Juli månad ägnas åt minnen

 Tiden går fort aven om man befinner sig i sorg. Idag den 2 Juli är det ett år sedan min käre make dog.Men minnerna lever som bekant vidare och de är mestadels ljusa och glada.

 

2018 firade vi 50-årig bröllopsdag på Bali.
Orkestern på restaurangen "The wicked parrot"
spelade en melodi till vår ära.

2024 firades midsommar traditionsenligt i Rengård

                                                                              

2025 var sista gången vi fick fira tillsammans med maken. Plaisen var Geriatriken på NUS i Umeå.

Många andra fina minnen dyker upp när jag befinner mig i Rengård.

Den gamla vattenvärmaren eller "kokaren" som jag kallar den är fortfarande användbar. Jag fick hjälp av mågen att sätta på rökröret.  

Under 1980 -90 talet flamfärgade vi ( en trio kvinnor från Skellefteå, Boliden och Rengård) bomullsgarn med reaktiv färg. Det döptes till "Norrskensgarn". Vi deltog på en del mässor och marknader för att sälja garnet. Antingen gemensamt eller var för sig.  Det var kabeltvinnat bomullsgarn 8/4.

Har fortfarande kvar en hel del ofärgat garn, och jag undrade om färgen fortfarande fungerar. 

Jag hade i och for sig lagt fram mina återstående färgburkar på loppisbordet, men tänkte att jag kanske skulle kolla om färgpulvret gjorde sitt jobb. Den blå färgen blev faktiskt riktigt fin. Blandade det blå pulvret med lite svart på en höft. 

Kokaren är också användbar ifall man vill färga mattrasor eller ECO-printa. 

För att inte tala om när man ska tvätta mattorna. 

När jag var barn användes liknande kokare till att koka gröt till grisarna som fanns i mitt barndomshem. Jag kommer ihåg att jag tyckte om den fiberrika gröten och brukade smaka på den under mors protester.

De något suddiga bilderna kommer från ett gammalt fotoalbum från den tiden vi ( Monica, Yvonne och jag) färgade Norrskensgarn och deltog på mässor. Monica hade också tagit fram mönster till både vuxna och barn. Nedan poserar min äldsta dotter i en tröja som jag stickat av Norrskensgarnet. 

När jag var kattvakt i Botsmark och varken hade tillgång till vävstol eller stickmaskin passade jag på att starta en "toothbrushrug".Det är ett lämpligt handarbete att göra utohus om vädret är lämpligt.

  Här är en länk till en fem år gammal filmsnutt på Youtube som visar hur man gör. 

Den 11 juli hade vi annonserat om att det skulle vara HANTVERKSLOPPIS.
Kunde inte förneka känslan av "deja vu" .

Mellan åren 1982 och 1991 brukade vi arrangera ett kulturarrangemang som vi kallade "BROARNA RUNT". det var byarna på var sida om Skellefteälven i Norsjö kommun som deltog och visade upp sina specialiteter. Jag hade inbjudit mina hantverkane vänner för att de skulle visa sina alster och tekniker. 

Dessutom hade vi alltid någon författare eller artist som uppträdde. de mest kända var nog Sara Lidman och Torgny Lindgren. Detta var ju innan vi hade tillgång till internet och mobiltelefoner som kunde filma, men jag hittade en länk på YouYube där Torgny berättar den historia om Belsassar som han bl.a. också berättade för den  stora och entusiastiska publiken i Rengård. 

Om någon liksom jag saknar att höra det språk som talades ( och förtfarande talas av flera oss från Norsjö födda på andra sidan 1950-talet) så finns en Blogg med intervjuer på Norsjöbondska  Många av de intervjuade finns tyvärr inte längre med oss. 

