fredag 22 december 2017

Julen 2017

Som jag förut avslöjat , så är jag barnsligt förtjust i julen. Inte på grund av förväntade julklappar, utan för att den lyser upp den mörka årstiden, och gör att vintern får en särskild mening. Familjen samlas och vi får träffas allihop kring god mat och sällskapsspel.
 Denna vinter har dock visat sig vara lite "utanför ramarna". Jag kan tyvärr inte styra över vädret, och det verkar INTE hålla på traditionerna. Det regnade när jag sågade ner vår julgran! Lyckligtvis fanns den bara runt hörnet på vår lada, så jag kunde snabbt komma in till värmen och torka upp.

Vi har dock fått löfte om minusgrader de närmaste dagarna, vilket vi uppskattar.
I morgon kväll ska vår julgran kläs allt enligt traditionen. Många tar ut julen i förskott och pyntar sin gran veckor i förväg - men inte här hos Gustavssons i Rengård. 
Jag har dock börjat ställa upp lite av de gamla julprydnarder som hängt med i många år. De är inte fullt så gamla som chiffonjén som de står på. Den ärvde vi när vi tog över stället som funnits i min mans släkt i många generationer. Huset är från 1843 och byggdes av min mans farfarsfar, men någon datering på skåpet har vi inte tyvärr.
Duken vävde jag för många år sedan. Den har dock blivit fläckad av färgad stearin, som inte gick bort i tvätten, så jag fick korta av den en aning. 
Det händer också att jag kompletterar med någon ny ljusstake när jag hittar dem på secondhand-butiken Knut´n.
 Vill avsluta med att önska er alla en riktigt GOD JUL !


tisdag 28 november 2017

Äntligen klar

Bilden tagen julen 1973 då soffan hade den turkosa originalklädseln.
Efter en lång process med vävning och åter vävning så har jag blivit klar med att klä om den gamla soffan från 60-talet för andra gången. Tyget är vävt i en 8-akaft version från en gammal bok från 50-talet. Jag använde ett merceriserat mörkrött bomullsgarn 16/2 till varp och guldfärgat lingarn 16/1 till inslag.  Jag hade missbedömt hur mycket tyg som skulle gå åt, så när jag vävt upp första halvkilot lingarn, så lät jag nästa väverska ta vid. Men turligt nog hade jag varpat så pass mycket att det räckte till henne och ytterligare 4 meter till mig själv.
Denna bild togs 15 år ( och 4 barn) senare. 
Då var soffan klädd med ett växtfärgat ylletyg som jag hade vävt några år tidigare. 
År 1985.
Jag minns inte att den var så krånglig att klä om. Jag var tvungen ta isär den i sina beståndsdelar. Fast det kanske vi ska ta som tecken på att Ikea gjorde ordentligare möbler förr? Stommen var i alla fall av tröä och inte spånskiva.

Eftersom det är en bäddsoffa , så har den kommit till användning som gästsoffa, 
och behövs fortfarande som sådan. 
Tyget räckte även till en fotpall

Den används numera som Tv-soffa , så det förklarar de senaste årens slitage.  
Och nu kan vi se fram emot julen med tillförsikt och hoppas att någon i den stora släkten kan sova gott i den även i år.




onsdag 15 november 2017

Besök i Stockholm

Den årligen återkommande ordförandekonferensen som jag får nöjet att delta i som ordförande i Västerbottensvävarna har just gått av stapeln.
Jag brukar alltid stanna någon dag extra för att hinna träffa döttrarna och ta del av huvudstadens olika kulturarrangemang. En teaterföreställning på Tribunalen som visade Brechts "Modern" på fredagkväll och två besök på olika museer på söndag var det jag orkade och hann med denna gång.

Nordiska museet visade Mitt 50-tal som gjorde mig nostalgisk.

Mest imponerad blev jag dock av Annika Ekdahls Vävda Bildvärldar, som finns på Waldemarsudde tom den 11 februari.  Fotona ger på intet sätt rättvisa åt konstverken. De måste ses på plats i verkligheten. Det finns också en film där vi får träffa konstnären och se henne i arbete. Storslaget och berörande.





onsdag 27 september 2017

I skogens djup,

.. så hette utställningen som nätverket Vävformgivning visade på Väv 2017 i Växjö.
 Jag reste dit med buss tillsammans med ett 30-tal vävintresserade Västerbottningar och Västernorrlänningar, för att tanka inspiration och träffa likasinnade.
Sverige är ju som bekant långt och det händer inte så ofta att jag tar mig ledigt och åker buss under flera dagar. Men jag fick så trevliga grannar i bussen och det, tillsammans med några nedladdade böcker och vantstickningen Gudrun, gjorde att tiden flög och det kändes inte alls att vi åkte 260 mil.

Vävmässan med sina 85 utställare var som vanligt en upplevelse. Svårt att ta in allt på en dag, så jag tog mig en förmiddag extra på mässan innan vi åkte och tittade på Museerna och utställningarna på stan. Jag var nyfiken på ifall vi hade med något objekt på Riksvävarnas utställning "Vävt, broderat & metall". Jag hade påbörjat en väska av en bit väv som legat i flera år och väntat på att komma i bruk, men fick den inte klar i tid. Dessutom finns det så många andra mycket duktigare vävare i vårt län som jag hoppades skulle bidra.
Min väska blev i alla fall klar till slut, och fick sin jungfruresa med vår buss.
Blev så glad att se att kollegan Ullas fina små väskor i hålkrus med broderier av metallgarn kommit med på utställningen. 

