Mix av framtidstvivel och slöjdglädje

Testat maskinerna inför workshopen

Den tid vi lever i nu kan få vem som helst att tappa hoppet och tron på en framtid. Som 80+åring så borde man förstås inse livets förgänglighet. Men livet är ju ändå kärt och man vill hoppas att kommande generationer får leva vidare och helst få det ännu bättre än vår. Men tvivlet på att detta sker gnager när man slår på radion eller TVn och känslan att det är skönt att man är gammal infinner sig.

Baliinspirerad trasteknik

Icke förty så fortsätter slöjdglädjen envist att poppa upp och jag har samlat grupper vid ett par tillfällen dessa månader till olika slöjdaktiviteter. Den ena med tips på trasåtervinning, den andra med maskinstickning. 

Dessutom fick jag åka med en grupp från Västerbottensvävarna till Brån och Tväråbäck på studiebesök. Det är ju alltid upplyftande att träffa likasinnade och även om jag belagt mig själv med köpförbud på garner så var det en fröjd att se den mängd av garner och material för slöjdande som Limmo hade i sin butik/ateljé. Sen blev vi trakterade med goda pajer på Tvärssan i Tväråbäck av Kia Jonsson. Hon har också en hel del garn och annat textilt material och en återbruksfilosofi som jag delar och det är alltid lika trevligt att träffa henne. 

Exempel på Kias återbrukande av tygbitar

I Kias spirrocksmuseum bor passande nog 
även en bildväv med Nornorna

Västerbottensvävarnas nya ordförande Agneta och kassör Maggan botaniserar bland Limmos garner

Eftersom jag försöker avveckla de flesta av mina stickmaskiner så har jag passat på att sticka några plagg. Är någon intresserad av att köpa en bättre begagnad stickmaskin så är ni välkomna att höra av er ( helst med sms) till tel 070 3955094

Hittade material och mönster till en tröja i bomullsgarn som legat och väntat i över 20 år. Eftersom min KG-släde lagt av så är det handstickning som gäller för mosstickning. Det blev en lämplig stickning att ta med på de dagliga besöken på sjukhuset. Är det någon som känner till mönsterskaparna och vet om de fortfarande är aktiva? Inger &Sonja i Ljusdal 

 

"Vad mars inte vill vill säkert april.."

 Brukar inte citera bondepraktikan men kunde inte motstå denna önskan. Mars månad har varit lite motsträvig kan jag tycka. Med långdragna förkylningar och andra bekymmer, samt få soliga dagar och mest kall blåst. Så min förhoppning är att april kommer att bringa oss bättre väder och ny arbetslust. 

Avslutade kursen i maskinstickning på Ersboda Slöjdförening i februari och tog hem en av mina stickmaskiner till det lilla hobbyrummet i akt och mening att sticka ihop de små vävda bitarna till ett större tyg. Under veckorna med utegångsförbud har jag ägnat mesta tiden till att väva på ZoomLoom . Kanske har jag tillräckligt med bitar så  det räcker till en väst ?

Garnet är en tråd meriono och en tråd handfärgad silke från Redum. 

Min första maskinstickningskurs via Zoom

 Har just avslutat min första Zoomkurs där jag själv stod som ledare. "Introduktion i Maskinstickning för nybörjare" hade jag döpt den tillL Jag har försökt sätta mig in i vad nybörjare behövde, och filmat ett drygt 30-tal korta filmer med olika tekniker. Deltagarna fick en Power Point-presentation med ett 10-tal filmer och en del stillbilder efter varje Zoomträff att studera.
Det visade sig att alla visst inte var nybörjare, men de fick vara med ändå. Hade ju tänkt visa en skärmdump på alla tio deltagare, men glömde bort att fråga om lov. Får komma ihåg det vid nästa kurs som startar den 9 februari. 

Det lustiga var att jag fick tillbaks min slöjdarlust på kuppen. 

Jag har faktiskt inte stickat något annat än hattar på mina maskiner på länge, men nu fick jag till en kofta till yngsta barnbarnet.och ett par randiga leggings med hjälp av färgväxlaren, 

Återgått till normalläge?

