Bara en månad till jul

Nu har den gamla cottolinvarpen som vi satte upp i vävstugan hos Maria på Berghem äntligen vävts ut. Vi tänkte oss att det skulle bli handdukar, även om det nog var tänkt till löpare på 70-talet. Vi solvade i sålldräll. Det blev ok till lite kraftiga handdukar. Nu måste vi ju färdigställa dessa med handvävt band i samma material. Varpar i lägenheten med hjälp av mannen i gungstolen. 

Första Slöjdhappeningen i november hade tema klackmattor.

Jag hade gjort iordning kit med material till små väskor eller nålbrev i vadmal.

På Hemslöjdsföreningens textilkväll så fick vi pröva på mosaikvirkning. Det var roligare än jag förväntat mig så jag fortsatte att testa tekniken. Särskilt fiffigt var Tiinas tips att sy en rad kedjestygn runt det blixtlås som man tänkt använda och sedan virka nedåt. Då slipper man besväret med att sy i blixtlåset efteråt. 

Fick också lite feeling att ta fram symaskinen och sy en ficka för att underlätta min soffslöjd.

Som julavslutningspyssel hos Hemslöjdsföreningen gjorde vi små temaribollar att hänga i riset. 

Välkomna till Sista Slöjdhapppeningen i november på kaffehuset Mekka den 27. Då har vi tema stickning. Visar hur man stickar tvåändsstickning och andra sticktekniker.

Vi fortsätter några måndagar in på december med lite julpyssel om det passar bättre. Eller också kanske vi ses på Gammlia den 9 december?

 

Återgått till normalläge?

Denna tid har som bekant inte varit någon annan lik. Det har förstås påverkat oss i olika hög grad, beroende på ifall vi varit direkt angripna av coronaviruset eller inte. Men ingen har väl känt sig helt opåverkad? Vi i vår familj hör till de lyckligt lottade som inte haft någon fysisk känning av viruset - hittills. Men faran är ju ingalunda över, trots att vi gör vårt bästa att hålla avståndet och tvätta händerna som den gode Anders Tegnell uppmanar oss till. 

Jag förlorade en tid helt lusten att slöjda - något som varit mitt liv ( av och till) de senaste 70 åren.
Fick istället en anna lust, vilket jag är tacksam över. Nu är min text om mina anmödrar ute på korrekturläsning, och jag väntar med spänning på reaktionerna. 

Min slöjdarlust håller också så sakterliga på att återkomma. Jag har med hjälp av min goda vän Karin tvingat mig tillbaks till stickmaskinerna, och det visade sig vara nästan lika roligt som förut. Övade på att sticka sockar på olika sätt och maskiner. Det fungerade över förväntan att sticka sockar på  Silver Reed 860 enkelbädd  med dubbelvikt fejkresår. Hör gärna av er om ni vill ha mönster. 

För att minska på lagret av vävgarner testade jag också att sticka bordstrasor av dubbelt lintowgarn.
Efter att ha fått hjälp av min kompis Elisabets särbo att justera resårbädden så kunde jag sticka halvpatent på grovstickaren. Det blev en lämplig kvalitet som också känns hyfsat miljövänlig.

Förutom skrivandet så har jag ägnat mig åt att sortera och städa i skåp och lådor. Jag har ännu inte lyckats göra mig av med samlargenen, så att slänga tyger eller annat som kan vara material till slöjd är för mig hart när omöjligt. 

Jag har försökt att färdigställa en del ( av mig själv eller av anmödrar) påbörjade alster. Det har också känts meningsfullt. 

På loppis hos min goda vän Tina hittade jag en bandvävstol som inte gick att motstå. Där var ett påbörjat band som jag färdigställt. Kanske blir det ett band till någon ny väska av nåt yllespink.
Jag har för övrigt en särskild blogg för mina återbruksprojekt som jag kallar "Till Spinkets Lov".

Och äntligen kom jag mig för att dra på den halsduksvarp som jag varpade i våras. Den lilla hemmasnickrade vävstolen som jag köpt av en dam i grannbyn Rålund för 30-talet år sedan fungerar bra till mindre vävar. Den ryms också fint uppe i vår hall och matchar mina batikgardiner från 70-talet och dito lampa. 

