Leta i den här bloggen

fredag 31 januari 2020

Tar tåget till Stockholm

Vi har i alla fall fått snö, även om det hitills varit ovanligt varm vinter.

Stockholm har gröna gräsmattor och mina filtstövlar känns lite malplacerade. Men nu tittar ju inte någon på mig - när det finns så mycket konst att se. Jag börjar med Liljevalcs vårsalong.
Det är intressant att se hur de olika jurymedlemmarna valt ut verken. 
En spännande blandning mellan skickligt konsthantverk och idébärande objekt.


Nästa stopp var hos Handarbetets Vänner och deras två utställningar.
Den som jag träffar först är Miriam Parkman och hennes fotograferande väninna som ställer ut verk inspirerade av deras resa i USA och Mexiko. Trevligt att ungdomar vågar välja denna yrkesbana.
Miriam är också medlem i "Studio supersju"

En halvtrappa upp ställde Åsa Grennvall/Schagerström ut sina broderier.
"Urmodern" kallade hon både utställningen och den bok hon  gett ut med de broderade bilderna och texterna .

Det Kungliga Slottet besöker jag inte så ofta. Men nu när det ställs ut mattor av Märta Måås Fjätterström så kan jag inte motstå frestelsen.  Den utställningen pågår ända till den 19 april, så det finns chans för många fler att få ta del av hennes arbeten. En grupp elever hade också vävt en matta i hennes stil som också finns med.   Min dator tillåter mig inte åtkomst till mina egna bilder just nu. Men det finns fler kollegor som bloggat om den utställningen, så jag tar genvägen och länkar till Textila Inslag
Jag får lite kluvna känslor när jag vandrar genom slottets salar, men måste inse att det mesta har två sidor. Det skulle dock vara trevligt att få höra några berättelser från någon av de många väverskor som utförde arbetena efter Mästas skisser och beskrivningar. Hur var det att arbeta med vävning under tidigt 1900-tal?
Här finns också en film från slottet , där vi får se många fina interiörbilder och höra scenografen berätta om hur hon tänkte när utställningen skulle byggas.  

tisdag 31 december 2019

Nyårsbetraktelse i skuggan av Greta

Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig sannerligen kluven till huruvida det är rätt eller fel - det jag sysslar med och har sysslat med under hela livet.
Spär jag på klimatproblemet med min verksamhet - eller hjälper jag till att rädda världen?
 Det är förstås omöjligt att objektivt se på sig själv och sina egna bevekelsegrunder. Och det som är gjort är ju omöjligt att få ogjort.
Jag har (förutom några år som expedit på vår närbutik) jobbat med hantverk. Har företrädesvis stickat och vävt av ullgarn, ibland egenspunnet samt av återbrukat material och garn som jag främst köpt på andrahandsmarknaden. Under en period av ca 15 år har jag också haft får och drivit sommarcafé.
De senaste 10 åren har jag fokuserat på kursverksamhet och velat förmedla glädjen och nyttan med att själv kunna producera det som behövs i form av textilier (och i någon mån bröd). Men jag har också velat - och vill fortfarande - sälja det som jag producerat. Gör det mig till en klimatbov?
Jag vill gärna tro att kunder gör mindre klimatavtryck genom att handla kläder av mig, än i de butiker där både materialet och produktionen sker på andra sidan klotet, och med tvivelaktiga metoder vad gäller miljövänlighet. Dessutom så har mina produkter en lång hållbarhet både i fysisk och modemässig mening.
Men ,men... helt oskyldig kan jag inte känna mig. Ju mer jag försöker sätta mig in i frågan, desto mer tveksam blir jag om jag använder min återstående tid på bästa sätt. Några pengar att köpa elbil för har jag ju inte, och ifall jag vill åka runt och sälja (eller agitera för bättre miljö för den delen ) så måste jag använda min gamla dieselbil.
Följaktligen har jag dragit ner väsentligt på mitt deltagande på mässor och marknader. Men det är ju så trevligt att träffa kunder och likasinnade så jag kan inte avstå helt. Det blir besök i grannkommunerna då och då. Nu senast var jag på julmarknaden som anordnades av Bureå Hembygdsförening. Väldigt trevligt folk som skötte marknaden och området är också trevligt med möjlighet att få stå inomhus för oss som blivit lite frusna.
Jag vill tacka alla kunder och kursdeltagare som besökt mig under 2019 och önska dem Hjärtligt Välkomna igen och ett  Välsignat Nytt Årtionde!
 Hälsar även alla som ännu inte besökt mig också välkomna. Ring 070-395 50 94 för bokning. 

