Slöjdmånaden september

 
Vi som inte längre springer i skogen med lätthet och plockar bär och svamp får njuta av hösten på andra sätt. Bakning i bagarstugan är en av njutningarna. Jag har fått hjälp av både barn och barnbarn i höst.

Har också hunnit besöka Kiruna och beskåda ( förutom kyrkflytten som alla kunnat se på tv) fin slöjd och konst. I Jukkasjärvis kyrka finns altartavla i trä med fantastiskt uttryck skapad av Bror Hjort . 

I stadshuset hängde en utställning med bl.a. Britta Marakatt Labba fina och talande verk i broderi,

Men för mig betyder det främst att slöjdaktiviterna startar om efter en paus under sommaren.

Jag träffar åter mina vävvänner både i Petiknäs och Umeå.
I Petiknäs startar vävningen alltid med en surströmmingsfest. Trevligt och gott. 

Sen fick jag möjlighet att äntligen väva färdigt min bit i en av vävarna.

Ersboda vävstuga har något fler väverskor och är uppdelade i två cirkelgrupper. Men vi träffas om möjligt allihop under planering och uppstart.

Jag har fått plats för en liten vävstol i lägenheten på Carlshem . Det känns som att mitt hobbyrum nu är så fullkomligt som man kan begära i en trerumslägenhet. 
Fick värdefull hjälp med flytten av vävstolen av sonen.

Mattan i Kukkoladräll som ligger på golvet har jag vävt i vävstugan på Ersboda slöjd. 

Samtidigt har jag tillgång till de små stugorna i hembyn Rengård. Där okuperar jag tre av småstugorna fortfarande, den övre våningen i bagarstugan samt logen. Otroligt vad en slöjdare kan bre ut sig.

Min samling av sockstickmaskiner på loftet i bagarstugan.

Besök av slöjdande kamrater och utflykt till Gammlia

 Det som har varit mest givande under alla år som jag hållit kurser är kontakten med andra slöjdintresserade. Jag kan inte säga att jag minns namnen eller känner igen alla kursdeltagare från snart 50 år tillbaks, men några har blivit riktigt kära vänner.

Fick besök av tre av dem innan jag åkte ifrån Rengård och till vår nuvarande bostadsort. Det var så kul att få se Anita in action med sitt nyförvärv - tuftmaskinen. 

Jag råkade ha ett mattullgarn som fungerade bra i tuftpistolen. Men det krävs övning, styrka och handlag för att få till det, vilket jag blev varse när jag fick testa. Anita har lyckligtvis de kvalifikationerna som kravs, tillsammans med konstnärsgener som också är tacksamt vid skapandet av textila alster. 

Anna passade på att väva sig en liten rosengångsväv på den äldsta vävstolen. Den har stått på vinden i bagarstugan ända sen jag hittade den i ett uthus. Den fungerar fortfarande hjälpligt trots att den väntat på vävare i flera år och är bekväm att sitta i. Är du intresserad av mina gamla vävstolar kan du läsa här. 

Jag har fortfarande kvar så mycket växtfärgat garn som behöver förvandlas till något färdigt alster.

Mest är det förstås mest olika gula och gulgröna toner, eftersom våra inhemska växter mest ger de nyanserna. De gör sig dock bra tillsammans med naturgrått. 

Själv sysslade jag med att vava diagonala halsdukar av garnrester från Wåhlstedts.

September är ju månaden för surströmming och vävupptakt i vävstugan i Petiknäs. Det var spännande att se om vi skulle hitta några surströmmingsburkar i någon butik. Det gick vägen och vi kunde njuta av delikatessen även detta år. Desvärre kan jag inte fortsätta att delta i vävkurserna eftersom vi flyttar, men hoppas att de kan fortsätta med kursverksamheten trots att regeringen hotar med nedskärningar i budgeten för folkbildningen. 

Kommen till Umeå var det dags för skörd av linet som föreningen Linnea satt på Gammlia. 

Det fanns andra slöjdare på plats också och mina döttrar frestade mig att pröva på att snickra. Kände mig  verkligen "oslög" trots att jag hade en proffsig handledare i läraren på träslöjdlärarutbildningen.