Maj, maj måne ...

 Kan inte säga att detta med att luras till Skåne är något som vi i Västerbotten har som tradition. 
Däremot har vi arbetare demonstrerat i 120 år i början på maj. ( Inte alltid den 1 maj eftersom arbetarna inte skulle behöva/kunde få ledigt från arbetet. Umeås första demonstartion skedde den 6 maj)
I år är freden i fokus.

Jag deltar som uppskattande besökare och lyssnar på Gudrun Nordborg som talar om vikten av jämlikhet mellan könen och skydd mot våld mot kvinnor. 

Det finns förvisso många frågor som kräver uppmärksamhet ett valår som detta. Ibland kommer en känsla av hopplöshet över en och man får komcentrera sig på handens arbete och inse att vi inte kan lösa alla problem. 

Men alla kan förvisso göra NÅGOT,  och stå upp för de mindre lyckligt lottade varhelst och på vilket sätt man man kan. Åtminstone kan vi göra oss besväret att rösta i höstens val.

Den 4 maj var det dags för en träff med "Ulltjejerna". Vi träffas en gång/månad åtminstone och denna dag var det dags för brödbak i Sörböle. En för mig ny upplevelse var att grädda på en hel häll av järn. 

I min bagarstuga är det tegelstenar som blivit lite ojämna efter de gågna dryga 50 åren sen den murades om av Edvin Sundström från Norsjö. Under stenarna ligger det krossat glas och sand. 

Nästa trevliga evenemang under maj månad var besöket av textilkonstnären Emma Evadotter.

Vi var ett dussin grannar och vänner som hade förmånen att gå en workshop med den inspirerande unga damen. Hon broderar det hon kallar "grannlåt", och det måste man verkligen instämma i. Vissa produkter har kommit till vid sköra tillfällen som t.ex hennes små dockor som hon kallar "lindebarn",

Vill ni se fler av hennes objekt så kika in på hennes Instagramkonto. 

Jag inspirerades att göra ett nålhjul (för att gömma de vassa nålarna för små barnbarnsfingrar) och att äntligen färdigställa de tillklippta pulsvärmare som legat ett antal år och väntat. 

Den 16 maj var fick jag tillfälle att besöka Norrfjärdens vävutstallning.

De olika alster som framställts under året var tjusigt exponerade och föreningen drog sig inte för att på en tavla berätta om ett smärre misstag som gjorts i en vävuppsättning av handdukar. Väldigt vällovligt och kan vara till hjälp för undvikande av andra vävares framtida misstag. 

Då och då håller föreningen Västerbottensvävarna digitala "vävcafeer" med olika teman. Denna gång var temat Lin. Vi resonerade om linets för och ev. nackdelar och visade upp olika alster av lin.

Jag passade på att visa att man jag hoppa över proceduren med att bereda och spinna garn och istället knyppla eller väva in linstråna med sin fröställning. Har förstås vävt gardiner i lin - dock inte av egenspunnit garn. 

Jag njuter av att kunna åka hem till byn när sommaren närmar sig och häggen blommar. Att jag samtidigt kan göra nytta som barnvakt gör ju inte besöket sämre. 

Jag hinner också dra på en dubbelväv som jag varpat i min "gamla vävstuga" i Petiknäs. 

Trots att jag sjabblat bort halva skälet vid förskedningen när jag vek varpen dubbel för att få den önskade bredden av de slattar jag hade kvar av mattvarpen, så gick det ändå dra på varpen utan mänsklig hjälp.

Jag tog hjälp av stickmaskinstyngder istället för att hålla den lagom och jämnt sträckt.

Till denna månads textila höjdpunkt vill jag kora Textilfesten i Skellefteå.

Det är så trevligt att få träffa kollegor från den aktiva tiden som företagare och mässutställare.

