September - valmånad

 När vävstolen är tom och mitt senaste brodyrprojekt är avslutat så infinner sig ett stadium när jag får problem med VAD jag ska välja. alltså vad jag ska prioritera bland alla tekniker och material som pockar på att bli använt.
Till skillnad från det som hela svenska folket verkar verkar ha problem med - att välja , så har jag dock inga problem med att välja vilket parti jag ska rösta på. 

Panoramabild från Rengård och Skellefteälven 

Jag har överträffat mig själv och börjat ta morgonpromenader i grannskapet tillsammans med ett par grannar. Vi går ca 3 km varje dag klockan 9.00. Det är nyttigt på flera sätt och vi har haft tur med vädret de flesta dagar. Jag plockade upp några kvistar som blåst ner från den stora eken som vi passerade och gjorde en höstkrans.

 

Därefter tar jag mig an en varp till en bomullssjal som legat och väntat ett tag.

Den räckte till en sjal innan de anrika bomullstrådarna började brista och jag insåg att jag inte behövde våva till den absolut sista decimetern.  Mönstret med ikateffekt har formgivits av Freja Willemoes- Wissing  fanns i tidningen Väv- tyvärr har jag glömt vilket nummer. 

Den virkade hatten av mattrasor har fått tjäna som bärhink vid något tillfälle i sommar när jag inte kunnat lämna hallonen som växte på sidan av promenadvägen.

Den 5 september var det dags för Kulturmarknad på Pilgatan. Jag fick en plats på 3x3 meter och med hjälp av tre döttrar så kunde jag få upp tält och bord i tid och hade en skaplig försäljning. Vi hade också tur med vädret . inget regn och lagom sol.

Nu när hösten har infunnit sig så känner jag att det kan vara dags att hänga upp den handsydda gardinkappan. Den är sydd av mina spinkbitar av lin i den Koreanska tekniken Pojagi. 

Tillsammans med döttrarna har jag besökt några olika sommarbutiker och höstmarknader och blev fotograferad bakom en fin höstram på Smultronstället Handelsträdgård & Kafé.

Hösten är verkligen inte bara en påminnelse om mörker,vissnande och kommande död. Den inspirerar också till skapande på olika sätt. Har ett kommande projekt framför mig  där jag inspirerats av växande kantareller. Framtiden får utvisa ifall jag kyckas att framställa det som ännu bara finns i mitt huvud.

Jag har haft en tov-workshop under beredskapsveckan.

Snabbtovade en blommande stoldyna och sydde ett cykelsadelskydd av en ecofärgad tovad bit som väntat på sin uppgift, för att ge exempel på hur man kan göra tyg av ull på ett relativt snabbt sätt. 

Månaden avslutades med besök på Sy & hantverksfestivalen i dagarna två.

Västerbottensvävarna hade traditionsenligt en monter, där jag bland andra medlemmar i föreningen delade uppgifter. Jag höll i en workshop i pärlvävning på fredagen och på lördag var det ett par andra "väv-veteraner" som ledde en workshop i bandvävning. Därutöver värvade vi nya medlemmar till föreningen. 

Det är glädjande att upptäcka ett ökat intresse för att lära sig väva bland de yngre. Kruxet är att hitta en plats i nån vävstuga och någon som är villig att vara handledare på kvällstid. Jag leder just nu en kamratcirkel för nybörjare men har bara tillgång till 4 vävstolar . Skulle behöva en större lokal och vara åtminstone 20 år yngre. 

Underbart är kort

 Min blogg uppdateras inte som ni ser så ofta. Använder den mest som en "månadsbok" för mitt eget minne. Men ni är förstås välkomna att ta del av vad jag håller på med nuförtiden ifall det kan intressera.

Februari är vår kortaste månad och försvann snabbt trots att vädret inte alltid varit idealiskt. Men vi har i alla fall fått tillbaks ljuset och det känns enklare att ta bussen ner till stan på eftermiddagar och kvällar. 

Jag försöker hålla mig sysselsatt . Det är inte svårt. Svårigheten är att välja mellan olika aktiviteter som kolliderar i tid. 

Jag har äntligen fått ihop deltagare till en "återbrukscirkel" här i huset Gnejsen. Det är som tidigare sagts roligt att träffa likasinnade som också älskar textilt hantverk. En del av oss har fortfarande kvar en hel del material och delar gärna med oss till de andra som har skänkt sina lager till secondhandbutiker.

Jag brukar visa olika tekniker som jag lärt mig via YouTube. Men deltagarna får naturligtvis slöjda med vilken teknik de önskar och kan hantera. 

Ett annat gäng som jag blivit inbjuden till är en grupp ur "Fårägare i Västerbotten" som brukar träffas en gång per månad för att slöjda tillsammans. Nu stod våttovning på schemat. Det var den teknik som jag startade med när jag först blev egen företagare. Det kräver en del kroppskrafter och uthållighet, men denna grupp har hittat olika finurliga hjälpmedel.

Lysistrate är ett Umeåbaserat feminististk fredsnätverk som använder sig av textilt hantverk för att sprida sitt budskap. De inbjöd allmänheten att delta i sitt senaste projekt "Brodera för fred". Det lät som ett projekt i min smak så jag tog mod till mig och besökte deras bas på Café Pilgatan. Där har jag nu fått nya vänner som också brinner för fred och textilt hantverk. Det färdiga kollektiva verket ska så småningom visas på ett evenemang i Umeå. Idag är sista dagen att lämna in sitt broderi.  Håll utkik på när evenemanget äger rum. Enklast genom att följa Bokcafé Pilgatan på Facebook  

En försvarlig hög av broderier

Min nyfunna franska vän 

I övrigt fortsätter jag med vävningen på Ersboda slöjdförening. Just nu med en lite bråkig väv som lockar mig till ett experiment inspirerat av förra helgens besök på utställningen på Sven Harrys konstmuseum. En fantastisk utställning kallad "Livet och trasornas väv".

Återkommer när jag monterat den. 

Resan till Stockholm var kort men väldigt innehållsrik och trevlig. Min dotter guidade mig så jag inte behövde irra runt på egen hand. 

Vi hann ckså med besök på Liljevalchs samt avslutade med teatern Män som Väver. Tankeväckande med ett överraskande slut. Läs gärna DNs recention eller ännu hellre - gå på teatern och bilda er en egen uppfattning. 

Utställningen på Sven Harrys var också sevärd och tankeväckande. Många unga vävare var representerade, men nog står sig Helena Hernmark fortfarande som den mest framstående bildväverskan i vår tid. 

Barbro Nilssons draperi "Kärnfrukt" skäms inte heller för sig. Det är vävt i ull och lin i tuskaft och panama och bubbeleffekten blir synlig först när det klippts ner från vävstolen. 

Vi fick även en guidning i lägenheten med fantastiska mattor  designade Märta Måås Fjätterström och Barbro Nilsson . 

På Liljevalchs var det ett väldigt blandat utbud av konst som sig bör. Jag fascinerades särskilt av de samiska textila inslagen med broderi på tyll.

Efter att vi sett teaterföreställningen Män som väver fick vi en rundvandring på scen för att beundra scenografin på nära håll. Det var Petter Hellsing som lånat ut utrustningen och konsten till scenografin. Väldigt imponerarande den också. 

Månadens sista textilträff på Hemslöjdsföreningens lokal i Umeå var också inspirerande. 

Det var Rebecca och Helena Weegar som guidade oss i bojagitekniken. 

Den tekniken gör sig bäst som gardin eller kanske lampskärm, för att de fina effekterna med fällsömmen ska komma till sin rätt.