Leta i den här bloggen

onsdag 18 september 2019

Estlandsresa med Mittvävarna

Jag gav mig själv en trevlig födelsedagspresent i år - en textilresa till Estland. Det var Mittvävarna som varit vänliga nog att bjuda in oss från Västerbottensvävarna att följa med på deras planerade resa till Estland. Det var en väldigt trevlig och välplanerad resa. Jag vill passa på att tacka de båda herrarna vid namn Anders. Den ena var chaufför och den andre guide och historieberättare. Den senare är pensionerad chaufför och tidigare ägare till bussbolaget och har 20 års erfarenhet som reseledare till bl.a Estland. Vi fick oss en redig lektion i vår 1000-åriga historia, som tidvis sammanfaller med Estlands. Synd att ens hjärna inte lyckas bevara alla årtal och händelser för en längre tid.
Efter att tidigt på måndag morgon stigit på bussen som utgick från Umeå, kördes vi ner till Värtahamnen och bordade färjan Viktoria vid 17-tiden.
En god och alldeles för stor middag intogs på färjan.
Vid 10.00 på tisdag ankom vi Estlands hamn.


Den svensktalande guiden Imbi hoppade på bussen och vi körde till Olustvere som ligger nästan mitt i landet.


Vi åt lunch på Olustvere Herrgård som också är en yrkesskola. Trevligt område med fina gamla byggnader med olika funktioner, såsom keramikverkstad, smedja och bageri. En textilatelje var det också inom området, där det fanns några roliga ideer att ta med sig hem.























Därefter åkte vi till resans absoluta höjdpunkt: Besöket hos Anu Raud och HEIMTALI museum.


En textilkonstnär med en fantastisk samling stickade och vävda textilier, främst från ön Kihnu. Hon började samla redan som ung och är numera en sedan länge erkänd konstnär och professor som sätter en ära i att lära ungdomar Estlands textila tekniker, och drömmer om att eleverna ska förstå värdet av självhushållning. " Bara var tionde elev kan konsten att tända en eld idag" hävdar Anu. Kan inte annat än instämma i hennes åsikter.
Många är förstås de som besökt hennes museum ( som f. ö. numera tillhör samlingen i Estlands Nationalmuseum i Tarttu ) . Här och där finns länkar till andra Bloggar på svenska ifall ni vill se och läsa mer om hennes gärning.
Hennes berättelser om vad de olika randningarna i kjolarna stod för var intressanta. Tänk vad textilier och kläder kan berätta utan ord! Under sovjettiden vävdes och broderades det in Estlands flaggas färger i olika tyger, fast det ju var förbjudet att använda flaggan.




Vidare till staden Pärnu som ligger vid Estlands sydvästra kust och middag och övernattning  på Tervis spa hotell.
Nästa dag bar det av till Estlands största alpackafarm som drivs av ett yngre par. Det har blivit ett populärt turistmål. Mannen är från Norge och gift med en estländska. De driver farmen på heltid. Där finns även en butik med garn och färdiga produkter av alpackaull. Det mesta är importerat från Peru, eftersom tiden inte medger ägarna att tillverka så mycket egna produkter.
























Därefter besökte vi en intressant konst &hantverksstudio bestående av ett hus med flera våningar med rum för olika unika slöjdare och konstnärer. Maarja-Magdalena Gild är en plats där man kan möta utövande konstnärer och slöjdare "in action" och det var där jag blev kvar så länge, att de övriga började leta efter mig. Skulle gärna stannat längre, men vi hade ju ett program att följa.
























På eftermiddagen besökte vi vår guide Imbis hem där hon bjöd på fika och visade sina anmödrars textilier. Hon är förstås också ett stort fan av Anu Raud och ville vi skulle testa att göra snoddar på estniskt vis, men tiden gick så fort att det blev inte så mycket av slöjdande.

Dag fyra åkte vi till "Estlandssvenskarnas huvudstad" Hapsalu som ligger 11 mil norrut från Pärnu.
De flesta av oss tyckte att vi flyttade till ett ännu trevligare spahotell. Fra Mare Thalasso heter hotellet för er som funderar på ett kombinerat spa och kulturbesök i Estland. .

Där besökte vi Åbolands museum och fick se den fina 20 meter långa broderade bonaden över Åboland och estlandssvenskarnas historia. Vi fick träffa TORSDAGSTANTERNA som broderat och som träffas regelbundet varje torsdag. Nu broderar de vidare på ytterligare 5 meter lång  bonad som ska spegla nutidens historia.

Därifrån blev vi guidade runt i Haapsalu av en annan svensktalande kvinna.Vi tittade bl.a på den vackra järnvägsstationen som också är ett museum. Den hade dåtidens längsta perrong under tak, speciellt byggd för tzaren ( som visst aldrig besökte platsen).

 Vi besökte Haapsalu spetscenter som är både museum och galleri. Traditionen att sticka tunna spetssjalar - så tunna att de går att dra genom en vigselring finns förutom på Estland även på Shetlandsöarna. Vi fick se exempel på båda, och det som främst skiljer är att de estninska sjalarna stickas med mönster vartannat varv, medan däremot de på Shetlandsöarna stickar mönster på alla varv. Jag blev stum av beundran av det som visades och förstod att jag har mycket kvar att lära. 
Köpte för säkerhets skull en kon av det tunna merinoullgarnet ifall andan faller på att börja sticka tunna spetssjalar. Om inte så kan vi ju väva av det istället. 

















Denna vackra sjal tillägnades Greta Garbo

Vi fick höra berättas om Ilon Wikland - hon som illustrerat Astrid Lindgrens böcker, och har sina rötter i Haapsalu, och visades på hennes målningar efter Kooligatan i Haapsalu.







