Leta i den här bloggen

onsdag 6 januari 2021

Nytt år - nya uppgifter

God fortsättning på det nya året 2021


 Det blev ett oväntat intresse för min bok från yngre personer. Vad roligt att de som inte känner mig eller mina anmödrar tycker att det kan vara intressant att läsa om dem. Jag har verkligen lust att fortsätta att skriva, men vill inte tappa kontakten med mitt hantverksjag heller. Det är ju detta med att tiden går så fort numera, och det är så mycket man vill hinna göra.


Funderar på hur jag ska kunna hålla kurser på distans som känns meningsfulla för deltagarna. Min plan är att kunna ha en introduktionskurs för nybörjare i maskinstickning via Zoom, med start den 12 januari 2021. Jag har gjort korta filmsekvenser med olika moment, men har inte löst alla tekniska problem än. Min gamla kära Asus har börjat krångla, och jag har inte riktigt blivit vän med min nya ( begagnade ) Hp än. Jag har filmat olika moment i maskinstickning, men inser att det inte är alldeles lätt att få rätt ljus och rätt vinkel på kameran.

Dessutom började min gamla sockstickningsmaskin Favorit pocka på uppmärksamhe, så det gör mig som vanligt splittrad i fråga om prioriteringar av arbetsuppgifter. 


onsdag 23 december 2020

Julen står för dörren .

 Dan före dan brukade ju vara en av de längre dagarna när man var barn. Nu flyger dagarna iväg trots att man inget särskilt får gjort. Snart är det julafton igen. Ingen vanlig jul i år, men hos oss är det mesta sig likt, bortsett från att vi inte kommer att ha lika många barn, barnbarn och barnbarnsbarn samlade här. 

Vädret är förstås också lite ovanligt även om vi upplevt blidväder under jular tidigare också. För åtta år sedan var det minus 26 grader och betydligt mera snö.


22 december 2012


December 2020 knappt någon snö.

Oavsett väder, så kändes det nästan som julafton igår när min dotter kom hem från Skellefteå tryckeri med lådorna innehållande min första egna bok."Maria och Teresia." 
Jag har försökt sätta mig in i min mormors och farmors liv och tankar. Det har varit en intressant inre resa. Jag hoppas att jag kan inspirera fler att våga sig på att skriva om sina anmödrar. Det kan om inte annat bli en påminnelse för barn och barnbarn om hur det kunde vara att leva i våra trakter för cirka 130 år sen. 

Vill någon utanför familjen också läsa om dessa tappra kvinnor, så finns böckerna att köpa för 200 kronor inklusive frakt. Enklast är att swisha till 123 106 1548 och uppge namn och adress. 

onsdag 18 november 2020

"Säg mig den glädje som varar beständigt"

Det finns många användbara ordspråk att brodera i dessa coronatider. Till exempel "Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken". Några har genom att brodera roliga eller sarkastiska slogans fått tusentals följare på Instagram. Gisela -Broderauttexten är en av dem. Följ denna länk: Här kan du se exempel på dessa.

Mina bonader har många år på nacken och finns i de lika gamla eller ännu äldre husen på gården i de jag kallar Anmödrarnas museum





. Vissa har skapat 

torsdag 22 oktober 2020

Äntligen lättade restriktioner

 Det har varit en trist tystnad i över ett halvår nu på grund av ni-vet-vad. Särskilt glada är vi som är +70 över att det verkar lätta nu. Vi får förstås fortsätta att vara försiktiga och lyda order från "högre ort", men det verkar inte helt omöjligt att få delta i någon kulturaktivitet. Vill passa på att puffa för LEV-Sara Lidman som agitator och talare . Det är ett arrangemang på Medan i Norsjö den 4 november med Ellenor Lindgren. 

                               

Så har vi gjort vårt tionde inlägg i Bondskapodden. Ett samtal på bondska med Inger Sundström.
Välkomna att lyssna och kommentera.


onsdag 21 oktober 2020

Några utflykter

 Trots att vi 70+are har fått uppmaningen att stanna hemma, så kan det vara frestande att få delta i någon aktivitet utanför hemmet. De flesta som arrangerar kulturaktiviteter har ju vinnlagt sig om att följa folkhälsomyndighetens (något motsägelsefulla) råd. 
I lördags tog vi Gud i hågen och körde de sju milen till Sjön för att få lyssna på författaren Anita Salomonsson. Hennes senast publicerade bok är Huldas hus. Den har som titeln anger och som de flesta av hennes böcker, en eller flera kvinnor som huvudkaraktärer. Det är hoppfullt att veta att en dam som fyllt 85 fortfarande kan skriva fängslande böcker. 

Anita i samspråk med Kristina Friberg efter föreläsningen

Arrangemanget var ett inslag i Skellefteås Berättarfestival. 

