Startade det nya året med att färdigställa några vantstickningar som har legat i sina objektsväskor sedan år tillbaks. Den tilltänkta mottagaren har redan vuxit ur vanten, men turligt nog finns nya barnbarn i olika åldrar som har rätt storlek på händerna. Mönstret heter Sandra Salamander och finns i Stora Vantboken av Jorid Linvik.
 |
| Dessa vantar är från en annan bok. |
Januari har också varit starten på ett för mig nytt synsätt på varför man "håller på" med sina slöjdprojekt. Har äntligen insett att det inte behöver bli nåt "nyttigt". Det är processen som är det viktiga. Det är den trevliga bekantskapen Katryn ( alias K3n) som hjälpt mig på vägen genom sin YouTubekanal K3n clothtales.
Det var precis vad jag behövde för att känna fortsatt skaparglädje.
Att äntligen få förstå varför jag sparat alla små tyg och garnsnuttar! Helt underbar person med en lågmäld ton och en tillåtande attityd. Inte att undra på att hon har många följare.
Enligt henne kan man ha användning för de minsta små tygbitar. Jag fick en idé om att använda de små fint nystade trasor som jag fått av tant Elsy. Kanske det blir till en pärm med olika Slowstitch-prover.
.JPEG)
En snabbvisit till huvudstaden gav en riktig boost av färg och idéer till att brodera vidare .
På På Millesgården hade Kaffe Fasset med flera textilkonstnärer en utställning som sprakade av färg.
Här kan ni se och höra deras idé bakom utställningen.
.JPEG)
.JPEG)
Innan det var dags för hemresan så tittade vi in på Strindbergmuseet. Där fanns också en textil utställning. 'Hemsöborna genom nålsögat' var en tolkning av gruppen Skapande Broderi. Det gav också mersmak för broderi. Jag har nog varit lite för respektfull gentemot broderikonsten, sen mitt tidigare broderi ( efter förlaga) tagit mig 30 år att färdigställa.
Ger er några exempel på Broderigruppens tolkningar av valda citat ur boken Hemsöborna.
Hoppas min inspiration håller i sig så jag kan visa ett resultat av mina stapplande broderikonster i en inte alltför avlägsen framtid.
Det är svårare än man tror som kvinna släppa idéen om att man skapat för det ska vara nyttigt eller praktiskt. Att man ska producera nått för det ska vara "tillåtet" hålla på med våran form av hantverk. När jag själv fick insikt i att det är skapandet som är viktigt i grunden (för mig) så fick jag höra av omvärlden att "det blir ju inget vettigt av mycket det du gör". När jag frågade vad det blir för praktiskt/nyttigt av lösa korsord, springa på löpband istället för ute osv blev dom tyst. Vävning står fortfarande på önskelistan men livet & skröpplig kropp har satt käppar i hjulen än så länge men idag ska jag iväg på en dagskurs med sidenbandsbroderi som förmodligen ingen kan se det vettiga i att jag går men som fick det klia i både fingrar & skaparlusten . Kanske det är nått för mig,kanske inte. Men nog för jag ska komma igång igen efter en lång lång svacka i skapandet. & så är hantverk en bra sak för själen
SvaraRadera