Loppisen blev oväntad lyckad. Flera yngre människor kom och uttryckte sin förtjusning över mitt loppis och hela stället. Jag hade bakat mjukkaka och kunde bjuda mina "Ulltjejer" (som kört ca 20 mil för att besöka min hemby) på fika med mjukkassmörgås. Det var hantverksdagar med Loppis och brödbak på andra sidan älven också ( i Gumboda och Petiknäs) så jag rekommenderade förstås att de skulle besöka dessa platser också.  

Sänder en tacksamhetens tanke till min mans förfäder som byggde husen vi haft förmånen att bo i under största delen av livet. Drygt 50 år blev det, och jag har fortfarande tillgång till en liten stuga på tomten även om det skett ett ägarskifte till en av våra döttrar. Bagarstugans vind har jag också fortfarande belamrat med en del redskap som vävstolar, spinnrockar och stickmaskiner. 

Men framför allt uppskattar jag bakugnen. Jag hann baka både ljusugnsbröd och halvtjockkaka samt hålla löftet om att undervisa dotter med sambo i att baka mjukkaka under juli. 

 

Jag avslutar månaden med att återuppliva sättet att färga textil med växter. Något jag sysslat med av och till sedan 1970-talets slut.
Det har inte funnits nässlor på våra ägor förrän de senaste åren. Något jag saknade när jag var som mest uppe i linodling och spånad av olika material. Ville gärna testa att spinna med nässlor också. Nu har de invaderat både trädgårdsland och hallonsnår. Jag klippte ner en del och ville testa ifall de dög till att färga garn. Tyvärr var mitt lager av ofärgat ullgarn slut, men jag har mycket bomulsgarn (8/4) på härva. Så det fick bli ett test med bomull i stället. Passade också på att rulla in några bitar av gammal lakansväv på kopparrör tillsammans med olika blad och lökskal. 

Färgen på garnet blev blekt begie. Det syntetblandade tyget fick ingen färg overhuvudtaget men de tygbitar som hade inrullat lökskal fick intressanta mönster. Tilläggas bör att inget betmedel användes.

Nu har jag tillräckligt material så jag kan jobba vinterhalvåret med olika textila  projekt.

Jag har också garderat mig för nästa sommar genom att varpa och förskeda två vävar som jag planerar att dra på här i min vävkammare i Rengård. En mattväv och en möbeltygsväv i lin.

Men i övermorgon åker jag tillbaks till Umeå och mina vävvänner på Ersboda. Fast först ska jag medverka i Limmos garnkalas. Kanske vi ses i Brån den 8 augusti?

Midsommarmånad med vävtema

Juni månad 2026 har mest ägnats åt mattvävning.

Först måste dock material förberedas.  Jag river för det mesta mina trasor.

Min "gamla" förening Vävskälet har varit snäll och upplåtit ett par mattvävar till mig i vävstugan i Petiknäs, eftersom de ändå gjort uppehåll i vävningen för sommaren. 

Hemma i min lilla vävkammare i Rengård har jag satt upp en dubbelväv som jag väver stoppade dynor i .

Vi (jag och dotter Cajsa) har även ägnat oss åt mattvätt.

Så vill jag skryta över att jag hann sy min Västerbottensdräkt klar på en vecka. Jag hade köpt materialet hos Norsjöslöjdarna för över 10 år sedan, och äntligen kommit till skott med att sy. För hand som sig bör. Och lyckligtvis hade väverskan tillika brodösen skickat med färdigbroderad krage och manchetter. Annars skulle jag inte ha hunnit sy den på en vecka. Jag brydde mig inte om någon hätta. Jag vet inte vad som gäller för änkor. Ska de ha mössa eller inte?

Jag  vävde ju själv material till både min egen och min mors västerbottensdräkter som jag också sydde på 70-talet, men har vuxit ur bägge. Till min stora förvåning och glädje ville två av mina döttrar bära dem på midsommarafton. 

En liten väska till blev det också. Jag vann en bit broderad/applicerad vietnamesisk hampa på Syfestivalsfesten.

