Vintertiden är kommen

 Så här i slutet på oktober så byter vi till vintertid. Ingenting som påverkar mig speciellt mycket. Måste bara komma ihåg att ställa tillaks väggklockan 1 timme. Mobilen sköter ju detta automatiskt.Vädret är dock inte särskilt vinterlikt med dimma och barmark. Nästan så att man längtar efter snön.

Men jag har aldig tråkigt även om vädret inte lockar en att ta promenader. 

Efter jag fått plats för en liten vävstol i lägenheten tillsammans med stickmaskinen och symaskinen så det finns alltid något att ta tag i. 

Barnbarnsbarnet Charlie fattade snabbt trampordningen på våffelväven. 

När jag sätter mig framför TVn på kvällskvisten så känns det skönt att ha nåt i händerna också, så ibland tar jag fram virkkroken och virkar några mormorsrutor. Har sällan något färdigt projekt i åtanke, men förr eller senare så brukar det uppenbara sig. 

Handstickning är en annan lämplig TVtittarsyssla. Mitt barnbarn Felicia blev förtjust i en gammal tröja hon hittat i mitt "loppis". . Tyvärr hade något kryp hittat den också och bitit hål här och där. Jag lovade sticka en ny till henne. Mönstret är från 60 -eller 70-talet skulle jag tro. Minns inte exakt när jag stickade den och hittar inte mönstret heller. Det gläder mig att hon kan tänka sig ha en tröja av vanlig svensk ull. Det är ju sällan det mjukaste garn man kan tänka sig, men värmer bra och håller formen bättre än alpacka och annat mjukt garn. 

På tal om ull - jag träffar en grupp "ulltjejer" en gång i månaden. Senast har vi varit på Sörböle gårdsbutik och fått testa tovmaskinen. Trevligt att träffa likasinnade som förstår ens fascination av ull och allt man kan göra av den. 

Vi har haft avslutning på kursen i flamskvävning för säsongen. Helena hade samlat på flamskvävar hon hittat på loppisar i många år. Fint att få se det som enligt henne bara var en del av hennes samling. 

Karin har designat en fin bildväv av mönstret på en vintage-kaffeburk. Det kanske blir en kudde att vila huvudet på medan man tänker på tiderna som flytt. 

Annars har den mesta tiden gått till förberedelse för vävning i vävstol. Håller en kurs i vävning för nybörjare på Ersboda slöjdförening. Det är också roligt att få inbjuda ungdomar i vävningens underbara värld. Där blir man ju aldrig fullärd . Det finns alltid nytt att upptäcka. Vill man stödja handvävningen och sörja för dess fortlevande kan man förutom att själv sprida kunskapen även gå med i intresseföreningen Riksvävarna och vår region Västerbottensvävarna. Vi har mycket kul på våra träffar.

Detta ska bli en gardin till dottern Clara.
Hon har själv varpat och börjat solva. 

Varpen är egyptiskt bomullsgarn 30/2. 
Vi har ingen direkt tidspress vilket känns skönt. Hoppas i alla fall att hon förstått vad handvävt betyder i tid och kunskap när projektet är färdigt.