Dag 5 var vår sista dag på estnisk mark - för denna gång. Vi åkte till Tallin och  besökte den största sy-och sticktillbehörsbutik jag någonsin sett. Svårt att hålla fast vid sitt beslut att inte handla något.

Några redskap och sybehör fick lov att följa med hem även om min väska svämmade över.

Vid den avslutande promenaden genom"Gamla Stan" tillät jag mig inga större inköp. Det är ju roligt att bara titta på resultaten av alla kreativa medmänniskor också. En behöver ju inte äga allt vackert själv.
 De verkar inte vara lika rädda för att använda sina dräkttyger till olika produkter. Kanske något för oss att ta efter? Överhuvudtaget verkar det finnas en lekfullhet och ett större mod hos slöjdare i detta land. 


onsdag 21 augusti 2019

Dags att tömma några vävstolar

Inte har det blivit vävt så mycket som jag hade planerat i sommar, men ett par vävstolar har jag i alla fall snart tömt.
Ylletyget i hundtand som jag tänkt sy någon typ av cape elle jacka av har äntligen rullats av bommen, och snart även dubbelväven i åtta skaft. Den senare är en väv som när den väl är uppsatt är skoj att väva.
Jag har testat både stränggarn och nöthårsgarn som inslag, men trasor är också ett alternativ.
 Skönt när lagret av garn krymper något. Fast det är lätt gjort att lagret fylls på, när en är ute och ser sig om. Senast vann jag både ylle-och bomullsgarn i lotteriet som fanns vid mattutställningen i Värmland. Det röda yllegarnet använde jag i dessa dynor, som jag också stoppade med ull. Den övre dynan som är vävd av stränggarn stoppade jag med bitar av liggunderlag.
Eftersom varpen är tvåfärgad (svart och natur) så blir både de mörkare och ljusare inslagen rätt distinkta i färgen.

Passar också på att tvätta de sista otvättade ullpåsarna när vädret ser lovande ut.
Innan dagen var slut så tornade sig mörka molnformationer upp i väster.
Men regn behövs ju också emellanåt, och kan jag hjälpa till som regnmakerska genom att tvätta ull, så må det vara hänt. 





söndag 11 augusti 2019

Roadtrip till södra Swerije

På förekommen anledning gav jag mig ut på vägen i veckan som gick. Förutom att besöka släkten så hann jag titta på en del fina slöjdutställningar. Den första var på Alsters Herrgård - Gustaf Frödings minnesgård i Karlstad.

 En fin hemslöjdsutställning "Skinn och sockenmössor" visas av Länshemslöjdsföreningen i Värmland i Västra Flygeln
























En stor mattutställning fanns att se i Magasinet. Där fanns både gamla och nytillverkade mattor. De gamla mattorna som låg på golvet hade en särskild charm i mitt tycke. Men även de nytillverkade mattorna var av intresse. Även om det varnas för mattor hos oss som har blivit till åren komna , så tycker jag att det är förfärligt trist att inte få lägga ut sina egna mattor på golven. Jag får njuta av de som hänger här, och en del kanske inte är avsedda att ligga på golvet?

Sista studiebesöket på resan var i Östersund och Ödbergska gården. Britt-Marie Olsson var snäll nog att ta emot oss efter stängningsdags och bjöd på fika och visade vävstugan och sina fina mattor.

Vi tackar Britt-Marie och alla andra eldsjälar som brinner för vävning och bjuder på sina kunskaper så att även framtida generationer kan få känna glädjen i att väva. 







torsdag 1 augusti 2019

Sara på Sagabiografen

Måste bara få berätta om årets upplaga av Adak Filmfestival på Sagabigrafen. Temat var Sara Lidman - min favoritförfattare alla kategorier.
Sara besöker kulturevenamanget Broarna Runt augusti 1988.
 Här med vår son Claes 8 månader..  
Det har ju ännu inte gjorts någon film om Sara , men snart kommer den. Vi fick några glimtar från filmen som ska vara klar i november med premiär i Umeå.
Filmens skapare Gunilla Bresky var på plats tillsammans med Malin Ackerman som spelar Sara i filmen samt skådespelaren - tillika Saras röst i filmen - Ellenor Lindgren som uppträdde med sin föreställning "Lev" med citat ur Saras tal kombinerade med elektronisk musik. Prenumeranter på Norran kan se en filmsnutt från invigningen här. Vår yngsta dotter Clara är ordförande i föreningen som driver filmfestivalen och invigde den på fredagen den 19 juli. .
Gunilla Bresky, Ellenor Lindgren och Malin Ackermnn
Dotter Clara invigningstalar från Sagabiografens trappa
 På väg hem från Adak stannade jag till på Malå hembygdsområde. Där träffade jag gamla vänner som blev sugna på att komma på workshop. Dessutom fanns en del intressant slöjd att beskåda. 

Denna typ av gunga har både jag själv och mina barn suttit i. 
Tvåfärgsvirkade väskor gjorda av Anna Stina Bergström
Läderpung  gjord av Therese Forsberg
Hemmavid har jag fått hjälp med mattvätt och förberedelse för helgens loppis. Samt ett för tidigt födelsedagsuppvaktande. Passade bra när så många var hemma och jag dessutom är bortrest på min födelsedag.

Vi är en så stor familj att alla inte fick plats på bilden
Juli månad avslutades på ett trivsamt sätt med en workshop där deltagarna fick välja på två tekniker. 
Några valde Lockerhooking andra att sy klackmattor av fårskinn.

Tack för i år alla "sommarfåglar" och välkomna igen nästa år.