Minns i november......

Inatt har det snöat ordentligt. Snön trängde sig även in på den inglasade balkongen. Men jag tror att mina hålkrusdynor klarar lite snö. Det var utlovat plusgrader till veckan, så då får jag väl ta in och torka dem.

Klackdynorna som hade legat på balkongen hann jag rädda undan snön. De finns nu ett par stycken att se/köpa på Slöjdarnas Hus i Vännäsby som öppnar på lördag  den 24 november mellan 11,00-16.00.

Jag fick låna min kompis Anitas tuftmaskin några veckor. Det var kul att tufta, trots att jag fick blodad- inte tand utan tumme. Men det har läkt nu och jag fick ingen större skräck men lite respekt för apparaten. 

Kom på att det var smartare att lägga bilden när man vill göra en vy med hoisont eftersom det vanligaste är att dra maskinen nerifrån och uppåt.

Mina kunskaper i broderi är begränsade, men det går framåt.
 Vid besöket på Sy & Hantverksfestivalen i Stockholm mötte jag en tjej med passion för äldre broderimönster. Hon gav(!) mig ett antal upptryckta linnebitar med tryckta mönster från 60-talet. Hennes företag heter Studio Flax och ligger i Bristol, Uk.  Det har en fascinerande historia och där finns många olika broderikit ifall ni vill köpa ett av de fina mönstren. 

Förra helgen var det öppet hus hos föreningen Vävskälet som har sitt säte i Petiknäs, Norsjö kommun. Jag tog bussen bl.a. för att besöka de tidigare kollegorna. Det var verkligen trevligt att se deras alster och att föreningen lever vidare trots att jag som varit dess ordförande i över 30 år flyttat från bygden. Här kan ni läsa om vad haft för oss sedan 2010. 

 

Några exempel på vad som vävts i vävstugan sedan jag besökte den senast. 


Vi hann också med att baka i bagarstugan under den korta vistelsen hemma i Rengård. Det kom ett gäng kompisar till min äldsta dotter som varit på en inlandstur med spa på Källan och besök i Raggsjoliden - Torgny Lindgrens barndomsby och ville testa att baka halvtjockkaka. 

Här är Andreas i färd med att grädda. 

Nu på lördag ska jag testa julmarknaden på Ersboda Slöjd. Välkomna allihop att besöka oss som är med och väver, syr, snickrar eller smider i silver i deras fina lokaler. Jag kanske kan passa på att puffa för mina planerade kurser i maskinstickning och tovning?

 Det går att köpa fika också så ni kan stanna länge och förhoppningsvis få inspiration av de olika teknikerna.

Jag tänker visa ( och gärna också sälja) vävda halsdukar, stickade koftor och tovade hattar och mössor i olika tekniker. Jag har också dynor i klackmatteteknik och lite annat textilt.

VÄLKOMNA även till Julmarknad i Gamla Salteriet i Obbola den 1 december.  

Där finns även keramik och annat spännande konsthantverk som mina kompisar och fler visar och säljer. För att inte tala om den goda fisken och annat gott från Salteriet. 

Slöjd i årsmöterstider

Då och då har vi pysseldag på seniorboendet Gnejsen. Det är till min förvåning ett fåtal som sluter upp. De flesta 65+are verkar ha lämnat detta bakom sig, även de som är utbildade i ämnet textil. Vi försökte locka med pappersslöjd och torrtovning med inslag av makramé. Dagny med många konstnärliga talanger visade oss hur man gör pappersblommor.

Den 9 mars var det dags för Västerbottensvävarnas årsmöte. Vi skulle träffas i Petiknäs och medlemmarna i min kära vävförening Vävskälet ställde upp med lokal och förtäring.

Jag blev omvald till ordförande, och det blev inga större förändringar i styrelsens sammansättning. 

Dagens höjdpunkt var i vilket fall Anitas demonstration av tuftning. 

Hon har övat sig i denna teknik ett tag och nått fram till en teknik som fungerar med hjälp av lite armmuskler. Att hon sedan har en (nedärvd?) konstnärlig ådra gör inte saken sämre. Vi blev glatt överraskade över att hon det färdigtuftade konstverket som vinst i medlemslotteriet. 

Jag fortsätter att tillverka bitar till DET STORA HJÄRTAT som ska produceras av Gerillaslöjdfestivalen. Kanhända att jag behåller ett par som inte riktigt blev det rätta måttet.

det blir spännande att se resultatet framåt hösten. 

Den 16 mars hölls föreningen Linneas sista årsmöte.De beslöts att föreningen skulle läggas ner och vi tipsar om att medlemmarna får fortsätta sin kamp för linodling, beredning och spånad i Västerbottens  Hemslöjdsförenings regi. 

En tröst i den allmänna depretionen över världens situation är ändå att kunna möta sina likasinnade på Internet. Förutom K3n finns det flera slowstickare på Youtube som sysslar med att sy Kawandi. En lappteknik med afrikansk/indiska rötter. Det förefaller vara ett sympatiskt sätt att ta tillvara gamla tygbitar i måttliga storlekar och jag fastnar omedelbart för den tekniken (också). Inser att jag är en obotlig hoppjerka. men ursäktar mig med att jag anpassar mig till de rådande omständigheterna. Nu när jag inte rymmer vare sig vävstol eller stickmaskin i lägenheten där vi bor, så får jag hålla mig till de mindre utrymmeskrävande teknikerna. Det går förstås att göra hur stora Kawandis som helst, men jag börjar med en liten  30x30 cm.