På kvällen hölls det fest på Nordanå med föreläsning av Lina Odell och Emma Evadotter, Jag passade samtidigt på att titta på den stora  Slöjdutställningen av Skellefteå kommuns alla (?) duktiga slöjdare. Avslutar med några axplock från utställningen, men rekommenderar ett nesök på museet för att se med egna ögon. 

 

April,april du dumma....?

 Ett mindre datorhaveri förhindrade mig att publicera april månads referat av slöjdaktiviteter.
Nåväl - ingen skada skedd. Här kommer det något försenat baserat på mina sparade mobilfoton:

Påsken var tidig i år och snön fanns i alla fall kvar i Rengård där jag befann mig under helgen.
Jag ville påskpynta min lilla stuga så jag började söka efter påskrelaterat pynt och hittade dessa broderade bonader som jag gjorde i min gröna ungdom.

På Hemslöjden pysslade vi också med lite påsktema.

Vi tovade små kycklingar och gjorde pappersblommor att hänga i påskriset. Jag vill verkligen ge en eloge till de medlemmar i Hemslöjdsföreningen som på ideell basis ställer upp och inspirerar oss andra genom att dela med sig av sin kunskap i olika slöjdtekniker. Varje torsdagskväll under vår och höst kan vi träffaspå Hemslöjdsföreningens lokal och umgås medlikasinnade. Vill du veta när kan du bli medlem i föreningen och få information om textilkvällarna.

Veckan efter var det dags för att slöjda med papper. Vi band ihop papper till sma böcker som kan vara bra att hitta när man behöver skriva ner några viktiga tankar.

Det var dags att klippa ner mattväven på Ersboda Vävstuga. Mattor är särskilt kul att väva tycker jag.kanske beroende på att min syn inte är så skarp som den varit. Men jag ska inte skylla på synen att denna matta inte blev en riktig kukkoladräll. Jag hade helt enkelt glömt den smala rutan mitt på den större på två av rutorna. Man får nog börja dokumentera hur mattans början ser ut innan man rullar på den på vävbommen. 

Lördagen den 11 april bjöd Västerbottens museum på en workshop i äggmålning. Det var ett par tjejer från Ukraina som höll i den och guidade oss i den svåra konsten. Jag hade lyckats få med mig ett par döttrar, som visade sig vara betydligt skickligare än modern att få den smala pipen med bivax att följa den utstakade linjen. 

I vävstugan finns ju flera dukvävar i olika drällar. Just nu ingen väv i min favorit Västerbottensdrällen.
Så jag nöjde mig med denna Blå som kallades "kulor på rad" i beskrivningen. Har också varpat en smal och kort väv som är tänkt att bli en halsduk om det går som jag tänkt. Den hamnar i vävstolen jag har hemma i lägenheten. 

Vi är en grupp grannar som kallar oss "hantverksgruppen" och träffas varje måndagmorgon och syr och stickar tillsammans. Återbruk är ledstjärnan och Alice har gjort så fina underlägg av små tygbitar som sammanfogats på ett fiffigt sätt till stjärnor. Eva-Marie visade en fin liten duk som hon brodert som ung flicka. (th) Nu broderar hon abstrakta blommor på lintyg som ska bli stoldynor.

Ingrid visade mig sina fina väggbonader som hon gjort som ung yrkesarbetande med tillgång till en vävstuga med bifogad textillärare efter jobbet. 

Väggbonad i corduroy - delvis uppklippt

        

Vi avslutar pysslandet i april med (hjälp av Nicole från NBV) med att göra små fina "väskor" av fint papper med plats för en chokladkaka . Det krävde också nogrannhet och fingerfärdighet för att få ett lyckat resultat . 

Mars = sommartid?

 I våra trakter förknippar vi inte mars månad med sommar. Icke förty så ska vi ställa om till `sommartid`den 29 mars. Vädret har varit växlande mellan snöglopp, regn och några dagar med sol.

Det är lite för svalt för att sitta på balkongen och spinna ännu. Den fungerar dock bra som förråd. 

