Vintertiden är kommen

 Så här i slutet på oktober så byter vi till vintertid. Ingenting som påverkar mig speciellt mycket. Måste bara komma ihåg att ställa tillaks väggklockan 1 timme. Mobilen sköter ju detta automatiskt.Vädret är dock inte särskilt vinterlikt med dimma och barmark. Nästan så att man längtar efter snön.

Men jag har aldig tråkigt även om vädret inte lockar en att ta promenader. 

Efter jag fått plats för en liten vävstol i lägenheten tillsammans med stickmaskinen och symaskinen så det finns alltid något att ta tag i. 

Barnbarnsbarnet Charlie fattade snabbt trampordningen på våffelväven. 

När jag sätter mig framför TVn på kvällskvisten så känns det skönt att ha nåt i händerna också, så ibland tar jag fram virkkroken och virkar några mormorsrutor. Har sällan något färdigt projekt i åtanke, men förr eller senare så brukar det uppenbara sig. 

Handstickning är en annan lämplig TVtittarsyssla. Mitt barnbarn Felicia blev förtjust i en gammal tröja hon hittat i mitt "loppis". . Tyvärr hade något kryp hittat den också och bitit hål här och där. Jag lovade sticka en ny till henne. Mönstret är från 60 -eller 70-talet skulle jag tro. Minns inte exakt när jag stickade den och hittar inte mönstret heller. Det gläder mig att hon kan tänka sig ha en tröja av vanlig svensk ull. Det är ju sällan det mjukaste garn man kan tänka sig, men värmer bra och håller formen bättre än alpacka och annat mjukt garn. 

På tal om ull - jag träffar en grupp "ulltjejer" en gång i månaden. Senast har vi varit på Sörböle gårdsbutik och fått testa tovmaskinen. Trevligt att träffa likasinnade som förstår ens fascination av ull och allt man kan göra av den. 

Vi har haft avslutning på kursen i flamskvävning för säsongen. Helena hade samlat på flamskvävar hon hittat på loppisar i många år. Fint att få se det som enligt henne bara var en del av hennes samling. 

Karin har designat en fin bildväv av mönstret på en vintage-kaffeburk. Det kanske blir en kudde att vila huvudet på medan man tänker på tiderna som flytt. 

Annars har den mesta tiden gått till förberedelse för vävning i vävstol. Håller en kurs i vävning för nybörjare på Ersboda slöjdförening. Det är också roligt att få inbjuda ungdomar i vävningens underbara värld. Där blir man ju aldrig fullärd . Det finns alltid nytt att upptäcka. Vill man stödja handvävningen och sörja för dess fortlevande kan man förutom att själv sprida kunskapen även gå med i intresseföreningen Riksvävarna och vår region Västerbottensvävarna. Vi har mycket kul på våra träffar.

Detta ska bli en gardin till dottern Clara.
Hon har själv varpat och börjat solva. 

Varpen är egyptiskt bomullsgarn 30/2. 
Vi har ingen direkt tidspress vilket känns skönt. Hoppas i alla fall att hon förstått vad handvävt betyder i tid och kunskap när projektet är färdigt. 

Kulturbärarträff eller vävnördarnas julafton?

I helgen som gick samlades representanter för Sveriges vävare i Ystad för årsmöte med Riksföreningen för handvävning. De flesta av oss var damer i övre medelåldern, men även någon man och några ungdomar (under 30) fanns med i vårt gäng.
Vi vävare i Skåne stod som värdar och hade ett intressant program i dagarna tre. Ofta önskar jag att kloning vore möjlig för att kunna vara på flera ställen samtidigt, men vi var i alla fall fyra från Västerbottensvävarna som spred ut oss på olika aktiviteter. Sen får vi försöka förmedla till övriga medlemmar vad vi upplevt via vår hemsida och vårt medlemsblad.
Första studiebesöket gick till Lilla Rödde hembygdsmuseum som bestod av en fastighet som bebotts av två vävskickliga systrar - Anna och Hanna Jönsson, vars textila arv var väl värt att beskåda och beundra.

Flamskväv på soffor och stolar

Vävstolen där systrarna Jönsson vävde sina alster

Klänningar burna av Ingrid Screwelius

 Sedan gick färden till Svaneholms slott där det bland annat fanns en utställning av skånska konstvävnader och även en utställning om Ingrid Schrewelius.
 Fika med bulle och 7 sortes kakor ingick i besöket på Svaneholm.

På lördag tog jag mig tid att strosa bland loppisborden på torget och såg en del tänkbara investeringsobjekt. Men min resväska var redan full, så jag fick inskränka inköpen till lite smådukar och en låda med tråd och andra sybehör.

Riksvävs egen utställning i Klostret fick jag ju inte missa. Många fina vävar visades och besökarna uppmanades att rösta på den som de tyckte bäst om.

Vinnande väv

Andra pris vanns av denna vackra bildväv

Trots att jag röstade på den vinnande textilen så gick det efterlängtade priset - en stor spettekaka - till en annan dam. Men sedan vann jag i alla fall en handvävd kudde i munkabälte i ett annat lotteri.
För övrigt tycker jag att hela resan var en jättevinst!

Detta inte minst med tanke på den festmiddag vi fick avnjuta i Siriushuset. Kocken Mats Rodenstam hade verkligen lyckats med menyn : Förrätt : rostade gulbetor med Wannås ädelost, spickechips, örtdressing och skånskt rågbröd med fänkål: Huvudrätt : lättrimmad Simrishamnstorsk med vitvinssås, dillrostad svartrot och pressad potatis, samt efterrätten som bestod av äppelbakelse med vaniljcreme och plommonsås.

Sen avslutades middagen med kaffe och spettekaka som avnjöts med musikunderhållning av en lokal trumpetorkester.

Gunnel Mårtensson vid kassadisken. I taket hänger linfästen av grantoppar. 

På söndagmorgon avslutade vi med en busstur till Österlen och två intressanta besöksmål .
 Dahlåkra Damast där Gunnel Mårtensson tog emot oss och visade sina fantastiska damastvävar och Bolstervaren och dess ägare Ann-Sofie Reuter. som driver en vävkursverksamhet av imponerande mått.

Ann-Sofie berättar för Ann-Margret om sin vävstugeverksamhet

En inspirerande resa som gav oss tillfälle att knyta nya vävkontakter. Dessutom fick ju vi som kom från norra Sverige njuta av vårblommor som inte på länge - om någonsin- vågar sig upp i våra trakter.