lördag 2 november 2019

Sy och hantverksfestival

Det har gått några veckor sedan jag kom hem från Umeå och Sy-och Hantverksfestivalen.
Ordförande Gunnel i Västerbottensvävarnas fina monter
Alla vävar utom den blå duken i Västerbottensdräll är mina alster.
Duken är vävd av vår Västerbottensdrällexpert Brita. 
Besökarna kunde också testa att väva i de små vävstolarna. 
Jag fanns där i egenskap av representant för Riksvävarna /Västerbottensvävarna i dagarna tre. Det var inga problem med att få tiden att gå där heller. Många intresserade besökare kom och pratade vävfrågor. En del yngre hade aldrig sett en vävstol "in action" förut. Vi har en del jobb att göra inom föreningen Riksvävarna med andra ord. Kul med nya medlemmar. Hoppas de hittar någon vävstuga som släpper in dem i vävgemenskapen. Vi har plats för fler i vår förening Vävskälets vävstuga. Problemet är förstås att den ligger lite avsides från Umeå räknat. 

 Jag hade med mig min lilla hemmagjorda vävstol från Rålund ( om jag minns rätt - det var ett antal år sedan jag köpte den ). Jag hade satt upp en liten väv i moorman-teknik, med ull/silke i varpen. Som mönstergarn använde jag dels ett silke som jag fått av min kollega och vän Anita som färgar garnet själv, och dels ett handspunnet ull/silkegarn och i övrigt använde jag samma inslag som i varpen.

Det lila mönstergarnet är mitt handspunna ull/silke-blandade.
Det var så roligt att väva sjalar i detta material, så jag blev tvungen att sätta upp en ny väv när jag kom hem. 

onsdag 18 september 2019

Estlandsresa med Mittvävarna

Jag gav mig själv en trevlig födelsedagspresent i år - en textilresa till Estland. Det var Mittvävarna som varit vänliga nog att bjuda in oss från Västerbottensvävarna att följa med på deras planerade resa till Estland. Det var en väldigt trevlig och välplanerad resa. Jag vill passa på att tacka de båda herrarna vid namn Anders. Den ena var chaufför och den andre guide och historieberättare. Den senare är pensionerad chaufför och tidigare ägare till bussbolaget och har 20 års erfarenhet som reseledare till bl.a Estland. Vi fick oss en redig lektion i vår 1000-åriga historia, som tidvis sammanfaller med Estlands. Synd att ens hjärna inte lyckas bevara alla årtal och händelser för en längre tid.
Efter att tidigt på måndag morgon stigit på bussen som utgick från Umeå, kördes vi ner till Värtahamnen och bordade färjan Viktoria vid 17-tiden.
En god och alldeles för stor middag intogs på färjan.
Vid 10.00 på tisdag ankom vi Estlands hamn.


Den svensktalande guiden Imbi hoppade på bussen och vi körde till Olustvere som ligger nästan mitt i landet.


Vi åt lunch på Olustvere Herrgård som också är en yrkesskola. Trevligt område med fina gamla byggnader med olika funktioner, såsom keramikverkstad, smedja och bageri. En textilatelje var det också inom området, där det fanns några roliga ideer att ta med sig hem.
























Därefter åkte vi till resans absoluta höjdpunkt: Besöket hos Anu Raud och HEIMTALI museum.


En textilkonstnär med en fantastisk samling stickade och vävda textilier, främst från ön Kihnu. Hon började samla redan som ung och är numera en sedan länge erkänd konstnär och professor som sätter en ära i att lära ungdomar Estlands textila tekniker, och drömmer om att eleverna ska förstå värdet av självhushållning. " Bara var tionde elev kan konsten att tända en eld idag" hävdar Anu. Kan inte annat än instämma i hennes åsikter.
Många är förstås de som besökt hennes museum ( som f. ö. numera tillhör samlingen i Estlands Nationalmuseum i Tarttu ) . Här och där finns länkar till andra Bloggar på svenska ifall ni vill se och läsa mer om hennes gärning.
Hennes berättelser om vad de olika randningarna i kjolarna stod för var intressanta. Tänk vad textilier och kläder kan berätta utan ord! Under sovjettiden vävdes och broderades det in Estlands flaggas färger i olika tyger, fast det ju var förbjudet att använda flaggan.
I Vävmagasinet nr 3 2010 som har tema Estland kan man läsa en utförlig artikel om Anu Raud och hennes gärning skriven av Uuve Snidare.





Vidare till staden Pärnu som ligger vid Estlands sydvästra kust och middag och övernattning  på Tervis spa hotell.
Nästa dag bar det av till Estlands största alpackafarm som drivs av ett yngre par. Det har blivit ett populärt turistmål. Mannen är från Norge och gift med en estländska. De driver farmen på heltid. Där finns även en butik med garn och färdiga produkter av alpackaull. Det mesta är importerat från Peru, eftersom tiden inte medger ägarna att tillverka så mycket egna produkter.
