Vad mars däremot kännetecknas av är årsmöten. Jag har trappat ner en del föreningsåtaganden, men är förstås fortfarande medlem i Riksvävs regionförening: Västerbottensvävarna och Västerbottens läns Hemslöjdförening samt Ersboda Slöjdförening. Förutom dessa intresseföreningar så vill jag genom medlemskap i Svenska Freds och SaraLidmansällskapet stötta arbetet med att sprida hopp och mening med att vara "männisch".

Fick förtroendet att sitta ordförande på Västerbottensvävarnas årsmöte. Det var en trevlig sammankomst i byn Gärdsmark där jag bl.a. fick träffa medlemmar från "min" gamla vävförening Vävskälet.

                                       Vi fick också tillfälle att besöka byns vävstuga där bl.a. denna fina matta fanns. 

Vi är några grannar som fortsätter att träffas på måndagförmiddagarna och slöjda tillsammans.
Ett fint trasvävt babytäcke har blivit färdigt.

Själv är jag väldigt förtjust i denna teknik att "väva" med trasor i både varp och inslag för att sedan sy med förstygn ( eller andra broderistygn) över hela ytan. 

 
Det blir också den teknik jag väljer att sprida när det är min tur att leda textilkvällen på Hemslöjdens torsdagsträff den 5 mars. Det är övervägande damer i övre medelåldern som deltar, men några yngre tjejer och i sällsynta fall nån kille kan också dyka upp. 

Denna månad kom jag äntligen mig för att sy västar av det tyg som jag vävt för flera år sedan.  Inget tyg som matchade den blålila färg som garnet i den väv som tyvärr blev för kort för ändamålet, fanns att hitta i hela staden. Men jag hittade en kjol på PMU som passade i både färg och kvalitet.

60 kronor fattigare tog jag mig an projektet som inspirerats av tidskriften Handwoven April 2021.

Den ljusa västen är vävd med silke i inslag och kantad med skinn ( Skinnet är även det återbrukat från en kjol som jag tyvärr växt ur). Sidenblusen under västen sydde jag för ca 50 år sen. Den var i mitt tycke för kort i ärmarna så jag förlängde dem med en bit ur en sidenslips från Returbutiken. 

 

De olika studieförbunden tävlar med att arrangera olika kurser och workshops i diverse hantverkstekniker nu när vetenskapen äntligen insett nyttan ( förutom nöjet) med att arbeta med sina händer - när det dessutom verkar sammanfalla med ett ökat intresse även bland yngre och medelålders. 

Jag tar också tillfället i akt att förkovra mig i en gammal teknik när Jolanda håller workshop i: språngning i NBVs lokaler.

Jag har inte prövat denna teknik att framställa textilier trots att jag vet att min mor testade det någon gång på 70-talet. Då kallades det nog pinnband. 
Jolanda har förberett väven och varpat i en ram gjord av pil (eller kanske vide?) på forntida vis.

Min lilla påse är långt ifrån perfekt, men fungerar att hålla nystanet av silkegarn på plats.

Så har äntligen min krånglande gardinväv blivit utvävd och en ny liten väv dragits på. 
Det ska bli smala dukar till fönsterbrädorna i mitt gamla kök och har samma färgställning som gardinerna jag vävt tidigare. Ursprungsmönstret finns att se på Dahlbergsgården i Bastutjärn Norsjö. 

Jag har också tagit hem några saker som jag vävt i Vävstugan på Ersboda. Till tabletterna vävde jag bland annat in bambupinnar från en trasig sushimatta och paradhandduken i daldräll vävdes av den allra sista biten varp. Mönstret går att hitta i tidskriften Väva 1 från 1976.

Underbart är kort

 Min blogg uppdateras inte som ni ser så ofta. Använder den mest som en "månadsbok" för mitt eget minne. Men ni är förstås välkomna att ta del av vad jag håller på med nuförtiden ifall det kan intressera.

