Dessutom är det alltid trevligt att träffa likasinnade med hantverksintresse i allmänhet och linintresse i synnerhet.
Här kommer en kortfattad redogörelse av dom olika momenten i linberedning:
Först ska man ju ha en lämplig yta att så linet på. I detta fallet är det alltså en ruta på museets tomt på Gammlia i Umeå.
Man rycker linet med rötterna och binder kärvar som efter torkning rötas i vatten.
Dessförinnan har man repat av fröet, ifall man vill ha frö till nästa års sådd.
Det färdigrötade och torra linet bråkas...
dras (eller skäktas)....
och häcklas,,
innan det slutligen spinns.
Och om spinnerskan är klädd i sockendräkt så blir ju bilden av idyll fullständig.
Men det är ett tungt och dammigt jobb - åtminstone fram till spinnandet.
Fast vi som bara har detta som en hobby och inspiration kan ju instämma i bilden av idyll. I synnerhet en sådan solig och skön dag som gårdagen på Gammlia. Men för våra anmödrar, som producerade lingarn till vävar av nödvändiga textilier, var det säkert ett hårt arbete som gav åtskilliga onda ryggar och lungbesvär.
Men vi välkomnar förstås fler medlemmar i föreningen och hoppas att de inte avskräcks av jobbet utan ser det som en utmaning att bemästra och föra kunskapen vidare till kommande generationer.