Denna tid har som bekant inte varit någon annan lik. Det har förstås påverkat oss i olika hög grad, beroende på ifall vi varit direkt angripna av coronaviruset eller inte. Men ingen har väl känt sig helt opåverkad? Vi i vår familj hör till de lyckligt lottade som inte haft någon fysisk känning av viruset - hittills. Men faran är ju ingalunda över, trots att vi gör vårt bästa att hålla avståndet och tvätta händerna som den gode Anders Tegnell uppmanar oss till. 

Jag förlorade en tid helt lusten att slöjda - något som varit mitt liv ( av och till) de senaste 70 åren.
Fick istället en anna lust, vilket jag är tacksam över. Nu är min text om mina anmödrar ute på korrekturläsning, och jag väntar med spänning på reaktionerna. 

Min slöjdarlust håller också så sakterliga på att återkomma. Jag har med hjälp av min goda vän Karin tvingat mig tillbaks till stickmaskinerna, och det visade sig vara nästan lika roligt som förut. Övade på att sticka sockar på olika sätt och maskiner. Det fungerade över förväntan att sticka sockar på  Silver Reed 860 enkelbädd  med dubbelvikt fejkresår. Hör gärna av er om ni vill ha mönster. 

För att minska på lagret av vävgarner testade jag också att sticka bordstrasor av dubbelt lintowgarn.
Efter att ha fått hjälp av min kompis Elisabets särbo att justera resårbädden så kunde jag sticka halvpatent på grovstickaren. Det blev en lämplig kvalitet som också känns hyfsat miljövänlig.

Förutom skrivandet så har jag ägnat mig åt att sortera och städa i skåp och lådor. Jag har ännu inte lyckats göra mig av med samlargenen, så att slänga tyger eller annat som kan vara material till slöjd är för mig hart när omöjligt. 

Jag har försökt att färdigställa en del ( av mig själv eller av anmödrar) påbörjade alster. Det har också känts meningsfullt. 

På loppis hos min goda vän Tina hittade jag en bandvävstol som inte gick att motstå. Där var ett påbörjat band som jag färdigställt. Kanske blir det ett band till någon ny väska av nåt yllespink.
Jag har för övrigt en särskild blogg för mina återbruksprojekt som jag kallar "Till Spinkets Lov".

Och äntligen kom jag mig för att dra på den halsduksvarp som jag varpade i våras. Den lilla hemmasnickrade vävstolen som jag köpt av en dam i grannbyn Rålund för 30-talet år sedan fungerar bra till mindre vävar. Den ryms också fint uppe i vår hall och matchar mina batikgardiner från 70-talet och dito lampa. 

Vävkurserna har ju också varit lagda på is sen i våras. Men nu när vi fått klartecken från studieförbundet att återuppta kurserna ifall vi håller avstånd, så har de flesta i vår förening träffats ( på olika tider för att undvika trängsel) några gånger. Mer om vår förening Vävskälet kan läsas här.  

 

Fuskat i läraryrket

Efter en förfrågan från Renforsskolan i Vindeln tog jag mod till mig och gick in i skolans värld igen.
Med tanke på det mediokra resultatet av min egen skolgång, skulle man tro att jag satt på skolbänken. Men faktum är att jag testade lärarrollen. Fast man lär sig ju alltid något själv också som lärare till unga människor.
Det var maskinstickning som stod på schemat - ett led i "Kulturen i skolan".

Eleverna hade själva fått välja vilka grupper dom ville vara med i. Hade hård konkurrens av grafitti-målning och cupcake-bakning bland mycket annat.

Deras ordinarie lärare Lotta har gjort ett bra arbete kunde jag se. Allt är inte lättare att skapa med maskinens hjälp. De egna händerna är trots allt fantastiska redskap!

Visst ser dessa bakverk läckra ut? 

Och det var trevligt att se resultatet av deras tålamodsprövande kamp med stickmaskinerna.

T

Kan gärna tänka mig att göra ett återbesök på denna trevliga skola.