Den inspirerade mig av sin form till att göra en risbag. Tyvärr klarar jag inte längre av att sy så små och osynliga applikationesstygn ( om jag ens någon gång gjort det ?). Men en gör så gott en kan, och en liten risbag till kan alltid vara bra att ha, så länge man samlar på små nystan och andra små textila ting som kan behöva en lättåtkomlig plats.

 

 

 

Maj, maj måne ...

 Kan inte säga att detta med att luras till Skåne är något som vi i Västerbotten har som tradition. 
Däremot har vi arbetare demonstrerat i 120 år i början på maj. ( Inte alltid den 1 maj eftersom arbetarna inte skulle behöva/kunde få ledigt från arbetet. Umeås första demonstartion skedde den 6 maj)
I år är freden i fokus.

Jag deltar som uppskattande besökare och lyssnar på Gudrun Nordborg som talar om vikten av jämlikhet mellan könen och skydd mot våld mot kvinnor. 

Det finns förvisso många frågor som kräver uppmärksamhet ett valår som detta. Ibland kommer en känsla av hopplöshet över en och man får komcentrera sig på handens arbete och inse att vi inte kan lösa alla problem. 

Men alla kan förvisso göra NÅGOT,  och stå upp för de mindre lyckligt lottade varhelst och på vilket sätt man man kan. Åtminstone kan vi göra oss besväret att rösta i höstens val.

Den 4 maj var det dags för en träff med "Ulltjejerna". Vi träffas en gång/månad åtminstone och denna dag var det dags för brödbak i Sörböle. En för mig ny upplevelse var att grädda på en hel häll av järn. 

I min bagarstuga är det tegelstenar som blivit lite ojämna efter de gågna dryga 50 åren sen den murades om av Edvin Sundström från Norsjö. Under stenarna ligger det krossat glas och sand. 

Nästa trevliga evenemang under maj månad var besöket av textilkonstnären Emma Evadotter.

Vi var ett dussin grannar och vänner som hade förmånen att gå en workshop med den inspirerande unga damen. Hon broderar det hon kallar "grannlåt", och det måste man verkligen instämma i. Vissa produkter har kommit till vid sköra tillfällen som t.ex hennes små dockor som hon kallar "lindebarn",

Vill ni se fler av hennes objekt så kika in på hennes Instagramkonto. 

Jag inspirerades att göra ett nålhjul (för att gömma de vassa nålarna för små barnbarnsfingrar) och att äntligen färdigställa de tillklippta pulsvärmare som legat ett antal år och väntat. 

Den 16 maj var fick jag tillfälle att besöka Norrfjärdens vävutstallning.

De olika alster som framställts under året var tjusigt exponerade och föreningen drog sig inte för att på en tavla berätta om ett smärre misstag som gjorts i en vävuppsättning av handdukar. Väldigt vällovligt och kan vara till hjälp för undvikande av andra vävares framtida misstag. 

Då och då håller föreningen Västerbottensvävarna digitala "vävcafeer" med olika teman. Denna gång var temat Lin. Vi resonerade om linets för och ev. nackdelar och visade upp olika alster av lin.

Jag passade på att visa att man jag hoppa över proceduren med att bereda och spinna garn och istället knyppla eller väva in linstråna med sin fröställning. Har förstås vävt gardiner i lin - dock inte av egenspunnit garn. 

Jag njuter av att kunna åka hem till byn när sommaren närmar sig och häggen blommar. Att jag samtidigt kan göra nytta som barnvakt gör ju inte besöket sämre. 

Jag hinner också dra på en dubbelväv som jag varpat i min "gamla vävstuga" i Petiknäs. 

Trots att jag sjabblat bort halva skälet vid förskedningen när jag vek varpen dubbel för att få den önskade bredden av de slattar jag hade kvar av mattvarpen, så gick det ändå dra på varpen utan mänsklig hjälp.

Jag tog hjälp av stickmaskinstyngder istället för att hålla den lagom och jämnt sträckt.

