onsdag 18 september 2019

Estlandsresa med Mittvävarna

Jag gav mig själv en trevlig födelsedagspresent i år - en textilresa till Estland. Det var Mittvävarna som varit vänliga nog att bjuda in oss från Västerbottensvävarna att följa med på deras planerade resa till Estland. Det var en väldigt trevlig och välplanerad resa. Jag vill passa på att tacka de båda herrarna vid namn Anders. Den ena var chaufför och den andre guide och historieberättare. Den senare är pensionerad chaufför och tidigare ägare till bussbolaget och har 20 års erfarenhet som reseledare till bl.a Estland. Vi fick oss en redig lektion i vår 1000-åriga historia, som tidvis sammanfaller med Estlands. Synd att ens hjärna inte lyckas bevara alla årtal och händelser för en längre tid.
Efter att tidigt på måndag morgon stigit på bussen som utgick från Umeå, kördes vi ner till Värtahamnen och bordade färjan Viktoria vid 17-tiden.
En god och alldeles för stor middag intogs på färjan.
Vid 10.00 på tisdag ankom vi Estlands hamn.


Den svensktalande guiden Imbi hoppade på bussen och vi körde till Olustvere som ligger nästan mitt i landet.


Vi åt lunch på Olustvere Herrgård som också är en yrkesskola. Trevligt område med fina gamla byggnader med olika funktioner, såsom keramikverkstad, smedja och bageri. En textilatelje var det också inom området, där det fanns några roliga ideer att ta med sig hem.
























Därefter åkte vi till resans absoluta höjdpunkt: Besöket hos Anu Raud och HEIMTALI museum.


En textilkonstnär med en fantastisk samling stickade och vävda textilier, främst från ön Kihnu. Hon började samla redan som ung och är numera en sedan länge erkänd konstnär och professor som sätter en ära i att lära ungdomar Estlands textila tekniker, och drömmer om att eleverna ska förstå värdet av självhushållning. " Bara var tionde elev kan konsten att tända en eld idag" hävdar Anu. Kan inte annat än instämma i hennes åsikter.
Många är förstås de som besökt hennes museum ( som f. ö. numera tillhör samlingen i Estlands Nationalmuseum i Tarttu ) . Här och där finns länkar till andra Bloggar på svenska ifall ni vill se och läsa mer om hennes gärning.
Hennes berättelser om vad de olika randningarna i kjolarna stod för var intressanta. Tänk vad textilier och kläder kan berätta utan ord! Under sovjettiden vävdes och broderades det in Estlands flaggas färger i olika tyger, fast det ju var förbjudet att använda flaggan.
I Vävmagasinet nr 3 2010 som har tema Estland kan man läsa en utförlig artikel om Anu Raud och hennes gärning skriven av Uuve Snidare.





Vidare till staden Pärnu som ligger vid Estlands sydvästra kust och middag och övernattning  på Tervis spa hotell.
Nästa dag bar det av till Estlands största alpackafarm som drivs av ett yngre par. Det har blivit ett populärt turistmål. Mannen är från Norge och gift med en estländska. De driver farmen på heltid. Där finns även en butik med garn och färdiga produkter av alpackaull. Det mesta är importerat från Peru, eftersom tiden inte medger ägarna att tillverka så mycket egna produkter.
























Därefter besökte vi en intressant konst &hantverksstudio bestående av ett hus med flera våningar med rum för olika unika slöjdare och konstnärer. Maarja-Magdalena Gild är en plats där man kan möta utövande konstnärer och slöjdare "in action" och det var där jag blev kvar så länge, att de övriga började leta efter mig. Skulle gärna stannat längre, men vi hade ju ett program att följa.
























På eftermiddagen besökte vi vår guide Imbis hem där hon bjöd på fika och visade sina anmödrars textilier. Hon är förstås också ett stort fan av Anu Raud och ville vi skulle testa att göra snoddar på estniskt vis, men tiden gick så fort att det blev inte så mycket av slöjdande.

Dag fyra åkte vi till "Estlandssvenskarnas huvudstad" Hapsalu som ligger 11 mil norrut från Pärnu.
De flesta av oss tyckte att vi flyttade till ett ännu trevligare spahotell. Fra Mare Thalasso heter hotellet för er som funderar på ett kombinerat spa och kulturbesök i Estland. .

Där besökte vi Aibolands museum och fick se den fina 20 meter långa broderade bonaden över Aiboland och estlandssvenskarnas historia. Vi fick träffa TORSDAGSTANTERNA som broderat och som träffas regelbundet varje torsdag. Nu broderar de vidare på ytterligare 5 meter lång  bonad som ska spegla nutidens historia.

Därifrån blev vi guidade runt i Haapsalu av en annan svensktalande kvinna.Vi tittade bl.a på den vackra järnvägsstationen som också är ett museum. Den hade dåtidens längsta perrong under tak, speciellt byggd för tsaren ( som visst aldrig besökte platsen).

 Vi besökte Haapsalu spetscenter som är både museum och galleri. Traditionen att sticka tunna spetssjalar - så tunna att de går att dra genom en vigselring finns förutom på Estland även på Shetlandsöarna. Vi fick se exempel på båda, och det som främst skiljer är att de estninska sjalarna stickas med mönster vartannat varv, medan däremot de på Shetlandsöarna stickar mönster på alla varv. Jag blev stum av beundran av det som visades och förstod att jag har mycket kvar att lära. 
Köpte för säkerhets skull en kon av det tunna merinoullgarnet ifall andan faller på att börja sticka tunna spetssjalar. Om inte så kan vi ju väva av det istället. 

















Denna vackra sjal tillägnades Greta Garbo

Vi fick höra berättas om Ilon Wikland - hon som illustrerat Astrid Lindgrens böcker, och har sina rötter i Haapsalu, och visades på hennes målningar efter Kooligatan i Haapsalu.







Dag 5 var vår sista dag på estnisk mark - för denna gång. Vi åkte till Tallin och  besökte den största sy-och sticktillbehörsbutik jag någonsin sett. Svårt att hålla fast vid sitt beslut att inte handla något.

Några redskap och sybehör fick lov att följa med hem även om min väska svämmade över.

Vid den avslutande promenaden genom"Gamla Stan" tillät jag mig inga större inköp. Det är ju roligt att bara titta på resultaten av alla kreativa medmänniskor också. En behöver ju inte äga allt vackert själv.
 De verkar inte vara lika rädda för att använda sina dräkttyger till olika produkter. Kanske något för oss att ta efter? Överhuvudtaget verkar det finnas en lekfullhet och ett större mod hos slöjdare i detta land.