Vintertiden är kommen

 Så här i slutet på oktober så byter vi till vintertid. Ingenting som påverkar mig speciellt mycket. Måste bara komma ihåg att ställa tillaks väggklockan 1 timme. Mobilen sköter ju detta automatiskt.Vädret är dock inte särskilt vinterlikt med dimma och barmark. Nästan så att man längtar efter snön.

Men jag har aldig tråkigt även om vädret inte lockar en att ta promenader. 

Efter jag fått plats för en liten vävstol i lägenheten tillsammans med stickmaskinen och symaskinen så det finns alltid något att ta tag i. 

Barnbarnsbarnet Charlie fattade snabbt trampordningen på våffelväven. 

När jag sätter mig framför TVn på kvällskvisten så känns det skönt att ha nåt i händerna också, så ibland tar jag fram virkkroken och virkar några mormorsrutor. Har sällan något färdigt projekt i åtanke, men förr eller senare så brukar det uppenbara sig. 

Handstickning är en annan lämplig TVtittarsyssla. Mitt barnbarn Felicia blev förtjust i en gammal tröja hon hittat i mitt "loppis". . Tyvärr hade något kryp hittat den också och bitit hål här och där. Jag lovade sticka en ny till henne. Mönstret är från 60 -eller 70-talet skulle jag tro. Minns inte exakt när jag stickade den och hittar inte mönstret heller. Det gläder mig att hon kan tänka sig ha en tröja av vanlig svensk ull. Det är ju sällan det mjukaste garn man kan tänka sig, men värmer bra och håller formen bättre än alpacka och annat mjukt garn. 

På tal om ull - jag träffar en grupp "ulltjejer" en gång i månaden. Senast har vi varit på Sörböle gårdsbutik och fått testa tovmaskinen. Trevligt att träffa likasinnade som förstår ens fascination av ull och allt man kan göra av den. 

Vi har haft avslutning på kursen i flamskvävning för säsongen. Helena hade samlat på flamskvävar hon hittat på loppisar i många år. Fint att få se det som enligt henne bara var en del av hennes samling. 

Karin har designat en fin bildväv av mönstret på en vintage-kaffeburk. Det kanske blir en kudde att vila huvudet på medan man tänker på tiderna som flytt. 

Annars har den mesta tiden gått till förberedelse för vävning i vävstol. Håller en kurs i vävning för nybörjare på Ersboda slöjdförening. Det är också roligt att få inbjuda ungdomar i vävningens underbara värld. Där blir man ju aldrig fullärd . Det finns alltid nytt att upptäcka. Vill man stödja handvävningen och sörja för dess fortlevande kan man förutom att själv sprida kunskapen även gå med i intresseföreningen Riksvävarna och vår region Västerbottensvävarna. Vi har mycket kul på våra träffar.

Detta ska bli en gardin till dottern Clara.
Hon har själv varpat och börjat solva. 

Varpen är egyptiskt bomullsgarn 30/2. 
Vi har ingen direkt tidspress vilket känns skönt. Hoppas i alla fall att hon förstått vad handvävt betyder i tid och kunskap när projektet är färdigt. 

Någon slags vinter har vi fått ,,,

 .. fast inte ser den ut som när jag var barn. Termometern har pendlat mellan plus och minus, och det tunna täcket av snö som gör naturen ljusare hoppas jag får ligga kvar till i mars. 

Jag har till och med gått mot traditionerna och redan tänt adventsgranen. 

Halsduksväven i den lilla hemmabyggda vävstolen har äntligen blivit utvävd , och även den vita silke/ullvarpen i vävstugan. 

Det är en sann glädje att ha intressen som går att utföra inomhus denna tid på året. Både stickmaskinerna och vävstolarna uppskattas verkligen även om man också kan roa sig med enbart sticknålar.

Jag tyckte det var så roligt att sticka Vulkantröjan. så jag gjorde en mindre version i en annan färgställning. Här visas den före blockning och den ser lite bubblig ut.
 Jag har även denna gång använt mig av restgarnssnuttar av både handspunna garner och garn från olika 70-talsprojekt.
Hoppas jag hittar någon som den passar på bland barnen eller barnbarnen.

Vi närmar oss vintern med stormsteg....

 ...och nu vaknar lusten att sticka. Det blir ofta småsnuttar när man spinner själv. Kanske inte så ofta enhetligt garn till en hel tröja. Därför blev jag glad när jag hittade mönstret VULKAN på Ravelry. Det var som gjort för mina handspunna garner som legat och väntat. 

