Leta i den här bloggen

söndag 24 maj 2020

Nya tider - nya utmaningar- Utställning 2020

Inte trodde jag att det skulle få denna effekt, distanseringen från människorna som vi 70-plussare är tvingade - eller kanske jag ska säga rekommenderade - till. Efter en närmast manisk vecka med sömnad av väskor av olika vävda och broderade smärre bitar, och olika sparade tyger, så har min slöjdariver övergått till något helt annat. Jag frestades att tacka ja till ett erbjudande som kom i mitt facebookflöde: "Påbörja ditt skrivande i påsk". Det resulterade i sin tur i att jag accepterade att delta i en digital skrivarkonferens i mitten på maj.
Jag har länge funderat på om jag skulle kunna berätta om mina anmödrar. I första hand mormor och farmor. De har bägge haft olika utmaningar i sina liv. Olyckor, sorger och tungt arbete som så många andra i sin generation. Min farfar fick en utmärkelse för sin "röjdarbragd", men jag tror att utan sin fru skulle han knappast klarat det livet.
Det var enormt stenig mark som han hade att bryta,som man kan se på fotot, så visst kan även farfars historia vara värd att berättas, men jag känner att min uppgift främst är att belysa kvinnornas värld.Här kan man också ana att hästen hade en stor betydelse för familjen. 
Pärla heter hästen, som var farfar Petters ögonsten. 

Detta är bröllopsfotot taget i Skellefteå år 1894. Farmor Teresia är 19 år. Tyvärr så finns inte klänningen bevarad. Kanske det var ett lån från någon äldre släkting? Tror inte att paret hade några kontanter att köpa brudklänning för. 
Sommarens utställning "Anmödrars garderob" kanske inte blir så välbesökt i sommar på grund av den rådande situationen, men jag tror att det går utmärkt att hålla avståndet ute i f.d. höladan. 
Jag öppnar den i vilket fall som helst den 6 juni klockan 12.00.
Välkomna att besöka den och min slöjdbod på logen. Ring för säkerhets skull innan 070-3955094



torsdag 7 maj 2020

Tunnbrödets Dag i coronatider

Nu har min slöjdareufori lagt sig något och jag försöker istället förkovra mig i andra "tekniker". Att använda olika verktyg för att mötas i realtid , men på distans till exempel. Vi har haft påskmiddag med barn och barnbarn via Zoom, såväl som Riksvävarnas årsmöte och träffar med Vävskälets medlemmar.
Jag har dock fortsatt att besöka vävstugan i Petiknäs varje vecka och vävt ut ett par gardinsvävar.

Faktum är att man arbetar effektivare när man är ensam med endast Radions P1 som sällskap. Men saknar ändå de fysiska träffarna med mina vävkollegor.
Skellefteälven nedanför Rengårds kraftverksdamm
Det kan ibland vara svårt att hålla humöret uppe, särskilt när vädret också verkar vara mot oss, men vi vet ju att det kommer en vår och sommar oavsett, och jag kommer att fira Tunnbrödets dag med att baka på lördag, även om det inte blir lika publikt som förut.

Jag lägger upp min gamla bakfilm så får ni lite bondska på köpet. Jag sörjer att vår dialekt inte används av den yngre generationen ( med några få undantag). Fast det verkade vara väldigt populärt att lyssna på min kusin Erik och hans låtar när Norsjöbygdens Berättare hade en föreställning: Bondska i Tal och Ton i februari.

torsdag 19 mars 2020

Försöker minska på mina Ufon

Nu blir det inga bilder från museer och utställningar på ett tag. De flesta har ju stängt för att minska spridningen av Coronaviruset.
Lyckligtvis hann vi genomföra Västerbottensvävarnas årsmöte, innan påbudet gick ut att alla 70+ ska minska sina sociala kontakter och helst stanna hemma.
Förutom de sedvanliga förhandlingarna så skulle vi också rösta fram vilka tre dynor vi ville ha med på Riksvävarnas årsmötesutställning, som skulle hållas i Skellefteå den 25 april. Nu har det tyvärr ställts in och vi får se hur det blir med någon utställning av dynor. Kanske kommer de på Riksvav.se  framöver. 
Den ena dynan som röstades fram var min dyna " Vår splittrade värld" som vävts i moormanteknik.
Den kan jag i alla fall visa här.

En annan dyna på temat Dynor och Skärvor i skön förening var Karina Perssons lilla nåldyna till höger.


Känner mig verkligen lyckligt lottad som finner glädje i att vara i min ateljé och skapa med mina händer. Det är länge sedan jag känt en sådan lust att ta tag i mina ofullbordade alster. Jag har så mycket material, att jag omöjligt kan hinna producera alster av alltihop, men jag drar med hjärtans lust ut ur mina skåp och lådor, och hittar både små och lite större påbörjade objekt.

Även om jag inte ser någon större minskning i mina förråd, så har det blivit en del dynor och väskor de senaste
veckorna.

tisdag 17 mars 2020

Besöker konstutställning i Skellefteå

Det är inte bara i Stockholm man kan se intressant konst. Solviks elever ställde ut på Nordanå och jag gjorde ett besök där innan tandläkaren "slog klorna" i mig.
Framför allt föll jag för min goda vän Tinas konstverk. Hon är en person med ett stort hjärta och stor talang inom flera tekniker.






fredag 31 januari 2020

Tar tåget till Stockholm

Vi har i alla fall fått snö, även om det hitills varit ovanligt varm vinter.

Stockholm har gröna gräsmattor och mina filtstövlar känns lite malplacerade. Men nu tittar ju inte någon på mig - när det finns så mycket konst att se. Jag börjar med Liljevalcs vårsalong.
Det är intressant att se hur de olika jurymedlemmarna valt ut verken. 
En spännande blandning mellan skickligt konsthantverk och idébärande objekt.


