December - pysselmånad

 Aldrig är jag så pysselsugen som i december. Det är roligt att vara tillsammans och pyssla inför julen.

Första helgen i december samlades olika åldrar i familjen för att göra julpynt.

Dessförinnan hade jag hunnit med att vara med på Pyssel på Gnejsen och även på Carlskyrkans pysselkväll. Här syns några exempel från det rikliga material som kyrkan erbjöd.

Jag lärde mig hur man kan göra stommen till kransen av tidningspapper och blommor av crepepapper.

Vi har också bjudit in folk till vår egen Hantverksbar på Café Mekka för att knyta makramé samt

  besökt julmarknaden ( tyvärr den sista) på Museiområdet Gammlia i Umeå och demonstrerat hur man spinner på slända. Där fick jag pckså chansen att lära mig göra pappersstjärnor av vår egen Hemslöjdsföreningsordförande Kristina som generöst delade med sig av sin kunskap. Det gjorde även den eminenta rotslöjdaren Gunnel Eriksson som nyligen gett ut " Första rotboken med extra allt" tillsammans med Gunilla Axelsson. 

När jag kom hem hittade jag ett brev i postfacket. Det var en slälda från min goda vän Elaine vars son kan konsten att använda en 3D-skrivare till användbara ting. 

        

             

Nu är ju julen över och min längtan går till vävning igen. 
Den gamla löparvarpen som vi förvandlade till handdukar blev julklappar till barnen och jag har lust att väva något i tunnare garn. Inte för att jag är i akut behov av tyg men det är skoj att se något nytt växa fram. Hoppas få låna vävstolen hos Maria på Berghem igen. Vår lilla lägenhet rymmer tyvärr ingen vävstol. Men jag har ett antal vävramar om jag blir för sugen. 

        

Bara en månad till jul

Nu har den gamla cottolinvarpen som vi satte upp i vävstugan hos Maria på Berghem äntligen vävts ut. Vi tänkte oss att det skulle bli handdukar, även om det nog var tänkt till löpare på 70-talet. Vi solvade i sålldräll. Det blev ok till lite kraftiga handdukar. Nu måste vi ju färdigställa dessa med handvävt band i samma material. Varpar i lägenheten med hjälp av mannen i gungstolen. 

Första Slöjdhappeningen i november hade tema klackmattor.

Jag hade gjort iordning kit med material till små väskor eller nålbrev i vadmal.

På Hemslöjdsföreningens textilkväll så fick vi pröva på mosaikvirkning. Det var roligare än jag förväntat mig så jag fortsatte att testa tekniken. Särskilt fiffigt var Tiinas tips att sy en rad kedjestygn runt det blixtlås som man tänkt använda och sedan virka nedåt. Då slipper man besväret med att sy i blixtlåset efteråt. 

Fick också lite feeling att ta fram symaskinen och sy en ficka för att underlätta min soffslöjd.

Som julavslutningspyssel hos Hemslöjdsföreningen gjorde vi små temaribollar att hänga i riset. 

Välkomna till Sista Slöjdhapppeningen i november på kaffehuset Mekka den 27. Då har vi tema stickning. Visar hur man stickar tvåändsstickning och andra sticktekniker.

Vi fortsätter några måndagar in på december med lite julpyssel om det passar bättre. Eller också kanske vi ses på Gammlia den 9 december?

 

Syfestival och höstslöjd

Sy och hantverksfestivalen är en årligt återkommande mässa för oss textilnördar. Som ordförande i Västerbottensvävarna deltog jag tillsammans med medlemmar som utställare för att sprida vävglädje. Vi hade hämtat en liten vävstol från Rengård som monterades upp för att visa hur man kan väva trekantssjalar. 

Annica var en av veteranerna och till stor hjälp.

    

Vävstolen var bara 70 cm bred så det blev snarare en hilka.

Huvudsaken var att vi kunde visa hela processen från uppsättning ( pådragning, solvning och trädning) och att vävning inte bara handlar om att sitta och skyttla. 

Det var roligt att få träffa bekanta och kurselever från förr, och framförallt se att det finns hopp om en fortsättning. Flera unga visade intresse och vi fick fler nya medlemmar i föreningen.

