December har bjudit på ett varierande väder, men vi har snö nu som det ska vara denna tid på året. Inte särskilt många minusgrader och onödigt mycket blåst, men ganska härligt ändå.
Jag har hunnit vara på två julmarknader i Umeåtrakten och visa upp delar av min produktion.
Det var särskilt roligt att få sälja en handstickad tröja till en ung person som verkade uppskatta hantverket. Numera producerar jag bara av det material jag har och enbart för nöjet att arbeta med händerna. Intalar mig att det är nyttigt för både kropp och själ. Åtminstone verkar forskningen äntligen ha kommit fram till det. Hoppas att de som styr över pengafördelningen till kulturen också så småningom vaknar upp och inser detta.
Det var särskilt roligt att få sälja en handstickad tröja till en ung person som verkade uppskatta hantverket. Numera producerar jag bara av det material jag har och enbart för nöjet att arbeta med händerna. Intalar mig att det är nyttigt för både kropp och själ. Åtminstone verkar forskningen äntligen ha kommit fram till det. Hoppas att de som styr över pengafördelningen till kulturen också så småningom vaknar upp och inser detta.
Fortsätter att följa mina favoriter på YouTube men jag hinner inte med att göra alla förslag som dyker upp på skärmen. Några som verkar skojiga tar jag till mig. Det är skönt att bara få sy utan tanke på att det ska "bli nåt" eller ännu mindre vara lönsamt. Jag bara njuter av processen och rätt vad det är så dyker det upp ett användningsområde för bitarna.
Några bitar fick bli till julkort. Har fortfarande kvar en hel del av ullspinket jag bytte mig till på Jokkmokks marknad för många år sedan. Det har räckt både till gungstolsmattor, dynor och annat.
Den blev lite tung så den passar bättre att hänga på vårt tidningsfack . Jag använde ett garnnystan som stomme eftersom jag inte hade någon styrolitkula.
Så nu får jag plats för både fler stolar för mina dynor och den Mandela-matta som jag sydde i somras.
Önskar att vi får ett fredligare 2025 och att mänskligheten lär av tidigare misstag.
Jag tänder ljusen från UNICEF som min kära syster gav mig för många år sedan och försöker hitta hopp och tröst i de ord som de kloka kvinnor och män som gått före oss gett oss. Inte minst våra lokala författare Sara Lidman och Torgny Lindgren. Vi läser ( äntligen ) Saras bok Tjärdalen i vår bokcirkel på Gnejsen nu och jag förundras över hennes fantastiska uttrycksförmåga redan som debutant.
Hoppas vi får fler tillfällen att läsa ( eller lyssna på) fler av hennes och andra kloka författares ord.
Hoppas vi får fler tillfällen att läsa ( eller lyssna på) fler av hennes och andra kloka författares ord.