Vävkurserna har ju också varit lagda på is sen i våras. Men nu när vi fått klartecken från studieförbundet att återuppta kurserna ifall vi håller avstånd, så har de flesta i vår förening träffats ( på olika tider för att undvika trängsel) några gånger. Mer om vår förening Vävskälet kan läsas här.  

 

Umeå och Jokkmokk

De senaste helgerna har jag gjort utflykter till Umeå och Jokkmokk. Här i norr är ju inte några tiotal mil något avstånd att förskräckas över.
Förra helgen invigdes kulturhuvudstadsåret och vi var några slöjdare och konsthantverkare som var inbjudna att ställa ut på Egilhallen på Gammlia

.Trots ett totalt besök av 55000 människor i staden så verkade inte många veta om det. Eller också räckte inte tiden till att besöka alla olika evenemang som pågick.
Så vi fick istället ägna tiden åt att bekanta oss med varandra och beundra kollegornas produkter.
Närmast till vänster var en för mig alldeles ny bekantskap - smeden Mia .

Hon har jättefina produkter och hade dessutom en tävling som gick ut på att tipsa om norrländska uttryck som hon ville använda på sina smycken.  Här kan ni se vem som vann.

  Katarina Roos känner jag sen förut. Hon har fina mohairgarner som hon färgat själv. Köpte några härvor till mitt nästa boa-projekt.

Vi hade en spontan workshop i Zoom loom vävning.

Ett roligt projekt som benämndes Sagospinn presenterades av Therese Larsson och Ylva Göransson.
 En kul idé som fått stöd av Umeå 2014. 

 

Duktig på att tova är också Carina Lundberg

Hon har specialiserat sig på djur.

Fröken Röd visade sina fina brickor med sagolika motiv.

 I anslutning till sälfångstutställningen stod mycket passande Doris Tedebring med hantverk av skinn och läder.

En väska av handvävt tyg med infällning av flätat skinn var ett textilt undantag.

Jokkmokks marknad brukar ju bjuda på kyligt väder. Normalt sett så håller sig temperaturen mellan -25-40. Men i år var det bara några ynka minusgrader. Nästan så att en ville klaga på värmen. Vi som stod inne på Västra skolan trodde inte att folket skulle vilja gå inomhus. Vi hade fel. Det blev gott om besökare från när och fjärran. 

Lite dåligt samvete har en nästan över att få en inomhusplats år efter år. Det är ju förstås trevligt att kunderna hittar igen en, så jag är tacksam över att ha min gamla vanliga hörnplats. Försöker förnya mig med nya produkter som denna långkofta i ull/silke med tillhörande boa.

och hattarna får ju olika dekorationer förstås.
Flera nya ansikten fanns också bland utställarna. Bland annat ett par unga silversmeder.

Camilla Mustikka heter denna duktiga designer och silversmed.

Ami Avellán heter denna tjej från Finland, som gjuter silversmycken utifrån vackra frivoliteter.Dom tilltalade mig mycket som den textilnörd jag är.Hennes hemsida www.amiavellan.com är under uppbyggnad.

Den rutinerade guldsmeden Göran Söderström från Lannavaara har varit med längre och förnyar sig med nya modeller och material.

En annan ny bekantskap var Louise från Årsunda med företaget Spångmurs

Hon demonstrerade brickbandsvävning och håller kurser i olika tekniker

Sedan fanns förstås tenntrådsslöjd att köpa.Kristina Anderson från Rimfrost of Sweden och Ranghild Eklund från Krokom gör båda fina arbeten.
Kristina syr och broderar även på ylle.

Tommy och Anki Carlsson förnyar sig också. I år vandrar renar på väg mot nya ägare. 

Kent Hammarströms underbara vita svepaskar kunde jag med kapp nöd motstå.

Detta blev ett långt inlägg, men jag passar på medan jag fortfarande har allt i någorlunda färskt minne. Det är kul att dela med sig av upplevelser av god slöjd och jag hoppas att de unga  också kan intressera sig för ett textilt hantverk som vävning.
Reservera helgen 18-20 september för vävmässan i Umeå!
Mer info på Vävrådets hemsida

.