Wokshops , stickjuntor och studiebesök i vävstugan Vävarlyckan i Holmsund

 Startade månaden med att delta i Västerbottensvävarnas digitala workshop "Meshwork" under ledning av Annica Näslund. Hon har utvecklat tekniken till fulländning om jag får säga min mening. Särskilt förtjust är hon att använda jeanstrasor. 

Nästa tillfälle att besöka Hemslöjdsföreningens lokaler var när Karin Lundström höll i trådarna för Sashiko-kvällen. Hon var klädd i en linnetunika som var täckt med stygn. Väldigt dekorativt ,även om upprinnelsen av denna sömnadsteknik var av nöden och inte främst i dekortationssyfte. Här är en informativ sida om tekniken. 

Det var ett 20-tal sashikointeresserade damer i lokalen och jag hann inte göra några storverk. Det var ju ej heller syftet med kvällen. Det var tevligt att träffa likasinnade och att se att intresset för handens arbete lever.

På måndagarna har jag kallat till stickjunta här i husets "personalrum" i bottenvåningen. Det är några tappra damer varav de flesta stickat hela livet. Någon lärde sig sticka efter pensionsåldern och stickar babykläder till välgörenhetsorganisationer. Vi hinner samtala om olika upplevelser vi haft med vårt handarbetsintresse på den dryga timme vi ses. Sedan kan de hugade gå en trappa upp och ansluta sig till den större gruppen runt kaffebordet. Ibland lyssnar vi till olka föreläsningar som anordnas. 

Hästen som levt sitt liv på den gröna ön Irland ser ut att fryra i snön. 

Åker hem till byn en sväng för att fira barnbarns födelsedagar och hämta mer material och redskap till vårt slöjdande. 

 Ett par av mina fd "elever" från Umeåtrakten besöker mig ibland  och vi slöjdar tillsammans. Jag är glad om jag får hjälp att förbruka ur mitt stora förråd av trasor. Har fått ett erbjudande av en medlem från Västerbottensvävarna att vara med henne i deras lokal där det finns ett par vävstolar som inte används. 
Ser fram emot detta och känner att jag behöver hålla igång min vävkunskap som nybliven ordförande i föreningen Västerbottensvävarna. 

Brad-in-rug med trasor av trikå.

Gunnel visar hur bandvävstolen fungerar

Studiebesöket till Holmsunds vävstuga Vävarlyckan gav också inspiration och trevlig samvaro. 

En av de många mattor som Annika vävt kan man få vävsedel till som medlem i Riksvävarna. Den var Månadens väv december 2018 och finns under medlemsinloggningen tillsammans med en mängd andra vävsedlar av olika slag. En riktig mönsterskatt för vävintresserade. 

Annikas matta

Utflykter i närområdet under februari

Redan den 9 februari kunde jag njuta av solen på balkongen. 

Vid ett snabbesök hemma i Rengård lyste solen även

På alla hjärtans dag fick jag en hälsning från vår lokala handlare som bland annat innehöll tidningen Husmodern från 1944. Trevligt att se hur modet såg ut vid tiden när man föddes.

Vid ett besök hos vännen Anita imponeras jag av hennes garderob med hemsydda kläder i mängder.

Hon är också en duktig maskinstickerska och denna fina tröja hade hon vänligheten att smuggla ner i min kasse. Den är stickad av ett underbart handfärgat garn i alpacka /silke. 

På vernissage i konsthallen på Väven i Umeå. Monica L Edmondsons utställning "Malign" är tankeväckande. Den kan ses till den 14 maj. 

I Holmsund planeras för Västerbottensvävarnas utställning på temat "Islossning".

Den öppnar den 1 mars.

Avslutar månaden med ett besök på Västerbottens museum och utställningen "Gjort,nygjort odjort". Den pågår till den 2 april. 

Catharina Carlssons fina kepsar kan beskådas och beundras tillsammans med ett sparsamt urval av alster från de övriga konstnärerna.  

 

Stadsbo med rätt att slöjda

 Man ska aldrig säga ALDRIG har jag nu lärt mig.

För ett halvår sedan hade jag inga tankar eller planer på att flytta från Rengård, men verkligheten hann ikapp. Nu bor vi sedan två månader i Umeå och försöker anpassa oss.till den nya miljön och

utsikten

Min goda vän Anna och jag har roat oss med att testa olika mattekniker utan att ha tillgång till vävstol.

