Fördelarna med att bo på landet är många, särskilt om man inte räds kroppsarbete. På hösten finns särskilt många tillfällen att få använda sina eventuella kroppskrafter. Med de egna minskade krafterna hushållar jag dock. Lingonen plockade jag så nära skogsbilvägen som möjligt ifall jag skulle råka ramla och inte ta mig upp. Det gick bara fint.
.JPEG)
Det kom också gåvor från grannar med nedfallna äpplen som jag delade med hästarna och gjorde både mos, saft och paj så det räcker hela vintern.
.JPEG)
Missade Karl Johan-säsongen och känner mig fortfarande lite för osäker på skivlingarna för att våga plocka och äta dem. Fast jag tyckte att detta var en frestande skog av fjällskivlingar. Men de kanske inte var tillräckligt stolta för att vara ätliga?
.JPEG)
Det kanske är bäst att jag håller mig till slöjdandet? Den röda väven med bekladnadstyg av redgarn i kypert med inslag av handfärgat lingarn och tuskaft av ren ull blev äntligen utvävd. Hoppas att ylletyget blir mjukare efter en behandling med vatten och en kanske en snabb tumling.
.JPEG)
Måste ju också förevisa min solros av trasor och ullgarn. Rughooking heter tekniken och jag använde mig av några olika varianter av redskap. Bäst fungerade virkkroken som jag sågat av och satt en champangekork på.
Jag fick också liv i mina Viktoria- sockstickmaskiner. De går i alla fall runt alla tre även om jag hittills bara lyckats sticka en socka. Men vad kan man begära av de som är snart 80 och över hundra år gamla?
.JPEG)
.JPEG)
.JPEG)
