Sommar och semester i Rengård

 Äntligen kom vi oss iväg . Som jag längtat hem till Rengård. Här har jag frihet att röra mig utan att tänka på att vara "respektabel" och har tillgång till allt mitt material som inte fick plats i den lilla lägenheten i Umeå. 

Juni månad bjöd på ett fantastiskt sommarväder. Nästan så att man började klaga på värmen. Midsommaren kunde firas utan ullkofta och med fika på uteplatsen

Gjorde några kransar av ullgarn för att ha till kommande midsomrar (ifall inte blommor finns tillgängliga då)

Jag fick hjälp av barnen att rigga upp min vattenvärmare och tog genast tillfället i akt att tvätta några mattor. Sen blev det dags att testa den naturliga färgningen i större skala. Jag hade testat lite i köket hemma i lägenheten, men nu ville jag se ifall det var så lätt som det ser ut på YouTube. Jag hade fått ett par säckar lökskal av en odlare i grannbyn, som har väntat ett antal år på att användas. 

Visst blev det färg på tyget, men alla löv som jag lindat upp på kopparrör blev inte så tydliga som jag hoppats. Bomull är förstås mera svårhanterligt utan betmedel. Jag har ju lärt mig att färga bomullsgarn av Rickard K på Sätergläntan på 80-talet. Men i dagens läge inser jag att jag verkligen inte varit miljövänlig till alla delar. Nu håller jag mig till enbart det material jag hittar i köket eller naturen - utan betmedel. Resultatet blir kanske inte det förväntade men det är minst lika spännande att linda upp mina tygrullar nu som någonsin att lyfta upp garnhärvorna förr i tiden. 

Ull och silke är lite mer tillåtande vad gäller att ta emot färg av naturen. Lökskal är det mest lyckade hittills även om jag fått fram några löv av björk på mina silkesjalar också. Framtiden får utvisa hur hållbar färgningen är och hur länge mitt intresse för denna "konstart" räcker. Jag är ju som bekant en riktig hoppjerka. 

Juli har varit lite mer ostadigt. Det behövs ju även regn, och jag har många olika inomhusaktiviteter att ägna mig åt, så jag klagar inte. 

Tänk vad sommaren går fort ändå oavsett väder. Snart är det augusti och dags att bege sig tillbaks till Umeå och sjätte våningen. 

Men först vill jag visa något av det jag roat mig med
( förutom umgänge med familjen) i sommar:

Brödbakning, matt-tvätt, broderi, sortering av  material  och sist men inte minst loppis. 

Stickad yllepläd färgad med lökskal

Två bjökblad blev hyfsat tydliga på bomull

       

  

Hittade ett uppritat mönster med en fin text som kunde passa i någon av döttrarnas "Textila journaler".
men det var svårt med min numera grumliga syn att hitta rätt med nålen. Dessutom var jag lite frågande inför färgvalet på blommor och blad, men försökte följa instruktionerna ( under tyst protest). 

Då passar denna Mandala (inspirerad av K3n) av större format och friare mönster bättre mitt sinnelag. Den kanske inte hinner bli klar denna månad, men jag ska ju ha något att pyssla med nästa månad  också. 

Motvilligt accepterade jag även att döttrarna skruvade ner min företagsskylt från bagarstugan, trots att det var över två år sen mitt företag avslutades. Det är svårt att släppa taget över ens livsverk. Men väldigt roligt att gården får fortsätta i familjen Gustafssons ägo förhoppningsvis i flera generationer till. 

Om någon är intresserad av gamla textila redskap och maskiner, så har jag kvar ett antal strumpstickmaskiner, knyppeldynor och spinnrockar m.m. Samt vävgarner i lin och bomull.

Hör av er i så fall snarast. 

 

X

Feel Good med hjälp av ull

Har flängt hit och dit den senaste tiden. Förra helgen var det ordförandekonferens i Stockholm med Riksföreningen för handvävning. Trevligt att träffa vävare från hela landet och dryfta problem och glädjeämnen i föreningen.
I dag var det dags för mässa i Lycksele. Feel Good Mässa! Eftersom jag mår särdeles bra när jag sitter vid spinnrocken, så tog jag den med mig för att sprida den känslan vidare till besökarna ( och puffa för kurser ).

Hade inte informerat mig tillräckligt om villkoren, så det visade sig att jag inte hade varken vägg eller bord i montern. Men som vanligt så löser sig allt till det bästa, och jag fick låna en rullade vägg och ett litet bord.

Passar på att spinna den nyligen inhandlade merinoullen och ger den S-snodd. Dvs jag spinner den motsols. Det lär ska bli ett slätare tyg om man väver med en Z-spunnen varp och S-spunnet inslag. Vi får se hur det blir med detta. Det kan ju bli spännande effekter om man växlar mellan Z-och S-spunnet också. 

På scenen pågick "Gör-om-mig-aktiviteter" och många utställare erbjöd olika kroppsbehandlingar, så jag kände mig till en början som en främmande fågel, med min hantverksprofilering. Men efterhand så upptäckte jag andra hantverkare som t.ex. Karin från Vilhelmina. 

Karins Möbelrep heter hennes företag som kan konsten att klä om möbler.

Jag erinrade mig vår gamla fotölj som står i ladan och väntar på ett nytt liv. Men det är ju en bit till Vilhelmina , så jag får väl fundera om den är värd en resa dit och den kostnad som det skulle innebära att få den reparerad. Dessutom måste jag ju först väva tyget, så det blir nog i en oviss framtid.

Kollar vidare och träffar en annan Vilhelminabo - Mary Eliasson som visar trevliga linnekläder.

En kul detalj var flikarna som hölls fast med en knapp

Min montergranne Helen visade sig vara från grannbyn Svansele. Även hon är ullfrälst och importerar ullfrotté från Tyskland. Koryfé heter hennes företag.

 Sen fanns det förstås mathantverkare också. Tant Ruth är född i en annan grannby - Mörttjärn, men bor och verkar numer i Norra Släppträsk, Malå. 

RH Plantago är hennes företagsnamn.

Och kanske ska man benämna Viktoria Lindberg hantverkare också, även om hennes resultat inte är synliga för ögat . KraniosakralTerapi heter hennes behandlingsmetod. 

Lev å må! är Viktorias valspråk.
Det kan jag också instämma i, och ett bra sätt att leva och må bra är att ägna sig åt textilt hantverk.

Spånad och vävning var nödvändiga kunskaper för överlevnad för mindre än hundra år sen, och jag skulle vilja säga att de fortfarande är nödvändiga. Åtminstone för att jag ska leva och må.