Juli månad ägnas åt minnen

 Tiden går fort aven om man befinner sig i sorg. Idag den 2 Juli är det ett år sedan min käre make dog.Men minnerna lever som bekant vidare och de är mestadels ljusa och glada.

 

2018 firade vi 50-årig bröllopsdag på Bali.
Orkestern på restaurangen "The wicked parrot"
spelade en melodi till vår ära.

2024 firades midsommar traditionsenligt i Rengård

                                                                              

2025 var sista gången vi fick fira tillsammans med maken. Plaisen var Geriatriken på NUS i Umeå.

Många andra fina minnen dyker upp när jag befinner mig i Rengård.

Den gamla vattenvärmaren eller "kokaren" som jag kallar den är fortfarande användbar. Jag fick hjälp av mågen att sätta på rökröret.  

Under 1980 -90 talet flamfärgade vi ( en trio kvinnor från Skellefteå, Boliden och Rengård) bomullsgarn med reaktiv färg. Det döptes till "Norrskensgarn". Vi deltog på en del mässor och marknader för att sälja garnet. Antingen gemensamt eller var för sig.  Det var kabeltvinnat bomullsgarn 8/4.

Har fortfarande kvar en hel del ofärgat garn, och jag undrade om färgen fortfarande fungerar. 

Jag hade i och for sig lagt fram mina återstående färgburkar på loppisbordet, men tänkte att jag kanske skulle kolla om färgpulvret gjorde sitt jobb. Den blå färgen blev faktiskt riktigt fin. Blandade det blå pulvret med lite svart på en höft. 

Kokaren är också användbar ifall man vill färga mattrasor eller ECO-printa. 

För att inte tala om när man ska tvätta mattorna. 

När jag var barn användes liknande kokare till att koka gröt till grisarna som fanns i mitt barndomshem. Jag kommer ihåg att jag tyckte om den fiberrika gröten och brukade smaka på den under mors protester.

De något suddiga bilderna kommer från ett gammalt fotoalbum från den tiden vi ( Monica, Yvonne och jag) färgade Norrskensgarn och deltog på mässor. Monica hade också tagit fram mönster till både vuxna och barn. Nedan poserar min äldsta dotter i en tröja som jag stickat av Norrskensgarnet. 

När jag var kattvakt i Botsmark och varken hade tillgång till vävstol eller stickmaskin passade jag på att starta en "toothbrushrug".Det är ett lämpligt handarbete att göra utohus om vädret är lämpligt.

  Här är en länk till en fem år gammal filmsnutt på Youtube som visar hur man gör. 

Den 11 juli hade vi annonserat om att det skulle vara HANTVERKSLOPPIS.
Kunde inte förneka känslan av "deja vu" .

Mellan åren 1982 och 1991 brukade vi arrangera ett kulturarrangemang som vi kallade "BROARNA RUNT". det var byarna på var sida om Skellefteälven i Norsjö kommun som deltog och visade upp sina specialiteter. Jag hade inbjudit mina hantverkane vänner för att de skulle visa sina alster och tekniker. 

Dessutom hade vi alltid någon författare eller artist som uppträdde. de mest kända var nog Sara Lidman och Torgny Lindgren. Detta var ju innan vi hade tillgång till internet och mobiltelefoner som kunde filma, men jag hittade en länk på YouYube där Torgny berättar den historia om Belsassar som han bl.a. också berättade för den  stora och entusiastiska publiken i Rengård. 

Om någon liksom jag saknar att höra det språk som talades ( och förtfarande talas av flera oss från Norsjö födda på andra sidan 1950-talet) så finns en Blogg med intervjuer på Norsjöbondska  Många av de intervjuade finns tyvärr inte längre med oss. 

Loppisen blev oväntad lyckad. Flera yngre människor kom och uttryckte sin förtjusning över mitt loppis och hela stället. Jag hade bakat mjukkaka och kunde bjuda mina "Ulltjejer" (som kört ca 20 mil för att besöka min hemby) på fika med mjukkassmörgås. Det var hantverksdagar med Loppis och brödbak på andra sidan älven också ( i Gumboda och Petiknäs) så jag rekommenderade förstås att de skulle besöka dessa platser också.  

Sänder en tacksamhetens tanke till min mans förfäder som byggde husen vi haft förmånen att bo i under största delen av livet. Drygt 50 år blev det, och jag har fortfarande tillgång till en liten stuga på tomten även om det skett ett ägarskifte till en av våra döttrar. Bagarstugans vind har jag också fortfarande belamrat med en del redskap som vävstolar, spinnrockar och stickmaskiner. 

Men framför allt uppskattar jag bakugnen. Jag hann baka både ljusugnsbröd och halvtjockkaka samt hålla löftet om att undervisa dotter med sambo i att baka mjukkaka under juli. 

 

Jag avslutar månaden med att återuppliva sättet att färga textil med växter. Något jag sysslat med av och till sedan 1970-talets slut.
Det har inte funnits nässlor på våra ägor förrän de senaste åren. Något jag saknade när jag var som mest uppe i linodling och spånad av olika material. Ville gärna testa att spinna med nässlor också. Nu har de invaderat både trädgårdsland och hallonsnår. Jag klippte ner en del och ville testa ifall de dög till att färga garn. Tyvärr var mitt lager av ofärgat ullgarn slut, men jag har mycket bomulsgarn (8/4) på härva. Så det fick bli ett test med bomull i stället. Passade också på att rulla in några bitar av gammal lakansväv på kopparrör tillsammans med olika blad och lökskal. 

Färgen på garnet blev blekt begie. Det syntetblandade tyget fick ingen färg overhuvudtaget men de tygbitar som hade inrullat lökskal fick intressanta mönster. Tilläggas bör att inget betmedel användes.

Nu har jag tillräckligt material så jag kan jobba vinterhalvåret med olika textila  projekt.

Jag har också garderat mig för nästa sommar genom att varpa och förskeda två vävar som jag planerar att dra på här i min vävkammare i Rengård. En mattväv och en möbeltygsväv i lin.

Men i övermorgon åker jag tillbaks till Umeå och mina vävvänner på Ersboda. Fast först ska jag medverka i Limmos garnkalas. Kanske vi ses i Brån den 8 augusti?