Nästa stopp var hos Handarbetets Vänner och deras två utställningar.
Den som jag träffar först är Miriam Parkman och hennes fotograferande väninna som ställer ut verk inspirerade av deras resa i USA och Mexiko. Trevligt att ungdomar vågar välja denna yrkesbana.
Miriam är också medlem i "Studio supersju"

En halvtrappa upp ställde Åsa Grennvall/Schagerström ut sina broderier.
"Urmodern" kallade hon både utställningen och den bok hon  gett ut med de broderade bilderna och texterna .

Det Kungliga Slottet besöker jag inte så ofta. Men nu när det ställs ut mattor av Märta Måås Fjätterström så kan jag inte motstå frestelsen.  Den utställningen pågår ända till den 19 april, så det finns chans för många fler att få ta del av hennes arbeten. En grupp elever hade också vävt en matta i hennes stil som också finns med.   Min dator tillåter mig inte åtkomst till mina egna bilder just nu. Men det finns fler kollegor som bloggat om den utställningen, så jag tar genvägen och länkar till Textila Inslag
Jag får lite kluvna känslor när jag vandrar genom slottets salar, men måste inse att det mesta har två sidor. Det skulle dock vara trevligt att få höra några berättelser från någon av de många väverskor som utförde arbetena efter Mästas skisser och beskrivningar. Hur var det att arbeta med vävning under tidigt 1900-tal?
Här finns också en film från slottet , där vi får se många fina interiörbilder och höra scenografen berätta om hur hon tänkte när utställningen skulle byggas.  

tisdag 31 december 2019

Nyårsbetraktelse i skuggan av Greta

Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig sannerligen kluven till huruvida det är rätt eller fel - det jag sysslar med och har sysslat med under hela livet.
Spär jag på klimatproblemet med min verksamhet - eller hjälper jag till att rädda världen?
 Det är förstås omöjligt att objektivt se på sig själv och sina egna bevekelsegrunder. Och det som är gjort är ju omöjligt att få ogjort.
Jag har (förutom några år som expedit på vår närbutik) jobbat med hantverk. Har företrädesvis stickat och vävt av ullgarn, ibland egenspunnet samt av återbrukat material och garn som jag främst köpt på andrahandsmarknaden. Under en period av ca 15 år har jag också haft får och drivit sommarcafé.
De senaste 10 åren har jag fokuserat på kursverksamhet och velat förmedla glädjen och nyttan med att själv kunna producera det som behövs i form av textilier (och i någon mån bröd). Men jag har också velat - och vill fortfarande - sälja det som jag producerat. Gör det mig till en klimatbov?
Jag vill gärna tro att kunder gör mindre klimatavtryck genom att handla kläder av mig, än i de butiker där både materialet och produktionen sker på andra sidan klotet, och med tvivelaktiga metoder vad gäller miljövänlighet. Dessutom så har mina produkter en lång hållbarhet både i fysisk och modemässig mening.
Men ,men... helt oskyldig kan jag inte känna mig. Ju mer jag försöker sätta mig in i frågan, desto mer tveksam blir jag om jag använder min återstående tid på bästa sätt. Några pengar att köpa elbil för har jag ju inte, och ifall jag vill åka runt och sälja (eller agitera för bättre miljö för den delen ) så måste jag använda min gamla dieselbil.
Följaktligen har jag dragit ner väsentligt på mitt deltagande på mässor och marknader. Men det är ju så trevligt att träffa kunder och likasinnade så jag kan inte avstå helt. Det blir besök i grannkommunerna då och då. Nu senast var jag på julmarknaden som anordnades av Bureå Hembygdsförening. Väldigt trevligt folk som skötte marknaden och området är också trevligt med möjlighet att få stå inomhus för oss som blivit lite frusna.
Jag vill tacka alla kunder och kursdeltagare som besökt mig under 2019 och önska dem Hjärtligt Välkomna igen och ett  Välsignat Nytt Årtionde!
 Hälsar även alla som ännu inte besökt mig också välkomna. Ring 070-395 50 94 för bokning. 

lördag 2 november 2019

Sy och hantverksfestival

Det har gått några veckor sedan jag kom hem från Umeå och Sy-och Hantverksfestivalen.
Ordförande Gunnel i Västerbottensvävarnas fina monter
Alla vävar utom den blå duken i Västerbottensdräll är mina alster.
Duken är vävd av vår Västerbottensdrällexpert Brita. 
Besökarna kunde också testa att väva i de små vävstolarna. 
Jag fanns där i egenskap av representant för Riksvävarna /Västerbottensvävarna i dagarna tre. Det var inga problem med att få tiden att gå där heller. Många intresserade besökare kom och pratade vävfrågor. En del yngre hade aldrig sett en vävstol "in action" förut. Vi har en del jobb att göra inom föreningen Riksvävarna med andra ord. Kul med nya medlemmar. Hoppas de hittar någon vävstuga som släpper in dem i vävgemenskapen. Vi har plats för fler i vår förening Vävskälets vävstuga. Problemet är förstås att den ligger lite avsides från Umeå räknat. 

 Jag hade med mig min lilla hemmagjorda vävstol från Rålund ( om jag minns rätt - det var ett antal år sedan jag köpte den ). Jag hade satt upp en liten väv i moorman-teknik, med ull/silke i varpen. Som mönstergarn använde jag dels ett silke som jag fått av min kollega och vän Anita som färgar garnet själv, och dels ett handspunnet ull/silkegarn och i övrigt använde jag samma inslag som i varpen.

Det lila mönstergarnet är mitt handspunna ull/silke-blandade.
Det var så roligt att väva sjalar i detta material, så jag blev tvungen att sätta upp en ny väv när jag kom hem.