Sommaren kom som en överraskning även i år.

Jag kunde inte motstå frestelsen att boka mig för ett par pallkragar och sätta lite linfrö. 
Nu får sommaren utvisa om jag har lika tur i år som när jag första gången sådde lin för 45 år sedan.

Här finns en redovisning från det året för de som är speciellt intresserade och vill pröva att så lin själva. 

Det är märkligt detta med tid. Hur snabbt den går trots att man numera är pensionär och borde ha ett tråkigt liv. Men icke! Det är fortfarande svårt att få tiden att räcka till allt som man vill göra. 

Jag har fortfarande så roligt och testar olika nya slöjdarter. Försökte få till en
grötslev med hjälp av ledarna i Carlskyrkans snickarcirkel. Det får mig att än mer uppskatta min mans fina kåsor som han slöjdat i yngre dar. (Ska visa bilder på dem vid ett annat tillfälle). 

Vi har haft en konstutställning med tretton av de boende i Gnejsenhuset som visade ett antal av sina alster. Flest var de som målat akvarell, men även andra bildkonstnärer och en del trä-och textilkonstnärer var representerade.

Dessa konstfärdiga  träobjekt har den skickliga grannen Lars Branzell gjort. Notera den stora skålen gjord av en stor vril. Ängeln ovanför spegeln är också fängslande. 

Berrys maskinbroderade tavla blev en favorit,

Nu har jag skickat en sista leverans av hattar till Boutique Gerd InezBoutique Gerd Inez i Gamla Stan. Det har varit kul att ha en återförsäljare i Stockholm och konstatera att denna design hållit i 20 års tid, men nu har jag tänkt att det får vara nog och har sålt merparten av mina hattstockar .   

Jag har också lämnat in några objekt till försäljning på utställningen på Slöjdarnas Hus i Vännäsby.

De handvävda halsdukarna är vävda av silke/ullgarn från Anita Ahlberg. 

Jag fortsätter att inspireras av Kawandi och varvar/kombinerar textilt återbruksbroderi med att läsa eller lyssna på bra böcker. 

Någon slags vinter har vi fått ,,,

 .. fast inte ser den ut som när jag var barn. Termometern har pendlat mellan plus och minus, och det tunna täcket av snö som gör naturen ljusare hoppas jag får ligga kvar till i mars. 

Jag har till och med gått mot traditionerna och redan tänt adventsgranen. 

Halsduksväven i den lilla hemmabyggda vävstolen har äntligen blivit utvävd , och även den vita silke/ullvarpen i vävstugan. 

Det är en sann glädje att ha intressen som går att utföra inomhus denna tid på året. Både stickmaskinerna och vävstolarna uppskattas verkligen även om man också kan roa sig med enbart sticknålar.

Jag tyckte det var så roligt att sticka Vulkantröjan. så jag gjorde en mindre version i en annan färgställning. Här visas den före blockning och den ser lite bubblig ut.
 Jag har även denna gång använt mig av restgarnssnuttar av både handspunna garner och garn från olika 70-talsprojekt.
Hoppas jag hittar någon som den passar på bland barnen eller barnbarnen.

"Splittrad" är bara förnamnet ...

Nu når solen äntligen över Rengårdsberget och det har blivit en lämpligare temperatur för att kunna röra sig utomhus.

I dag går jag för det mesta efter lust. Jag varvar mitt slöjdande med andra aktiviteter som känns kul.
Jag lyssnar på böcker och poddar , vilket ju går utmärkt att kombinera med slöjdande. Läsa böcker samtidigt som en väver eller stickar är ju lite svårare.
Jag har gått en podcastkurs och lärt mig de första grunderna, så nu har jag startat en bondskapodd som jag kallar "Minnesfångaren". Det är så roligt att åka runt och prata med folk som talar samma modersmål som jag själv vuxit upp med. Mina största litterära förebilder Sara Lidman, Torgny Lindgren och P-O Enqvist har ju samma språkliga bakgrund, och jag tycker att det är viktigt att den dialekten ( eller språket) fortfarande kan få höras i "etern".