Här flätar hon en "Braid-in-rug" med en femfläta. Den behöver alltså inte sys ihop efteråt utan bara fästa andarna när man är färdig.

Jag har också haft en workshop i toothbrushrug i Hemslöjdföreningens lokal inne i centrum. Det kom åtta slöjdsugna damer i varierande åldrar. De satte igång att riva mattrasor med liv och lust för att komma igång med sömmandet. Det går ut på att sy langett över en medlöpande trasa för att få en tät matta/dyna. Det finns en hel del filmer på Youtube med olika sätt att starta och med olika redskap. Här hittade jag en med ett tandborstskaft som nål. 

Jag såg en matta i en film om Amishfolket för många år sedan och blev sugen på att försöka göra en oval matta att lägga under matbordet.  

Inte hinner man slöjda så mycket på tre timmar när man ska ha en fikapaus också, men att nosa på en ny teknik kan ju vara tillräckligt en lördageftermiddag. 
 

Novemberblues och decemberflytt

 Det har varit en mörk november. Snön har koncentrerat sig till södra Sverige, men nu i december har det även snöat här i norra Sverige som sig bör. 
Jag brukar hålla på traditionerna och låta bli att tända ljusslingor före den 1 advent, men förstår de som inte kan motstå att pigga upp husfasader och granar redan under allhelgonahelgen. 

Vi har flyttat från vår födelsekommun och bor nu i residensstaden i Västerbotten. 
Det har inte varit utan vånda, men efter att ha bott här i två veckor så har vi faktiskt  upptäckt vissa fördelar med staden framför landet: Det är lättare att använda sig av kollektivtrafik och mer utbud av kulturaktiviteter. Samt att man slipper skotta snö när man bor i en hyreslägenhet. 

Nackdelar finns det förstås också: Det är inget utrymme för alla vävstolar, stickmaskiner och allt slöjdmaterial här i lägenheten. Så det har inte blivit så mycket slöjdande för mig de sista veckorna.

Jag har dock lyckats få med mig lite garn ur förråden och krokat en mössa och ett par vantar. 

Nu har jag återanknutit till handstickningen och tränar på briochestickning. Det är lite pillrigt att komma på rätt varv. Jag tar hjälp av youtube för säkerhets skull. Men modellen är min egen och ännu ej provad på något barnbarnsbarn. Stickade bara påoch det ville bli en slags hätta. 

  

Så försvann även OKTOBER i dimmorna

 I min barndom brukade det bli vinter i oktober, men denna oktobermånad år 2022 så kom det bara ett tunt lager snö som snabbt tinade bort och det blev regningt och blött igen. 
Men månaden har också bjudit på både  vackra soluppgångar och solnedgångar. Även norrsken som jag tyvärr missat att fotografera. 

Jag har spenderat en del tid i vävstugan, även utanför våra ordinarie måndagsträffar. Det blir sanningen att säga lite effektivare vävning när vi inte är så många som vill sitta vid kaffebordet och dryfta våra eventuella hälso- eller andra problem. Det är för den skull inte oviktigt med pratstunder vid kaffebordet, men eftersom jag hade lovat min dotter att väva en matta så kände jag att det var för få måndagar kvar till den 1 december när flyttlasset går till nästa bostadsort. 

Corduroymattan blev klar häromdagen och nu väver jag en annan rolig matteknik. 
Garnet jag amvänt är  åtta trådar växtfärgat tvåtrådigt ullgarn som har legat i en korg ute på loppisbron. så länge att humlorna hann bygga bo i korgen och tugga av flera härvor. Jag har ägnat många kvällar åt att knyta ihop trådarna , och lyckligtvis syns knutarna bara på baksidan av mattorna. 

Garnet är färgat av olika löv och lökskal. Kanske det blev omöjligt att motstå för humlorna?

I övrigt har jag mest stickat tjocksockar till familjen. Skaften är stickade av olika snuttar handspunnet garn som inte räcker till något annat. Det är en perfekt sysselsättning när en vill slappa framför TVn, men ändå känna att det blir något nyttigt gjort. 

Några utställningar har jag också hunnit med.