Februari är vår kortaste månad och försvann snabbt trots att vädret inte alltid varit idealiskt. Men vi har i alla fall fått tillbaks ljuset och det känns enklare att ta bussen ner till stan på eftermiddagar och kvällar. 

Jag försöker hålla mig sysselsatt . Det är inte svårt. Svårigheten är att välja mellan olika aktiviteter som kolliderar i tid. 

Jag har äntligen fått ihop deltagare till en "återbrukscirkel" här i huset Gnejsen. Det är som tidigare sagts roligt att träffa likasinnade som också älskar textilt hantverk. En del av oss har fortfarande kvar en hel del material och delar gärna med oss till de andra som har skänkt sina lager till secondhandbutiker.

Jag brukar visa olika tekniker som jag lärt mig via YouTube. Men deltagarna får naturligtvis slöjda med vilken teknik de önskar och kan hantera. 

Ett annat gäng som jag blivit inbjuden till är en grupp ur "Fårägare i Västerbotten" som brukar träffas en gång per månad för att slöjda tillsammans. Nu stod våttovning på schemat. Det var den teknik som jag startade med när jag först blev egen företagare. Det kräver en del kroppskrafter och uthållighet, men denna grupp har hittat olika finurliga hjälpmedel.

Lysistrate är ett Umeåbaserat feminististk fredsnätverk som använder sig av textilt hantverk för att sprida sitt budskap. De inbjöd allmänheten att delta i sitt senaste projekt "Brodera för fred". Det lät som ett projekt i min smak så jag tog mod till mig och besökte deras bas på Café Pilgatan. Där har jag nu fått nya vänner som också brinner för fred och textilt hantverk. Det färdiga kollektiva verket ska så småningom visas på ett evenemang i Umeå. Idag är sista dagen att lämna in sitt broderi.  Håll utkik på när evenemanget äger rum. Enklast genom att följa Bokcafé Pilgatan på Facebook  

En försvarlig hög av broderier

Min nyfunna franska vän 

I övrigt fortsätter jag med vävningen på Ersboda slöjdförening. Just nu med en lite bråkig väv som lockar mig till ett experiment inspirerat av förra helgens besök på utställningen på Sven Harrys konstmuseum. En fantastisk utställning kallad "Livet och trasornas väv".

Återkommer när jag monterat den. 

Resan till Stockholm var kort men väldigt innehållsrik och trevlig. Min dotter guidade mig så jag inte behövde irra runt på egen hand. 

Vi hann ckså med besök på Liljevalchs samt avslutade med teatern Män som Väver. Tankeväckande med ett överraskande slut. Läs gärna DNs recention eller ännu hellre - gå på teatern och bilda er en egen uppfattning. 

Utställningen på Sven Harrys var också sevärd och tankeväckande. Många unga vävare var representerade, men nog står sig Helena Hernmark fortfarande som den mest framstående bildväverskan i vår tid. 

Barbro Nilssons draperi "Kärnfrukt" skäms inte heller för sig. Det är vävt i ull och lin i tuskaft och panama och bubbeleffekten blir synlig först när det klippts ner från vävstolen. 

Vi fick även en guidning i lägenheten med fantastiska mattor  designade Märta Måås Fjätterström och Barbro Nilsson . 

På Liljevalchs var det ett väldigt blandat utbud av konst som sig bör. Jag fascinerades särskilt av de samiska textila inslagen med broderi på tyll.

Efter att vi sett teaterföreställningen Män som väver fick vi en rundvandring på scen för att beundra scenografin på nära håll. Det var Petter Hellsing som lånat ut utrustningen och konsten till scenografin. Väldigt imponerarande den också. 

Månadens sista textilträff på Hemslöjdsföreningens lokal i Umeå var också inspirerande. 

Det var Rebecca och Helena Weegar som guidade oss i bojagitekniken. 

Den tekniken gör sig bäst som gardin eller kanske lampskärm, för att de fina effekterna med fällsömmen ska komma till sin rätt.