Återgått till normalläge?

Denna tid har som bekant inte varit någon annan lik. Det har förstås påverkat oss i olika hög grad, beroende på ifall vi varit direkt angripna av coronaviruset eller inte. Men ingen har väl känt sig helt opåverkad? Vi i vår familj hör till de lyckligt lottade som inte haft någon fysisk känning av viruset - hittills. Men faran är ju ingalunda över, trots att vi gör vårt bästa att hålla avståndet och tvätta händerna som den gode Anders Tegnell uppmanar oss till. 

Jag förlorade en tid helt lusten att slöjda - något som varit mitt liv ( av och till) de senaste 70 åren.
Fick istället en anna lust, vilket jag är tacksam över. Nu är min text om mina anmödrar ute på korrekturläsning, och jag väntar med spänning på reaktionerna. 

Min slöjdarlust håller också så sakterliga på att återkomma. Jag har med hjälp av min goda vän Karin tvingat mig tillbaks till stickmaskinerna, och det visade sig vara nästan lika roligt som förut. Övade på att sticka sockar på olika sätt och maskiner. Det fungerade över förväntan att sticka sockar på  Silver Reed 860 enkelbädd  med dubbelvikt fejkresår. Hör gärna av er om ni vill ha mönster. 

För att minska på lagret av vävgarner testade jag också att sticka bordstrasor av dubbelt lintowgarn.
Efter att ha fått hjälp av min kompis Elisabets särbo att justera resårbädden så kunde jag sticka halvpatent på grovstickaren. Det blev en lämplig kvalitet som också känns hyfsat miljövänlig.

Förutom skrivandet så har jag ägnat mig åt att sortera och städa i skåp och lådor. Jag har ännu inte lyckats göra mig av med samlargenen, så att slänga tyger eller annat som kan vara material till slöjd är för mig hart när omöjligt. 

Jag har försökt att färdigställa en del ( av mig själv eller av anmödrar) påbörjade alster. Det har också känts meningsfullt. 

På loppis hos min goda vän Tina hittade jag en bandvävstol som inte gick att motstå. Där var ett påbörjat band som jag färdigställt. Kanske blir det ett band till någon ny väska av nåt yllespink.
Jag har för övrigt en särskild blogg för mina återbruksprojekt som jag kallar "Till Spinkets Lov".

Och äntligen kom jag mig för att dra på den halsduksvarp som jag varpade i våras. Den lilla hemmasnickrade vävstolen som jag köpt av en dam i grannbyn Rålund för 30-talet år sedan fungerar bra till mindre vävar. Den ryms också fint uppe i vår hall och matchar mina batikgardiner från 70-talet och dito lampa. 

Vävkurserna har ju också varit lagda på is sen i våras. Men nu när vi fått klartecken från studieförbundet att återuppta kurserna ifall vi håller avstånd, så har de flesta i vår förening träffats ( på olika tider för att undvika trängsel) några gånger. Mer om vår förening Vävskälet kan läsas här.