Jag har mest stickat på maskin på senare tid, men det är skönt att ha en handstickning när man vill njuta framför TVn eller ljudboken.
På tal om ljudbok så rekommenderar jag läsning av Åsa Larssons böcker om advokaten Rebecca Martinsson. Den senaste (och sista enligt Åsa) kom nyss ut. Fädernas missgärningar heter den. Mycket bra och ger en mer mångfacetterad bild av människorna i norra Sverige än en del andra hyllade norrländska författare.  

Jag har nyligen haft en fysisk maskinstickningskurs. Det var i och för sig roligt att det fungerade med att ha stickmaskinskurser på distans också, men nog är det lättare att hjälpa eleverna när man har dem framför sig i fysisk form.  

Marianne ville framför allt få till en tröja liknande den hon sett i en bok från 80.talet

Karin var också med på stickkursen. Jag besökte henne förra veckan i hennes väv- och stickateljé där hon har kollegor som både stickar men framförallt väver. Det är alltid roligt att besöka andra vävstugor och se deras alster i vardande. De klippte ner en dubbelvävd mattväv så jag fick se hur olika mattorna kan bli i en och samma varp. 

Här fanns också några prover på åttaskaftad dubbelvav.

Jag har också handstickat en mohairjacka av dubbelt handspunnet mahairgarn från Lehsoto som säkert legat i 30 år och väntat på min inspiration.

Anita hade med sig surströmming till kursen, så vi som uppskattar den fisken njöt i fulla drag.

Hon hade också med sig sina handfärgade silke- och silkeblandade garner, Blir ni sugna på att köpa så finns hon på Instagram , 
jag blev förstås frestad att testa att slå in detta i min väv som också har väntat på min inspiration. 

Jag ska visa halsdukarna i sin helhet när jag klippt ner vävarna.

Ordförandekonferens och museiebesök i vävningens tecken

Denna helg har jag tillbringat i huvudstaden tillsammans med mina vävkollegor från Riksföreningen för  handvävning. Konferensen började med en föreläsning av Mariana Eriksson. Det är alltid lika trevligt att höra hennes chosefria framställning av de enkla vävteknikernas fördelar i allmänhet och tuskaftens i synnerhet.

Vävd burk av blandat material.

Hon visade oss hur man kan förnya och modernisera vävningen genom att använda oväntade material eller lägga till enkla broderistygn.
Det känns tryggt att veta att hon har varit lärare och inspiratör till många unga vävare och att hon fortsätter att genom sina föreläsningar inspirera oss både äldre och yngre.

På söndag fick vi lyssna på Solveig Magnussons föreläsning om annorlunda material och se och känna på hennes vävar. Hon väver av bananfibrer och papperssnören, såväl som tunnaste silke och metalltråd.

Väv av tunna, tvättbara pappersnören

Det känns värdefullt att få träffas och ge och få nya idéer, som förhoppningsvis ska spilla över till våra medlemmar.
Jag hoppas att vi alla ses i Umeå på Vävmässan 2014.
Under söndag eftermiddag hann jag besöka Nordiska museet och se deras utställning "Ränder" tillsammans med min dotter.

Stannade en dag extra för att hinna umgås med de delar av familjen som är bosatt i Stockholm.

Måndag förmiddag tillbringade jag bland annat på Almgrens sidenfabrik & museum, där vi fick en föredömligt pedagogisk guidning. En film från 1943 finns på Svts Öppet arkiv som visar hur den drevs på den tiden. Nu finns en handväverska som fortfarande använder de gamla vävstolarna, och det är möjligt att beställa sidenvävar av henne, för den som så önskar. 

Förutom att visa historien om väveriet och prov på deras vävar genom tiderna, så används lokalerna även som galleri. 

En modern utställning av Chia Hui Lu från Taiwan visas t.o.m. den 19 oktober i fabrikens lokaler.

Handvävning är verkligen en teknik som kan användas på många sätt. 

Från enkla bruksvävar till avancerad konst. 

                                           

Plädar i påsk

Vi har tyvärr inga vackra tulpaner i våra rabatter till påsk, så i stället hänger jag upp mina plädar för att få lite färg . Dom hämtades nyss från Svensk ullberdning i Skellefteå, och jag är glatt överraskad över det fina resultatet.

Det är svårt att fånga den härliga ulligheten på bild. Varpen är vanligt plädgarn av ull och inslaget är mohair i olika färger. Trodde att mönstret skulle försvinna i beredningen, men det var inte fallet.
Vi kommer nog att sätta upp fler av dessa vävar i vår vävstuga .
Snart är det dock dags att ställa undan sparkstöttingarna för i år, och börja planera för sommarens aktiviteter.