Sara Lidman talar i Rengård  sommaren 1988

Vad som är skillnad på språk och dialekt kan förstås diskuteras.  Här t.ex.Några exempel finns på YouTube, och variationer förekommer förstås beroende på var man bott .  Längs Skellefteå älvdal har kontakten varit naturlig, så de som var bofasta där hade en likartad språkmelodi.
I onsdags träffades vi vår fina "Poddfröken" Marina Georgescu i Skellefteå för en workshop. Vi var sex olika nationaliteter samlade. Det var en trevlig och utvecklande workshop. Här kan ni lyssna till några av våra poddcast-tester. ( längst ner på sidan)

På onsdag till veckan startar en studiecirkel i Jörn , där deltagarna ska inspireras av Sara Lidmans talarkonst och förhoppningsvis kunna utveckla sin egen talarkonst och/eller retoriska skriftspråk.
Kunde förstås inte motstå frestelsen att anmäla mig till den.

I lördags besöte jag Handvävare i Norr i Smedsbyn i Norrbotten. Föreningen träffas och tar med sig olika vävda alster beroende på vilket tema de valt.  Det var verkligen trevligt att få se så många fina sjalar och halsdukar ( som var temat för dagen). Trevligt också att se så god uppslutning till träffen.

 Dessutom bjöds det på en god lunch efter att jag visat lite bilder från våra workshops i varptryck. Jag visade även ett bildspel och textilier från min resa på Bali förra året. Jag hade också med mig lite olika sjalar och halsdukar. Bland andra en V-sjal och en rundsydd halsduk vävd i en pinnväv.
Stort tack för att jag fick komma och besöka vår systerförening.
Hoppas få se er på någon av Västerbottensvävarnas träffar.
Vi ses väl nästa år på Riksvävarnas årsmöte i Skellefteå 2020 om inte förr. 

Mars på Irland

Eftersom en av våra döttrar bor på Irland så åker jag oftast dit när jag vill ha en längre paus från mitt vanliga arbete. I år hade jag en särskilt viktig uppgift - att ta hand om barnbarnen medan de väntade på att deras mamma skulle komma hem från BB med lillasyster.

Våren hade hunnit längre här än i Västerbotten

Att helt lämna hantverket därhän är svårt. Därför packar jag alltid med lite garn och sticknålar för säkerhets skull. Försöker också få den äldre av flickorna att lära sig sticka, men tålamodet verkar vara större vad gäller dataspel än garnhantering.
Dataspel ägnar jag ingen tid till, men vi hade annat roligt samarbete, såsom bakning och puzzelbyggande.

Jag leker fortfarande hellre med dockor än spelar fotboll, men försöker lägga gamla invanda könsroller åt sidan för att inte föra begränsande traditioner vidare. Men det fanns ju onekligen en del att pyssla om.

Fick ett par timmar "ledigt" för att besöka stadens bibliotek, ( ett f.d. kloster).....

....och den grupp av damer som träffas där varje onsdag för att sticka och virka,

Virkning verkar vara populärare än stickning att döma av deras handarbeten. Men det kan ju variera även i vårt land.

Stickad pläd som var ett prenumerationsprojekt

På min fråga om jag kunde hitta någon handvävare i staden ( Birr) , så fick jag inget napp. De trevliga damerna föreslog att jag i så fall skulle söka mig västerut till Galway. Tyvärr är jag för feg för att våga köra bil på "fel" sida - dessutom var ju inte mitt syfte med resan att göra egna utflykter, som inte var barnanpassade. Så det fick bli badhuset i Roscrea i stället. 

Sökte också efter handvävda produkter i butikerna utan större framgång. Men ljuvliga halsdukar från Avoca mills hittade jag i en butik, så det fick bli presenten till min man, som hållit ställningarna här hemma. 

Nästa gång jag besöker Irland ska jag vara bättre förberedd. Ta med mig en dotter som gärna kör på vänster sida och göra lite utflykter runt på ön. Tyvärr hade jag inte möjlighet att åka med på resan som Riksföreningen för Handvävning anordnade för tre år sen. Men det finns resereportage att läsa här. 

Även om vädret på Irland inte alltid är det en drömmer om på sin semester, så fick jag en hel del inspiration av byggnaderna och naturen runt om den lilla staden Birr.