Jag tyckte inte att temat var det lättaste, och har ju också svårt att göra saker på beställning.  Det var kul att se de olika tolkningarna och hur finurligt många hade löst problemet med broderi och metall. 

Något som också gör mig glad är att se hur grupper kan hålla samman i många år och åstadkomma fantastiska ting. T.ex. tidigare nämnd grupp :Vävformgivning som firade 20-årsjubileum, och till deras 10-årsjubileum kom boken "Tråden den sköra" ut. En fin bok om textilt hantverk, handvävning, gemenskap och samarbete, författad av Lena Hellström. Där presenteras nätverket och jag köpte den på Väv 2011. Den finns fortfarande att köpa.här.

  En annan utställning jag uppskattade var den som elever från KDH Grimslövs folkhögskola producerat, med inspiration av Karin Boyes dikter ur "För trädets skull". 54 vävar i HVteknik med broderier hade hängts i cirklar som var i rörelse. Mycket effektfullt. I ett häfte där projektet beskrevs kunde vi ta del av elevernas tankar inför uppgiften och se deras skisser. 

Ett projekt som visades på Smålands Museum var också tänkvärt och fint.  
"I sin linda 2017 - en vävande undersökning om svepefiltar "
Konstnären och forskaren Birgitta Nordström ställde den svåra frågan: Finns det behov av svepfiltar inom förlossnings- och neonatalvården? Hur ska de se ut? Och hur kan det behovet prövas? Läs mer här.
 De vita små filtarna var vävda i dubbelväv med ett lager ull och ett lager bomull, som också broderades och alla blev på så sätt unika.   Utställningen kan ses till den 29 oktober. 

torsdag 31 augusti 2017

Redovisning av vinnarna och svaret på tipsfrågorna från sommarens hilk-& sjalutställning

Vill börja med att tacka alla som besökt oss i sommar , och gett sig tid att gå runt och svara på dessa frågor. Jag redovisar namnet på de som vunnit , men skickar även ett mail till dem och hoppas att de kan komma förbi och hämta vinsterna. 

Här kommer äntligen svaren på tipsfrågorna. Lite senare än utlovat men sensommaren har varit så hektisk så jag har inte haft någon ro att sätta mig vid datorn någon längre stund. 
Fråga ne 1. Rätt svar X = påfågelsvirkning
Rätt svar 2 = Silke
Fråga nr 3. Rätt svar X = Indonesien

Fråga nr 4 . Rätt svar 1. = Sticknålar

Fråga nr 5 . Rätt svar 2 = Hundtand
Fråga nr &. Rätt svar X = gaffelvirkning

Fråga nr 7 . Rätt svar 1 = silke

Fråga nr 8. Rätt svar 2.= Indonesien

Fråga nr 9 .Rätt svar X = Vaxbatik

Fråga nr 10. Rätt svar X = Myggtjäll

Fråga ne 11. Rätt svar 2. = vatten
Fråga nr 12. Rätt svar 2 = Inslagsikat



Ingen har lyckats pricka in alla rätt men Gun-Britt Åström hade 10 rätt och utses till vinnare av en handstickar sjal i mohair.

Följande 5 personer hade 9 rätt och får i rättvisans namn samma pris : en handfärgad hilka av bomull.
Kerstin Burman, Ewa Lundström, Liselotte Nordén, Harriet Åberg och Siri Brännström
Välkomna att hämta era priser. 




torsdag 10 augusti 2017

Tovning och växtfärgning

Deltagarna i den gågna helgens kurs i tovning och växtfärgning var ett glatt gäng som inte tvekade att offra både trädgårdsväxer och egen ull till de andra i gänget.
Först ska ullen kardas. Förr gjordes det på skrubbsäten...
...men nu finns det eldrivna kardmaskiner att ta hjälp av.
Under fikapausen pratar vi lite teori och visar exempel på tovat från andra länder.
Rulltovning lämpar sig väl för kollektivt arbete.
Kommer sockarna att krympa till önskad storlek??
Vi hade hyfsat väder vilket också bidrog till den glada stämmningen. Någon liten skur kom, men i huvudsak var det uppehåll.


Daggkåpan färdigkokt

Det färgades av daggkåpa, björklöv, skvattram, krapp och koschenill.
Samt tovades sockar, tyg till framtida hundtäcke samt sittdynor och tovade tvålar.
Ull kan användas till så många olika ändamål, och att jobba med den tillsammans med likasinnade ger ytterligare en dimension. Roligt  och lärorikt - inte minst för kursledaren. 

Dagen avslutas med utlottning av en antik vattenvärmare. Användbar om man vill tvätta ull, färga garn eller värma vatten till tovning. Hoppas den kommer till användning i framtiden.

tisdag 1 augusti 2017

Trasmattans dag


Det blev en fin dag tillsammans med ett par av medlemmarna i VästerbottensvävarnaMaria Martinell  och Karin Vikberg Larsson - som ställde ut sina fina mattor , och också demonstrerade hur man skär trasor. Maria använder sig av några droppar textillim för att sammanfoga de snedklippta trasorna.
Trots en del moln, så var det uppehållsväder hela dagen, så det gick bra att ha mattorna hängande utomhus.
Mattor vävda på gamla vävstolar i "museet" i ladan.
Det var ganska många besökare, trots många andra konkurrerande evenemang i regionen, men ingen hade tid att sätta sig vid någon vävstol eller delta i någon workshop, så jag fick nöja mig med att demonstrera de olika teknikerna. Förhoppningsvis gav de besökarna tillräckligt med information för att de ska kunna testa själva. Om inte så finns ju  alltid YouTube att tillgå. Eller min blogg om återbruk "Till spinkets lov".