Skriver vidare om anmödrarna.

Mitt slöjdande har tagit paus, och jag skriver vidare. Det är spännande att forska efter fakta, och se vad som finns bevarat i form av hus och platser där man som barn lekt.
Minnet kan också spela ett spratt, och jag tillåter mig att fantisera , med Torgny Lindgrens ord ringande i öronen: " En författare ska vara återhållsam med sanningen".

Jag har haft ett par trevliga dagar på jakt efter mina anmödrar. Både farmor och mormor föddes och levde på vackra platser, och det är med glädje jag konstaterar att de fortfarande bor människor där, som dessutom är vänliga nog att visa mig runt på ägorna.

Här sitter jag och njuter tillsammans med släktingar som vistas hela eller delar av året på min farmors födelseplats. Välskött och förstås ombyggd sedan 1870-talet när de första nybyggarna slog ner sina bopålar där.

En vacker rönnhäck visar vägen upp till bostadshuset.
Platsen gör verkligen skäl för namnet Rönnbacken

En jordkällare klarade man sig inte utan innan kylskåpet var uppfunnet.

Sjön heter platsen där min mormor bodde större delen av sitt liv. Den är troligen mer berömd för att vara författaren P O Enqvists födelseort, och har även fött flera andra författare, som Anita Salomonsson och hennes bror Kurt. 

Vår guide Marianne visar med rätta stolt upp en bok av Anita Salomonsson
" Vattenbärerskan", som nu även finns att få som ljudbok. 

"Mormors hus" som det såg ut på 50-talet.

...och som det ser ut idag.

Hoppas att jag hinner färdigställa berättelsen om mina anmödrar, innan glömskans dimmor sveper mig bort till andra världar.