Jag har fått en chans att visa lite av mitt slöjdande på Kaffehuset Mekka tillsammans med vännen Anita och hennes keramikkompis Frasse. Hantverksbaren kallar vi vår hörna som förut varit en bar för starka drycker. Med risk för att gamla barkunder blir besvikna så hoppas vi att nå en stor publik med våra alster. Vi planerar också att ha ett antal "Slöjdhappenings" där vi visar olika tekniker som kan utövas utan stora ytor och redskap som tar plats. Startar den 30 oktober med att göra singlade bollar.

Jag har stor glädje av att titta på YouTube och träna på olika tekniker med hjälp av slöjdare från hela världen. senaste bekantskapen är Tiina från Island som visade hur man gör moasaikvirkning. 

Men inget går upp mot att träffa slöjdare i verkliga livet. Hemslöjdsföreningen inbjuder till textilträffar hela hösten. 

I tordags var jag en av10 deltagare i en träff med just temat Moasaikvirkning.  Värd var Carina Lindberg som hade många fina prover att visa oss. 
Kan inte skryta av att jag hann göra nåt storverk, men det är ju vägen som är mödan vard . 

Besök av slöjdande kamrater och utflykt till Gammlia

 Det som har varit mest givande under alla år som jag hållit kurser är kontakten med andra slöjdintresserade. Jag kan inte säga att jag minns namnen eller känner igen alla kursdeltagare från snart 50 år tillbaks, men några har blivit riktigt kära vänner.

Fick besök av tre av dem innan jag åkte ifrån Rengård och till vår nuvarande bostadsort. Det var så kul att få se Anita in action med sitt nyförvärv - tuftmaskinen. 

Jag råkade ha ett mattullgarn som fungerade bra i tuftpistolen. Men det krävs övning, styrka och handlag för att få till det, vilket jag blev varse när jag fick testa. Anita har lyckligtvis de kvalifikationerna som kravs, tillsammans med konstnärsgener som också är tacksamt vid skapandet av textila alster. 

Anna passade på att väva sig en liten rosengångsväv på den äldsta vävstolen. Den har stått på vinden i bagarstugan ända sen jag hittade den i ett uthus. Den fungerar fortfarande hjälpligt trots att den väntat på vävare i flera år och är bekväm att sitta i. Är du intresserad av mina gamla vävstolar kan du läsa här. 

Jag har fortfarande kvar så mycket växtfärgat garn som behöver förvandlas till något färdigt alster.

Mest är det förstås mest olika gula och gulgröna toner, eftersom våra inhemska växter mest ger de nyanserna. De gör sig dock bra tillsammans med naturgrått. 

Själv sysslade jag med att vava diagonala halsdukar av garnrester från Wåhlstedts.

September är ju månaden för surströmming och vävupptakt i vävstugan i Petiknäs. Det var spännande att se om vi skulle hitta några surströmmingsburkar i någon butik. Det gick vägen och vi kunde njuta av delikatessen även detta år. Desvärre kan jag inte fortsätta att delta i vävkurserna eftersom vi flyttar, men hoppas att de kan fortsätta med kursverksamheten trots att regeringen hotar med nedskärningar i budgeten för folkbildningen. 

Kommen till Umeå var det dags för skörd av linet som föreningen Linnea satt på Gammlia. 

Det fanns andra slöjdare på plats också och mina döttrar frestade mig att pröva på att snickra. Kände mig  verkligen "oslög" trots att jag hade en proffsig handledare i läraren på träslöjdlärarutbildningen. 

September skörde-och slöjdmånad

Fördelarna med att bo på landet är många, särskilt om man inte räds kroppsarbete. På hösten finns särskilt många tillfällen att få använda sina eventuella kroppskrafter. Med de egna minskade krafterna hushållar jag dock. Lingonen plockade jag så nära skogsbilvägen som möjligt ifall jag skulle råka ramla och inte ta mig upp. Det gick bara fint. 

    Det kom också gåvor från grannar med nedfallna           äpplen som jag delade med hästarna och gjorde           både mos, saft och paj så det räcker hela vintern.

 Missade Karl Johan-säsongen och känner mig fortfarande lite för osäker på skivlingarna för att våga plocka och äta dem. Fast jag tyckte att detta var en frestande skog av fjällskivlingar. Men de kanske inte var tillräckligt stolta för att vara ätliga?

Det kanske är bäst att jag håller mig till slöjdandet? Den röda väven med bekladnadstyg av redgarn i kypert med inslag av handfärgat lingarn och tuskaft av ren ull blev äntligen utvävd. Hoppas att ylletyget blir mjukare efter en behandling med vatten och en kanske en snabb tumling.

