Leta i den här bloggen

tisdag 23 april 2019

Nunotovning i aftonsol

Ett gäng glada damer besökte mig häromveckan för att testa nunotovning. Jag hade lyckligtvis kvar ett antal chiffongscharves från mitt "tidigare liv" som sidenmålerska. Så nu testade vi lite olika sätt att dekorera dessa med hjälp av ull. Det kanske inte blev alldeles som delagarna tänkt sig första gången.
Tre deltagare får samsas om en bred pinnvävsjalusie som underlag.



 Med lite övning och tålamod, så fastnade ullen till slut på sidenet.
 Det beror lite på vilken ullsort det är, hur lätttovad den känns. 
Till en sjal väljer man helst merinoll eller finull som är mjuk och skön mot huden.

Samarbete gör arbetet lättare

Ann funderar på en prickig sjal.


Tina blev fin i sin lilatonade scharves.
Gotlandsullen hade svårast att fästa, och är i vilket fall inte så mjuk som man kanske önskar.
All ull har dock ett användningsområde. Det gäller bara att välja rätt ull till rätt ändamål. 

onsdag 10 april 2019

Kan någon lära ut konsten att säga nej?

" Har man inte bekymmer så skaffar man sig.." är ett talesätt från våra trakter.
Det har jag anammat till fullo. Jag har- trots min höga ålder-  fortfarande svårt att säga NEJ, när någon frågar om jag kan göra det ena eller andra.
Samtidigt så för det med sig en del fördelar också. Jag får uppgifter som utvecklar mig och min hjärna, och ger mig chans att träffa människor som jag annars inte mött.
I helgen tackade jag ja till att sitta i styrelsen för föreningen Riksvävarna. Eftersom jag lämnat uppdraget som ordförande i Västerbottensvävarna, så tyckte jag att det skulle vara trevligt med en utblick utanför länet. Vi får hoppas att jag lever upp till förväntningarna från mina medsystrar i föreningen.
Det var mitt första besök i Uppsala, så jag ville följa med på guidad visning i domkyrkan. Jag blev inte besviken -  textilierna i Uppsala Domkyrka är verkligen imponerande.

Hemkommen från årsmötet i Uppsala så väntade ett Öppet Hus i vår vävstuga. Det är ju så trevligt att få prata vävfrågor - särskilt med de som pratar "mitt" språk Norsjöbondska

fredag 29 mars 2019

Maskinstickningskurs

I helgen som gick höll jag en kurs för mina återkommande elever tillika goda vänner.
Det känns som att jag får lika mycket som jag ger när jag håller vissa kurser, som den i helgen.
De är alltid trevligt när eleverna vill återkomma, fast det kanske i själva verket betyder att jag är en dålig lärare? Jag skulle gissa att dessa vänner betraktar vistelsen lika mycket som en retreat, även om det blev lite stickat också.
Faktum är att jag praktiserar sammma knep som min forna Lärare Karl-Olov, som använde en av sina äldre elever till stödlärare.
 "Fråga Inga-Maj" var ofta hans svar när någon undrade över något ämne, som han inte hade tid eller lust att svara på.
Här ser ni några filmade glimtar från dagarna ...
Denna kofta har min "extralärare" Anita stickat tidigare
helt utan min medverkan.
Nästa kurs blir i maj. Det finns plats för någon fler. Hoppas våren kommit på allvar då,  så vi kan vara ute i min nygamla kurslokal. 

fredag 22 februari 2019

"Splittrad" är bara förnamnet ...

Nu når solen äntligen över Rengårdsberget och det har blivit en lämpligare temperatur för att kunna röra sig utomhus.
I dag går jag för det mesta efter lust. Jag varvar mitt slöjdande med andra aktiviteter som känns kul.
Jag lyssnar på böcker och poddar , vilket ju går utmärkt att kombinera med slöjdande. Läsa böcker samtidigt som en väver eller stickar är ju lite svårare.
Jag har gått en podcastkurs och lärt mig de första grunderna, så nu har jag startat en bondskapodd som jag kallar "Minnesfångaren". Det är så roligt att åka runt och prata med folk som talar samma modersmål som jag själv vuxit upp med. Mina största litterära förebilder Sara Lidman, Torgny Lindgren och P-O Enqvist har ju samma språkliga bakgrund, och jag tycker att det är viktigt att den dialekten ( eller språket) fortfarande kan få höras i "etern".
Sara Lidman talar i Rengård  sommaren 1988
Vad som är skillnad på språk och dialekt kan förstås diskuteras.  Här t.ex.Några exempel finns på YouTube, och variationer förekommer förstås beroende på var man bott .  Längs Skellefteå älvdal har kontakten varit naturlig, så de som var bofasta där hade en likartad språkmelodi.
I onsdags träffades vi vår fina "Poddfröken" Marina Georgescu i Skellefteå för en workshop. Vi var sex olika nationaliteter samlade. Det var en trevlig och utvecklande workshop. Här kan ni lyssna till några av våra poddcast-tester. ( längst ner på sidan)

På onsdag till veckan startar en studiecirkel i Jörn , där deltagarna ska inspireras av Sara Lidmans talarkonst och förhoppningsvis kunna utveckla sin egen talarkonst och/eller retoriska skriftspråk.
Kunde förstås inte motstå frestelsen att anmäla mig till den.