Till denna månads textila höjdpunkt vill jag kora Textilfesten i Skellefteå.

Det är så trevligt att få träffa kollegor från den aktiva tiden som företagare och mässutställare.

På kvällen hölls det fest på Nordanå med föreläsning av Lina Odell och Emma Evadotter, Jag passade samtidigt på att titta på den stora  Slöjdutställningen av Skellefteå kommuns alla (?) duktiga slöjdare. Avslutar med några axplock från utställningen, men rekommenderar ett nesök på museet för att se med egna ögon. 

 

April,april du dumma....?

 Ett mindre datorhaveri förhindrade mig att publicera april månads referat av slöjdaktiviteter.
Nåväl - ingen skada skedd. Här kommer det något försenat baserat på mina sparade mobilfoton:

Påsken var tidig i år och snön fanns i alla fall kvar i Rengård där jag befann mig under helgen.
Jag ville påskpynta min lilla stuga så jag började söka efter påskrelaterat pynt och hittade dessa broderade bonader som jag gjorde i min gröna ungdom.

På Hemslöjden pysslade vi också med lite påsktema.

Vi tovade små kycklingar och gjorde pappersblommor att hänga i påskriset. Jag vill verkligen ge en eloge till de medlemmar i Hemslöjdsföreningen som på ideell basis ställer upp och inspirerar oss andra genom att dela med sig av sin kunskap i olika slöjdtekniker. Varje torsdagskväll under vår och höst kan vi träffaspå Hemslöjdsföreningens lokal och umgås medlikasinnade. Vill du veta när kan du bli medlem i föreningen och få information om textilkvällarna.

Veckan efter var det dags för att slöjda med papper. Vi band ihop papper till sma böcker som kan vara bra att hitta när man behöver skriva ner några viktiga tankar.

Det var dags att klippa ner mattväven på Ersboda Vävstuga. Mattor är särskilt kul att väva tycker jag.kanske beroende på att min syn inte är så skarp som den varit. Men jag ska inte skylla på synen att denna matta inte blev en riktig kukkoladräll. Jag hade helt enkelt glömt den smala rutan mitt på den större på två av rutorna. Man får nog börja dokumentera hur mattans början ser ut innan man rullar på den på vävbommen. 

Lördagen den 11 april bjöd Västerbottens museum på en workshop i äggmålning. Det var ett par tjejer från Ukraina som höll i den och guidade oss i den svåra konsten. Jag hade lyckats få med mig ett par döttrar, som visade sig vara betydligt skickligare än modern att få den smala pipen med bivax att följa den utstakade linjen. 

I vävstugan finns ju flera dukvävar i olika drällar. Just nu ingen väv i min favorit Västerbottensdrällen.
Så jag nöjde mig med denna Blå som kallades "kulor på rad" i beskrivningen. Har också varpat en smal och kort väv som är tänkt att bli en halsduk om det går som jag tänkt. Den hamnar i vävstolen jag har hemma i lägenheten. 

Vi är en grupp grannar som kallar oss "hantverksgruppen" och träffas varje måndagmorgon och syr och stickar tillsammans. Återbruk är ledstjärnan och Alice har gjort så fina underlägg av små tygbitar som sammanfogats på ett fiffigt sätt till stjärnor. Eva-Marie visade en fin liten duk som hon brodert som ung flicka. (th) Nu broderar hon abstrakta blommor på lintyg som ska bli stoldynor.

Ingrid visade mig sina fina väggbonader som hon gjort som ung yrkesarbetande med tillgång till en vävstuga med bifogad textillärare efter jobbet. 

Väggbonad i corduroy - delvis uppklippt

        

Vi avslutar pysslandet i april med (hjälp av Nicole från NBV) med att göra små fina "väskor" av fint papper med plats för en chokladkaka . Det krävde också nogrannhet och fingerfärdighet för att få ett lyckat resultat .