En brodericirkel i Ersboda slöjdförenings lokaler är ett trevligt avbrott varannan onsdag. Det är intressant att se deltagarnas olika projekt. Själv försöker jag illustrera världens situation med en bortflygande fredsduva via en kombination av franska stygn, schattersöm och nåltovning.  

Ett annat sätt att brodera är det japanska Sashiko. Jag fick en fin present av Anita - en box med olika kort med stygn som man kan använda på olika sätt. Ursprungligen var det ett dekorativt sätt att laga kläder på .

Här har jag sytt en s.k. risbag och en liten förvaringsbox till fingerskyddet.

Nu börjar de flesta årsmöten vara avklarade . Jag fick vara ombud för vår regionsförening Västerbottensvävarna på Riksvavs årsmöte i Visby. Det var en trevlig tillställning med olika kringarrangemang som Gotlands vävare satt ihop. Jag deltog i en workshop i Gotländsk vävsöm.

Något sådant pillrigt broderi skulle ja inte gett mig på utan den pedagogiska ledning som dess ordförande gav oss, Hann inte sy så mycket , men har gjort dynan klar sen jag kom hem. 

 

Besök av slöjdande kamrater och utflykt till Gammlia

 Det som har varit mest givande under alla år som jag hållit kurser är kontakten med andra slöjdintresserade. Jag kan inte säga att jag minns namnen eller känner igen alla kursdeltagare från snart 50 år tillbaks, men några har blivit riktigt kära vänner.

Fick besök av tre av dem innan jag åkte ifrån Rengård och till vår nuvarande bostadsort. Det var så kul att få se Anita in action med sitt nyförvärv - tuftmaskinen. 

Jag råkade ha ett mattullgarn som fungerade bra i tuftpistolen. Men det krävs övning, styrka och handlag för att få till det, vilket jag blev varse när jag fick testa. Anita har lyckligtvis de kvalifikationerna som kravs, tillsammans med konstnärsgener som också är tacksamt vid skapandet av textila alster. 

Anna passade på att väva sig en liten rosengångsväv på den äldsta vävstolen. Den har stått på vinden i bagarstugan ända sen jag hittade den i ett uthus. Den fungerar fortfarande hjälpligt trots att den väntat på vävare i flera år och är bekväm att sitta i. Är du intresserad av mina gamla vävstolar kan du läsa här. 

Jag har fortfarande kvar så mycket växtfärgat garn som behöver förvandlas till något färdigt alster.

Mest är det förstås mest olika gula och gulgröna toner, eftersom våra inhemska växter mest ger de nyanserna. De gör sig dock bra tillsammans med naturgrått. 

Själv sysslade jag med att vava diagonala halsdukar av garnrester från Wåhlstedts.

September är ju månaden för surströmming och vävupptakt i vävstugan i Petiknäs. Det var spännande att se om vi skulle hitta några surströmmingsburkar i någon butik. Det gick vägen och vi kunde njuta av delikatessen även detta år. Desvärre kan jag inte fortsätta att delta i vävkurserna eftersom vi flyttar, men hoppas att de kan fortsätta med kursverksamheten trots att regeringen hotar med nedskärningar i budgeten för folkbildningen. 

Kommen till Umeå var det dags för skörd av linet som föreningen Linnea satt på Gammlia. 

Det fanns andra slöjdare på plats också och mina döttrar frestade mig att pröva på att snickra. Kände mig  verkligen "oslög" trots att jag hade en proffsig handledare i läraren på träslöjdlärarutbildningen. 

Minns i November det ljuva september....

De senaste medlemmarna i familjen Gustavsson/Fogarty

 Det har varit lite både-och med ljuvligheten denna september. Men när solen lyser och gör björkarna gyllene då glömmer vi lätt de mulna dagarna. 

Vi har bakat, kapat och kluvit ved och startat vävterminen med surströmmingsfest.  I år var vi hos Monica i Träskholm. Det var länge oklart ifall vi skulle få tag på den läckra fisken. Den lokala butiken fick ingen tilldelning i år. Men lyckligtvis hade flera av medlemmarna i vår vävförening antingen sparat nån burk från förra året eller hittat på annat håll. Vi bjöds även på en vacker solnedgång innan det var dags för hemfärd. 

Den största höjdpunkten på denna septembermånad har ändå varit besöket på Vävmässan i Halmstad. Lestanders buss tog oss på ett tryggt sätt ner till Halland med den trevliga guiden Monica som initierat berättade om de platser vi besökte och passerade på vår väg. 
Full av textil inspiration och beundran av alla duktiga vävkunniga människor från olika länder. Flest var ju svenskar förstås, och Västerbottensvävarna var representerade i Riksvävs monter bl.a. genom en dyna vävd av Barbro Persson

Något som inspirerade oss särskilt var tuftningspistolen som Jola Glimäng demonstrerade. Hon håller även kurser i tuftning. 

Ett fint exempel på hur man kan göra fria mönster med hjälp av skaftväxling.

En spännande effekt kan manockså få med hjälp av en solfjäderssked.
Här visar Winnie Poulsen hur den fungerar. 

Ser redan fram emot nästa vävmässa om tre år. Vet inte ännu var i Sverige den kommer att genomföras. Under tiden väver vi vidare i vår egen förening Vävskälet och sprider vår inspiration vidare till de som inte kunde delta i resan.