven lördagen därpå.

Att sy, sticka eller virka en bit tyg 30x30 och bidra till deras projekt "Heart of the matter-Matter of the heart" 

Jag blev tänd på idén och har gjort ett antal rosa/röda bitar som jag tänker skicka till dem innan den sista maj. 

Färdigställt UFON och besökt museer i Stockholm

 Startade det nya året med att färdigställa några vantstickningar som har legat i sina objektsväskor sedan år tillbaks. Den tilltänkta mottagaren har redan vuxit ur vanten, men turligt nog finns nya barnbarn i olika åldrar som har rätt storlek på händerna. Mönstret heter Sandra Salamander och finns i Stora Vantboken av Jorid Linvik.

Dessa vantar är från en annan bok.

Januari har också varit starten på ett för mig nytt synsätt på varför man "håller på" med sina slöjdprojekt. Har äntligen insett att det inte behöver bli nåt "nyttigt". Det är processen som är det viktiga. Det är den trevliga bekantskapen Katryn ( alias K3n) som hjälpt mig på vägen genom sin YouTubekanal K3n clothtales. 

Det var precis vad jag behövde för att känna fortsatt skaparglädje.

Att äntligen få förstå varför jag sparat alla små tyg och garnsnuttar! Helt underbar person med en lågmäld ton och en tillåtande attityd. Inte att undra på att hon har många följare.

Enligt henne kan man ha användning för de minsta små tygbitar. Jag fick en idé om att använda de små fint nystade trasor som jag fått av tant Elsy. Kanske det blir till en pärm med olika Slowstitch-prover. 

Det går förstås också göra mer användbara saker. T ex. små väskor s.k. risbagar genom att för hand sy ihop små tygbitar man haft liggande, kanske broderade med små japanska stygn.

En snabbvisit till huvudstaden gav en riktig boost av färg och idéer till att brodera vidare .

På På Millesgården hade Kaffe Fasset med flera textilkonstnärer en utställning som sprakade av färg. 

Här kan ni se och höra deras idé bakom utställningen. 

Innan det var dags för hemresan så tittade vi in på Strindbergmuseet. Där fanns också en textil utställning. 'Hemsöborna genom nålsögat' var en tolkning av gruppen Skapande Broderi.  Det gav också mersmak för broderi. Jag har nog varit lite för respektfull gentemot broderikonsten, sen mitt tidigare broderi ( efter förlaga) tagit mig 30 år att färdigställa. 

Ger er några exempel på Broderigruppens tolkningar av valda citat ur boken Hemsöborna.

Hoppas min inspiration håller i sig så jag kan visa ett resultat av mina stapplande broderikonster i en inte alltför avlägsen framtid.