Här visar hon en otrolig väst som hennes syster stickat av handspunnet garn från gårdens fårull. Vill ni läsa mer om Kia så har hon en hemsida :
torsdag 7 januari 2016
Besökt en ullguru
Igår hade jag förmånen att få besöka denna visa kvinna. Kia Jonsson . Hon är den som ser till att vi får en Fiberfestival i vårt län varje år. Hon besitter en enorm kunskap om ull och har ni inte möjlighet att komma hit, så kan ni träffa henne på Fårfesten i Kil den 4-6 mars.
tisdag 5 januari 2016
Gott Nytt Skaparår 2016 !
Nu verkar det äntligen som att hantverk har fått det erkännande som det saknat de senaste decennierna. Kanske är jag för optimistisk, men jag tycker mig känna sådana vibbar.
Det är nog ett led i att allt fler har känt en tomhet och leda över all kommers och köphets. Hur mycket mer givande är det inte att själv kunna tillverka det som behövs? Utan att för den skull känna skuld när man köper något som man längtar efter. Det hjälper i alla fall mig att minnas personer jag mött och platser jag besökt. Därför händer det ofta att jag handlar av mina kollegor på mässor och marknader. Ibland utbyter vi också varor.
Ibland händer det också att jag ser ett fint mönster på Facebook eller ravelry, eller får ett önskemål av något av barnen. Väl medveten om att dessa mönster inte är till för att jag ska kopiera och sälja dessa produkter. Men att sticka och ge bort är ju faktiskt tillåtet.
Ett sådant önskemål fick jag av min dotter i Stockholm. Dessa vantar Gudrun med mönster av Maria Lärkäng . Har inte stickat tvåfärgs-mönster annat än på maskin på länge, så det tog mig ett bra tag att få till den första. Men övning ger som bekant färdighet , så den andra gick lite snabbare.
Dessutom hittade min käre make en plåt från ett gammalt kylskåp som kunde fungera som mönsterhållare, så det blev lättare att hålla reda på varven.
Det är nog ett led i att allt fler har känt en tomhet och leda över all kommers och köphets. Hur mycket mer givande är det inte att själv kunna tillverka det som behövs? Utan att för den skull känna skuld när man köper något som man längtar efter. Det hjälper i alla fall mig att minnas personer jag mött och platser jag besökt. Därför händer det ofta att jag handlar av mina kollegor på mässor och marknader. Ibland utbyter vi också varor.
Ibland händer det också att jag ser ett fint mönster på Facebook eller ravelry, eller får ett önskemål av något av barnen. Väl medveten om att dessa mönster inte är till för att jag ska kopiera och sälja dessa produkter. Men att sticka och ge bort är ju faktiskt tillåtet.
Ett sådant önskemål fick jag av min dotter i Stockholm. Dessa vantar Gudrun med mönster av Maria Lärkäng . Har inte stickat tvåfärgs-mönster annat än på maskin på länge, så det tog mig ett bra tag att få till den första. Men övning ger som bekant färdighet , så den andra gick lite snabbare.
Dessutom hittade min käre make en plåt från ett gammalt kylskåp som kunde fungera som mönsterhållare, så det blev lättare att hålla reda på varven.
Att det dessutom var möjligt att följa Elementary på Netflix gjorde ju inte saken sämre...
..och att samtidigt låta katten ligga i knät.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)