I lördags besöte jag Handvävare i Norr i Smedsbyn i Norrbotten. Föreningen träffas och tar med sig olika vävda alster beroende på vilket tema de valt.  Det var verkligen trevligt att få se så många fina sjalar och halsdukar ( som var temat för dagen). Trevligt också att se så god uppslutning till träffen.

 Dessutom bjöds det på en god lunch efter att jag visat lite bilder från våra workshops i varptryck. Jag visade även ett bildspel och textilier från min resa på Bali förra året. Jag hade också med mig lite olika sjalar och halsdukar. Bland andra en V-sjal och en rundsydd halsduk vävd i en pinnväv.
Stort tack för att jag fick komma och besöka vår systerförening.
Hoppas få se er på någon av Västerbottensvävarnas träffar.
Vi ses väl nästa år på Riksvävarnas årsmöte i Skellefteå 2020 om inte förr. 




söndag 20 januari 2019

God fortsättning på 2019

Det nya året har inte direkt bjudit på någon rivstart för min del.
Julhelgen har som vanligt varit hektisk och full av barn och barnbarn. Det är ju väldigt trevligt, men  jag har inte riktigt kommit igång med slöjdandet efter helgerna. Nu när jag dessutom är gräsänka och alldeles själv borde jag ju ha gott om tid. Kanske behöver jag numera längre tid för återhämtning, eller har jag bara blivit latare helt enkelt?
Någon timme har förstås gått till att skotta snö. 

Att temperaturen har pendlat runt -30 den senaste veckan har inneburit att TVn och spisen varit det som lockat mest. 
En stickning är ju alltid bra att ha som alibi för att sitta och titta på Netflix. Det fanns många fina mönster i Sockboken av Jorid Linvik.  Och sockar kan en ju aldrig få för många av, när familjen betår av både stora och små.


Till sist blev även min "Chaneljacka" färdig. Tyget vävde jag för flera år sedan, men en del saker behöver få ligga till sig. 

onsdag 14 november 2018

Årlig Stockholmsresa

I samband med Riksvävarnas ordförandekonferens, så brukar jag åka ner till Stockholm någon dag tidigare för att hinna träffa mina flickor som bor där, samt titta på intressanta utställningar.
I fredags var det dags igen, och vi hann avverka tre museum på samma dag.
Först gick jag till Etnografiska där en intressant utställning om fjädrar pågår.
Förutom att titta på föremålen kan man också se på en film där Tim Mårtensson- Nordens enda plymmakare- tillverkar fjäderprydda hattar till bl.a. hovet och teatrar.

Det finns förstås mycket annat spännande på Etnografiska museet. Bland andra föremål så känner jag igen teatermasker som liknar de jag sett på Barong-dansarna på Bali.  

Hann också se en liten film om mola-teknik. 

Nästa besök var på det nyrenoverade Nationalmuseum. Det var också en positiv upplevelse.
God mat i restaurangen också. 
Där finns konst från olika tidsepoker och även konsthantverk i form av möbler och andra föremål.

Innan de stängde så hann vi också in på Moderna där bland andra samerna Anders Sunna och Britta Marakatt Labba har några av sina verk .Det skulle förstås ha behövts fler dagar och mera tid för att kunna ta till sig all konst på dessa platser. Men nu var tiden begränsad och jag fick begrunda det jag såg i efterhand.
Söndag eftermiddag besökte vi även Hallwylska museet där krubbor från Krakow visas fram till den 27 januari. Dessa skapelser frambringade både beundran och förundran över vad en 91-åring kan åstadkomma av godispapper, hantverksskicklighet och mycket tålamod.
Stora och små krubbor med tinnar och torn som tävlat i olika klasser och vunnit priser.
Mer finns att läsa om denna tradition här.





onsdag 31 oktober 2018

Varptryck - ett sätt att ge sin väv ett personligt motiv.

I lördags fick jag tillfälle att besöka  Norrbottens län. I Arvidsjaur finns Vävföreningen Kulturarvet , och de hade önskat en workshop i varptryck.
 Inte för att jag känner mig som någon expert i det ämnet , men jag hade förberett ramar med bomullsvarp, och deltagarna hade redan klart för sig vilka motiv de ville trycka, så det var lätt att komma igång. Jag har tryckt på färdigvävt tyg i "mitt tidigare liv" och hade förutom tryckfärg också med mig några ramar med färdigt mönster. Men de flesta av mina screentrycksmotiv var för detaljerade för att fungera på varp.
 Det var ett härligt gäng i olika åldrar som hade mött upp. Valet av motiv speglade i flera fall var deltagarna hade sitt hjärta.
Föreningen har också vävning med barn i vävstugan under vissa tider. Förhoppningsvis kan de inspirera barnen till att trycka på varp i sina små bordsvävar. Tekniken lämpar sig ju bäst i tuskaft , som är den teknik som kan vävas på de vävstolarna.
 Det ska bli roligt att se det färdiga resultatet efter vävning.