Därefter besökte vi en intressant konst &hantverksstudio bestående av ett hus med flera våningar med rum för olika unika slöjdare och konstnärer. Maarja-Magdalena Gild är en plats där man kan möta utövande konstnärer och slöjdare "in action" och det var där jag blev kvar så länge, att de övriga började leta efter mig. Skulle gärna stannat längre, men vi hade ju ett program att följa.
























På eftermiddagen besökte vi vår guide Imbis hem där hon bjöd på fika och visade sina anmödrars textilier. Hon är förstås också ett stort fan av Anu Raud och ville vi skulle testa att göra snoddar på estniskt vis, men tiden gick så fort att det blev inte så mycket av slöjdande.

Dag fyra åkte vi till "Estlandssvenskarnas huvudstad" Hapsalu som ligger 11 mil norrut från Pärnu.
De flesta av oss tyckte att vi flyttade till ett ännu trevligare spahotell. Fra Mare Thalasso heter hotellet för er som funderar på ett kombinerat spa och kulturbesök i Estland. .

Där besökte vi Aibolands museum och fick se den fina 20 meter långa broderade bonaden över Aiboland och estlandssvenskarnas historia. Vi fick träffa TORSDAGSTANTERNA som broderat och som träffas regelbundet varje torsdag. Nu broderar de vidare på ytterligare 5 meter lång  bonad som ska spegla nutidens historia.

Därifrån blev vi guidade runt i Haapsalu av en annan svensktalande kvinna.Vi tittade bl.a på den vackra järnvägsstationen som också är ett museum. Den hade dåtidens längsta perrong under tak, speciellt byggd för tsaren ( som visst aldrig besökte platsen).

 Vi besökte Haapsalu spetscenter som är både museum och galleri. Traditionen att sticka tunna spetssjalar - så tunna att de går att dra genom en vigselring finns förutom på Estland även på Shetlandsöarna. Vi fick se exempel på båda, och det som främst skiljer är att de estninska sjalarna stickas med mönster vartannat varv, medan däremot de på Shetlandsöarna stickar mönster på alla varv. Jag blev stum av beundran av det som visades och förstod att jag har mycket kvar att lära. 
Köpte för säkerhets skull en kon av det tunna merinoullgarnet ifall andan faller på att börja sticka tunna spetssjalar. Om inte så kan vi ju väva av det istället. 

















Denna vackra sjal tillägnades Greta Garbo

Vi fick höra berättas om Ilon Wikland - hon som illustrerat Astrid Lindgrens böcker, och har sina rötter i Haapsalu, och visades på hennes målningar efter Kooligatan i Haapsalu.







Dag 5 var vår sista dag på estnisk mark - för denna gång. Vi åkte till Tallin och  besökte den största sy-och sticktillbehörsbutik jag någonsin sett. Svårt att hålla fast vid sitt beslut att inte handla något.

Några redskap och sybehör fick lov att följa med hem även om min väska svämmade över.

Vid den avslutande promenaden genom"Gamla Stan" tillät jag mig inga större inköp. Det är ju roligt att bara titta på resultaten av alla kreativa medmänniskor också. En behöver ju inte äga allt vackert själv.
 De verkar inte vara lika rädda för att använda sina dräkttyger till olika produkter. Kanske något för oss att ta efter? Överhuvudtaget verkar det finnas en lekfullhet och ett större mod hos slöjdare i detta land. 


onsdag 21 augusti 2019

Dags att tömma några vävstolar

Inte har det blivit vävt så mycket som jag hade planerat i sommar, men ett par vävstolar har jag i alla fall snart tömt.
Ylletyget i hundtand som jag tänkt sy någon typ av cape elle jacka av har äntligen rullats av bommen, och snart även dubbelväven i åtta skaft. Den senare är en väv som när den väl är uppsatt är skoj att väva.
Jag har testat både stränggarn och nöthårsgarn som inslag, men trasor är också ett alternativ.
 Skönt när lagret av garn krymper något. Fast det är lätt gjort att lagret fylls på, när en är ute och ser sig om. Senast vann jag både ylle-och bomullsgarn i lotteriet som fanns vid mattutställningen i Värmland. Det röda yllegarnet använde jag i dessa dynor, som jag också stoppade med ull. Den övre dynan som är vävd av stränggarn stoppade jag med bitar av liggunderlag.
Eftersom varpen är tvåfärgad (svart och natur) så blir både de mörkare och ljusare inslagen rätt distinkta i färgen.

Passar också på att tvätta de sista otvättade ullpåsarna när vädret ser lovande ut.
Innan dagen var slut så tornade sig mörka molnformationer upp i väster.
Men regn behövs ju också emellanåt, och kan jag hjälpa till som regnmakerska genom att tvätta ull, så må det vara hänt.