Regn och aktiva barnbarn

Det brukar inte vara en särskilt lyckad kombination. Lyckligtvis är de som just nu är på besök från Irland, både vana vid regn och pyssel. Så vi går ut i mitt materialloppis för att se om vi hittar något att göra. Glatt överraskad blir jag över att de båda vill testa vävning.

Maya 10 år

Och Chloe 5 år

De fattar snabbt hur en tuskaftsväv fungerar. Kanske det inte är helt kört för en fortsättning för vävning i alla fall.

Maya gillar också att sy och torrtova. Hennes favoritdjur är enhörningen. En kudde i form av en enhörning samt även ett pennfodral ( ej på bild) i samma stil hanns med, förutom den lilla torrtovade enhörningen.

Sen ville hon sy en stor Puhseen Cat. Hon brukar snällt fråga innan hon sätter saxen i ett tyg, men jag råkade vara borta denna dag och fanns inte till hands. Så då hon hittade mitt handvävda vadmalstyg, så tyckte hon att det var det mest lämpliga för ändamålet. Som barn ofta gör så klippte hon figuren mitt i tyget. 

Jag fick lägga band på mig för att inte göra samma misstag som jag gjort med mina egna barn, när de klippt i mina tyger som jag planerat att ha till annat - gräla och vara  sträng. Det är ju roligt att barnbarnen är kreativa, och vi blev båda nöjda  över resultatet. 

Julmarknadstider

Åren går fort nu,och det är redan dags för julmarknader igen. Har blivit bekvämare med åren och står helst inomhus. På Kulturmagasinet i Sundsvall träffades gänget från Magasin Åttas vänner i helgen och ställde ut. Det är alltid lika trevligt att träffa kollegorna från kollektivet och förstås också våra kunder. I år var vi 7 deltagande med olika specialiteter.

 Även om inte alla som provade hattar och annat slog till direkt, så har lagret minskat betydligt.

Mannekäng i pellerin och muff av handvävd vadmal.

Mina trevliga värdar från Indal - Elaine och Thord, låter mig bo hos dem.

De säljer jättefina vantar och andra produkter av ull. 

Elaine har blivit en riktig ullexpert, som spinner av all sorts ull och andra spinnbara fibrer, både på rock och slända. Ett viktigt folkbildningsarbete är det hon gör, när hon visar hur olika ullgarner känns, och vad de är bäst lämpade för. 

Kajsas keramik är svår att motstå.

Maggies trådarbeten är också fina. Köpte en jumperbrosch i form av ett hjärta.

Ulla väver vidare med hög kvalitet.

Lisbeth med Yart trycker fint på linne.

Kultivera heter Anitas företag. Här visar och säljer hon silversmycken med textilinslag.

Lördagen avslutades med en promenad genom staden. Det var ju "Lyslördag" och när alla lampor tänts var staden vackrare än vanligt.

Nästa julmarknad för min del är på Gammlia i Umeå den 5-6 december. Hoppas vi ses inne på Egilhallen!

Gamla apparater är ovärderliga

Efter en tids huvudbry över hur jag skulle få mitt vävda vadmal manglat, eftersom min mangel var för smal, så visade det sig att lösningen fanns närmare än väntat. Min kompis från grannbyn hade en gammal mangel hon ville avyttra.

Och med hjälp av Rengårds snälla grannar var den tunga pjäsen snart hemma i "färgeriet" i det före detta stallet. Den mangeln hade exakt den bredd jag behövde för ändamålet, och gick med hjälp av elektricitet, så jag fick spara mina krafter till annat.

Andra apparater som jag uppskattar är min gamla tvättmaskin och fristående centrifug.

Tyvärr finns inte vatten i lokalen, men det avhjälps med en slang från bäcken uppe i berget. Rejält självtryck gör att den fylls rätt fort. Och med hjälp av centrifugen blir textilen nästan torr. I tvättmaskinen har jag "stampat" vadmalen och den använder jag även till att färga både ylle och bomull. Kan reglera värmen separat och ser när temperaturen är den rätta på termometern på framsidan. 

Här har jag färgat mina gamla 80tals-lakan, som ska få ett nytt liv som trasmattor i vinter. 

Nu fattas bara en riktig vadmalsstamp för att min lycka ska vara fullständig. 

  

Lövet

SVENSKA HEMSLÖJDSFÖRENINGARNAS RIKSFÖRBUND – SHR fyller 100 år 2012.
Och det ska firas med utställningar och workshops . En del i utställningen på Liljevalcs är 2000 löv som olika slöjdare skapat utifrån sina egna idéer och tekniker.

Vi utgår från samma stomme, men det blir väldigt olika uttryck beroende på slöjdare och teknik.
Jag jobbar förstås med ull och ylle. Rättare sagt vadmal, stickat och tovat.
Lyckligtvis har jag kvar vadmalen från försvarets överskottslager som jag färgat - i detta faller grön. Jag använder samma teknik som i mina dynor och mattor av "yllesnablar".
Har beskrivit detta på min blogg "Till spinkets lov"

Men det gick mer material än jag trodde så jag var tvungen att sticka och tova nya "snablar" flera gånger. Utan hjälp av stickmaskinen skulle jag inte gett mig på detta.

Men trägen vinner och slutligen hade jag fyllt ytan, genom att sy fast varje bit för hand, stoppat in formen och nu återstod bara att sy ihop öppningen.

Inte är detta det vackraste lövet i utställningen, men det representerar mig och mitt kärlek till ull och yllespink.