En snabbtitt på textilutställningen "Maskor och Makt" på Sara kulturhus i Skellefteå 

och en utställning av Stig Lindbergs design på Västerbottens museum i Umeå.

Visste faktiskt inte att vår servis Birka var designad av Stig Lindberg. Nu är det inte så många koppar kvar dessvärre, men några tallrikar och karotter lever än. 

Har också njutit av Kaffet med Olof Wretling på Nordanåteatern tillsammans med ett par av döttrarna och 395 andra.

Minns i November det ljuva september....

De senaste medlemmarna i familjen Gustavsson/Fogarty

 Det har varit lite både-och med ljuvligheten denna september. Men när solen lyser och gör björkarna gyllene då glömmer vi lätt de mulna dagarna. 

Vi har bakat, kapat och kluvit ved och startat vävterminen med surströmmingsfest.  I år var vi hos Monica i Träskholm. Det var länge oklart ifall vi skulle få tag på den läckra fisken. Den lokala butiken fick ingen tilldelning i år. Men lyckligtvis hade flera av medlemmarna i vår vävförening antingen sparat nån burk från förra året eller hittat på annat håll. Vi bjöds även på en vacker solnedgång innan det var dags för hemfärd. 

Den största höjdpunkten på denna septembermånad har ändå varit besöket på Vävmässan i Halmstad. Lestanders buss tog oss på ett tryggt sätt ner till Halland med den trevliga guiden Monica som initierat berättade om de platser vi besökte och passerade på vår väg. 
Full av textil inspiration och beundran av alla duktiga vävkunniga människor från olika länder. Flest var ju svenskar förstås, och Västerbottensvävarna var representerade i Riksvävs monter bl.a. genom en dyna vävd av Barbro Persson

Något som inspirerade oss särskilt var tuftningspistolen som Jola Glimäng demonstrerade. Hon håller även kurser i tuftning. 

Ett fint exempel på hur man kan göra fria mönster med hjälp av skaftväxling.

En spännande effekt kan manockså få med hjälp av en solfjäderssked.
Här visar Winnie Poulsen hur den fungerar. 

Ser redan fram emot nästa vävmässa om tre år. Vet inte ännu var i Sverige den kommer att genomföras. Under tiden väver vi vidare i vår egen förening Vävskälet och sprider vår inspiration vidare till de som inte kunde delta i resan.  

Höstfeeling med augustimåne

Mina prioriteringar har fösändrats denna sommar. Jag kanske inte till fullo insett vad det innebär att ha bytt boendeyta från 180 kvadrat till 30, men om jag ska lägga ihop alla utrymmen som jag belamrar med mina produkter och mitt material, så har jag snarare utökat mitt revir än minskat detsamma.
Jag försöker inse att jag inte kommer att behöva allt detta, så jag tar varje tillfälle i akt att sälja ut olika material och redskap. 

Jag kommer också att göra mig av med mina trotjänare : den gamla, stora toppmatade tvättmaskinen och den lika gamla fristående centrifugen. De har jag främst använt till att färga tyg och ull, samt filta ihop vadmal. Ullmaterialet blir nästan torrt efter centrifugeringen. Jag har aldrig förrän häromdagen tvättat mattor i den. Jag brukar borsta mattorna på anmödrarnas vis. Men jag blev glatt överraskad över så fin ryamattan blev. När jag sen testade att tvätta en linnematta vävd i corduroy så blev jag inte lika glad. Den blev tufsig och det lossnade väldigt mycket av materialet som fastnade på den andra mattan. Så man får tänka på vilket material man har att göra med. 

Det har inte blivit mycket slöjdande denna månad heller. Jag färdigställde ett par tofflor av tovat material som jag haft liggande i åratal när det började bli kyligare.

På Skogsmuseets i Lycksele hantverksvecka visade jag hur man kan tillverka trasmattor utan vävstol .

Det var många som sade sig bli inspirerade av denna typ av återbruk, vilket är glädjande. Alla har ju inte plats för en vävstol eller får någon hjälp med att sätta upp en väv. Här behövs bara förutom trasor en sax och ett skaft av en tandborste så kan man sätta igång. Lycka till att testa eller välkomna förbi på workshop. Jag kan också åka en bit ifall ni föredrar att jag kommer till er.