I måndags besökte jag Inger Sundström i Norsjö som jag länge velat intervjua för ett avsnitt i Bondskapodden. Hennes berättelse var också fängslande och tankeväckande. Inslaget kommer att finnas under länken i bloggen Norsjöbygdens berättare inom kort.  

I går var det dags för undertecknad att sitta på scenen och bli utfrågad av Madeleine Edlund om mitt liv som textilare, bloggare och poddare.

Det var på Tesalongen som Kultur för seniorer arrangerar. Kultur för seniorer är en del i Umeå kommuns kulturverksamhet, och innehåller ett varierat utbud för de som uppnått +65.
Föredömligt  coronasäkrade.
 Det vore ju önskvärt att alla kommuner kunde erbjuda något liknande.

Hann också med att besöka Umeå konsthall där Viktoria Anderssons utställning "Tiden Lider" visas fram till den 10 januari 2021.


torsdag 15 oktober 2020

Dagarna, dagarna...

 ..de går även om inte allt är som förr i världen. " Hä gar da hä gar dalit å" var ett ordspråk som min farmor använde. Kanske applicerbart även på våra dagar? 
Jag och min man brukar roa oss med att se repriserna på "Hem till Byn". Det är en serie som fortfarande är sevärd - och tänkvärd. Första avsnittet spelades in 1971 och det sista ( nr 58) 2006. Alla avsnitt med manus av Bengt Bratt. Stort igenkännande . Det hade varit intressant om Bengt Bratt fortsatt med serien ytterligare något årtionde. 
Sticka enklare mönster går ju utmärkt samtidigt som man tittar på TV. Så det har blivit en sjal med matchande pannband till svägerskan som fyllt 80 i höst.


Nu i mitten på oktober har de flesta löven ramlat ner från rönnen och fåglarna har ätit upp bären.
Men den var grann en kort period. Nätterna är kalla nu , så vi kan vänta oss snö när som helst.



söndag 27 september 2020

Återgått till normalläge?

Denna tid har som bekant inte varit någon annan lik. Det har förstås påverkat oss i olika hög grad, beroende på ifall vi varit direkt angripna av coronaviruset eller inte. Men ingen har väl känt sig helt opåverkad? Vi i vår familj hör till de lyckligt lottade som inte haft någon fysisk känning av viruset - hittills. Men faran är ju ingalunda över, trots att vi gör vårt bästa att hålla avståndet och tvätta händerna som den gode Anders Tegnell uppmanar oss till. 

Jag förlorade en tid helt lusten att slöjda - något som varit mitt liv ( av och till) de senaste 70 åren.
Fick istället en anna lust, vilket jag är tacksam över. Nu är min text om mina anmödrar ute på korrekturläsning, och jag väntar med spänning på reaktionerna. 



Min slöjdarlust håller också så sakterliga på att återkomma. Jag har med hjälp av min goda vän Karin tvingat mig tillbaks till stickmaskinerna, och det visade sig vara nästan lika roligt som förut. Övade på att sticka sockar på olika sätt och maskiner. Det fungerade över förväntan att sticka sockar på  Silver Reed 860 enkelbädd  med dubbelvikt fejkresår. Hör gärna av er om ni vill ha mönster. 

För att minska på lagret av vävgarner testade jag också att sticka bordstrasor av dubbelt lintowgarn.
Efter att ha fått hjälp av min kompis Elisabets särbo att justera resårbädden så kunde jag sticka halvpatent på grovstickaren. Det blev en lämplig kvalitet som också känns hyfsat miljövänlig.


Förutom skrivandet så har jag ägnat mig åt att sortera och städa i skåp och lådor. Jag har ännu inte lyckats göra mig av med samlargenen, så att slänga tyger eller annat som kan vara material till slöjd är för mig hart när omöjligt. 

Jag har försökt att färdigställa en del ( av mig själv eller av anmödrar) påbörjade alster. Det har också känts meningsfullt. 






På loppis hos min goda vän Tina hittade jag en bandvävstol som inte gick att motstå. Där var ett påbörjat band som jag färdigställt. Kanske blir det ett band till någon ny väska av nåt yllespink.
Jag har för övrigt en särskild blogg för mina återbruksprojekt som jag kallar "Till Spinkets Lov".


Och äntligen kom jag mig för att dra på den halsduksvarp som jag varpade i våras. Den lilla hemmasnickrade vävstolen som jag köpt av en dam i grannbyn Rålund för 30-talet år sedan fungerar bra till mindre vävar. Den ryms också fint uppe i vår hall och matchar mina batikgardiner från 70-talet och dito lampa. 


Vävkurserna har ju också varit lagda på is sen i våras. Men nu när vi fått klartecken från studieförbundet att återuppta kurserna ifall vi håller avstånd, så har de flesta i vår förening träffats ( på olika tider för att undvika trängsel) några gånger. Mer om vår förening Vävskälet kan läsas här.