Jag fick också liv i mina Viktoria- sockstickmaskiner. De går i alla fall runt alla tre även om jag hittills bara lyckats sticka en socka. Men vad kan man begära av de som är snart 80 och över hundra år gamla?

Måste ju också förevisa min solros av trasor och ullgarn. Rughooking heter tekniken och jag använde mig av några olika varianter av redskap. Bäst fungerade virkkroken som jag sågat av och satt en champangekork på.    

 

Augusti - äntligen tid att väva

Sommarförkylningar kan verkligen sätta krokben på ens planer. Har fått ställa in en del aktiviteter, men en trevlig resa till vackra Holmön med Västerbottensvävarna gjorde att hoppet återvände om att få göra nya upptäckter i vävstolen. Det var trevligt att träffa andra väventusiaster i denna fina miljö. Vi blev varmt mottagna av föreningen Kvarkenvarpens representanter och ser fram emot flera besök i deras fina vävstuga innan vintern. Här finns mer information om besöket och vävföreningar ute i landet.

Glada och nöjda besökare från Västerbottensvävarna

En annan trevlig utflykt var födelsedagspresenten som äldsta dottern med barn och barnbarn uppvaktade mig med - en resa till Granö. Efter att ha ätit en god lunch på Granö Beckasins restaurang tittade vi på konst och slöjdutställningen på Sjungaregården.  

Barn och barnbarnsbarn beundrar trädhusen på Granö

Där ställde bland andra träsnidaren Claes Hofberg ut sina fina skulpturer av fåglar och fiskar. Vi har tidigare samarbetat i olika slöjdprojekt genom Västerbottens läns Hemslöjdsförening, så det var en trevlig påminnelse att få se hans verk samlade i samma lokal där jag ställde ut under förra sommaren. 

Claes Hofbergs fåglar

Så har jag äntligen kommit till väven som stått och väntat på mig hela sommaren i vävstugan i Petiknäs.

Jag hade drömt om att kunna hinna väva ett tyg till en väst av ett härligt ull-silkegarn som jag köpt för flera år sedan. Jag håller tummarna för att det ska vara tillräckligt för projektet jag tänkte mig.  

Juli bjuder på utställningar och HANTVERKSLOPPIS

Vi får besök av renar även i år. Det är naturligt med tanke på byns namn RENGÅRD. Det har dock inte funnits bofasta samer i byn de seaste hundra åren. Men det erbjöds övernattning i granngårdens bagarstuga förr i världen när de drev sina renar till fots med hjälp av skidor och snöskor. 

Månaden startade med ett besök i Lycksele. Gammplatsen arrangerade tillsammans med ett flertal studieförbund en Konst-och Hantverksutställning med demonstration och försäljning.

Det var kul att se att gamla hantverk fortfarande utövas pararellt med att nya material kommer till användning i det återbruk vi uppskattar idag.

Speciellt kul var det att notera att flera studieförbund erbjöd studiecirklar i knyppling.

Själv visade jag mina mattor och dynor av återbrukat material och som är tillverkade utan vävstol.

              Jag fick också tillfälle att demonstrera hur man kan väva en diagonalrutig halsduk i en enkel ram med spikar. Det bygger på att måtten ska stämma med ett antal fyrkanter beroende på hur lång man vill ha halsduken. Den krymper på bredden och ökar något på längden när man tar loss den från ramen. 

Vi har också haft lyckan att få besök av en f.d. kurselev och vän som har förbarmat sig över väven i den över 100-åriga vävstolen som stått på bagarstugevinden alldeles bortglömd och övergiven i åratal. Den visade sig fungera alldeles utmärkt trots sin höga ålder under Annas hantverkskunniga händer. Rosengång med natur- och växtfärgad ull kan inte bli annat än fint.

 Jag har vävt åtskilliga gungstolsmattor och en och annan rana i den väven genom åren.

Eftersom vi nu bor i Umeå under större delen av året, så avslutar vi vår utställning "Anmödrars spår" och säljer ut valda delar av utställningens alster och redskap.

På lördag den 15 juli hade vi Loppis och utförsäljning av slöjd och olika slöjdredskap. Saknar du en spinnrock. gammal stickmaskin eller vävstol så har jag fortfarande kvar olika varianter. Det finns också kvar material ( garn, ull och klippta och oklippta mattrasor till förmånliga priser.