Äntligen sommar

Så har då den efterlängtade sommaren kommit. Den är ju som vanligt kort , så det gäller att ta vara på de varma dagarna. Lyckligtvis så är ju även nätterna ljusa uppe hos oss, så hinner en inte det som ska göras på dagen, så står natten till förfogande med sitt varma ljus.

Matt-tvätt är en av de sysslor som med fördel ska hinna utföras under de förhoppningsvis torra dagarna.

Den tvättplats som fanns nere vid älven är tyvärr inte längre att finna. Delvis beroende på kraftverksbygget en bit uppströms, delvis på grund av vår egen bekvämlighet. Nu har vi dragit en sommarvattenledning från bäcken uppe på berget, som rinner med självtryck utan hjälp av någon elektrisk pump. Våra vattenvärmre står följaktligen uppe på gården, så ingen behöver gå den branta backen upp från älven med tunga blöta mattor längre. 

Nu är julmattorna rena i väntan på nästa jul.

 

De är oroväckande rostiga utvändigt nu, mina kära vattenvärmare, men har tjänat mig väl genom åren. I dem har vi tvättat ull och växtfärgat garn i många år. Jag minns också hur det kokades gröt till grisarna i dylika kokare när jag var barn, och hur jag brukade stoppa ner fingrarna och smaka av den fiberrika gröten. Den var faktiskt inte alls dålig, och jag grundlade kanske min motståndskraft mot "bacillusker" tack vare den. 

Tunnbröd - som jag känner det.

Jag blev så inspirerad av Bagarstugans dag i lördags, så jag fortsätter att baka av bara farten.

Då hade jag ju hjälp att ett gäng unga damer som bakade mjukkaka.

Det kan vara lättare att börja med den typen av bröd, eftersom de inte är så tunna och svårhanterliga. 

Det är länge sedan jag själv bakat det som jag rätterligen anser vara tunnbröd - alltså bröd bakat huvudsakligen på kornmjöl och utan jäst. När Olof från Svansele Grönt kom med nymalet kornmjöl kunde jag inte motstå frestelsen att pröva detta något mer svårhanterliga bröd. Det är säkert 40 år sedan jag sist gett mig i kast med detta, och då hade jag assistans av min mor.

 Kornmjöl har ju inte samma gluteninnehåll som t.ex vetemjöl och degen blir "tvär" och bröden inte lika hållfasta före gräddning, som deg med hög inblandning av vetemjöl. Är ni intresserade av mjölens kemi så finns en sida här.
Jag blandade i kokt pressad potatis efter det recept jag fått hemifrån och ca 25% vetemjöl, resten kornmjöl. De första bröden blev både trasiga och brända, men så småningom lärde jag mig tricket - att inte kavla och nagga för tunt till att börja med, utan att nagga bröden tunna sedan jag flyttat över dem till "fjölen".

 Det var riktigt roligt sedan jag fått kläm på tekniken. Testade till och med att nagga med fjädernaggarna.

Det fungerade också även om det var lite enklare att använda rullnaggarna. Vi har två olika - den ena med fyra och den äldre med tre rullar.

Båda fungerade bra, men den äldre var trevligare att hålla i med sin mjukt runda knopp.

En av svårigheterna är ju att kavla jämntunt, så inte delar av kakan är bränd medan resten är ogräddad. Men med övning kommer så småningom förhoppningsvis färdighet. Och lite färg skadar väl inte? 

Vi avslutade bakdagen med traditionell "blaita" till middag. Jag gillade korntunnbrödet medan mannen föredrog "kakubröe" bakat på 75% rågsikt och 25% havremjöl. Havremjölet var även det nymalet på kvarnen hos Svansele Grönt. Här kan ni läsa mer om Olof.    

  

Förklädesworkshop i anmödrars tecken.

Så var årets utställningstema "Vintageförkläden" invigt . Igår fick de som besökte vår Bagarstugas Dag även se mina utställda -  gamla och nyligen uppsydda - förkläden.

Idag har vi haft workshop för de som själva önskade sy sina förkläden i gammal stil. 

Det var spännande att se vilka av modellerna som deltagarna valde.

De fick också beställning på den manliga förklädesvarianten från 60-talet.
Och jag hoppas förstås att det blir en förklädesboom hos alla kön och åldrar. 

Byggnadsvårdsdagar på Gammlia, Västerbottens museum

Ibland tures´ä, brukar vi säga, när det går vår väg. I söndags hade jag ett ärende till dottern i Umeå, och blev varse att det samma dag hölls föredrag om Sara Lidman och visades bilder av Sune Jonsson - två av mina stora idoler- på Västerbottens Museum. Dessutom var det byggnadsvårdsdag ute på Gammlia, med demonstration av alla möjliga traditionella hantverkstekniker.
Linföreningen Linnéa var på plats och demonstrerade hur det går till att bereda och spinna lin.

De visades också hur man slår rep med lin.

Här är en kort film om repslagningen.

Där demonstrerades också hur man sätter upp en skihage.

En sån finurlig vagn för att sveda granruskorna som används för att binda ihop skihagen har jag inte sett förut.

Aftonen avslutades med en intressant film av Sune Jonsson om hur det gick till att framställa tjära i våra trakter "förr i tiin". Stjärnorna i filmen var Harry Lööv med familj. Rekommenderas ifall en vill förstå djupet i Saras bok Tjärdalen.

Bagarstugans dag med Förklädesutställning i gammal stil

Den 18 juni har Västerbottens museum förlängda arm i vår kommun - Alla Tiders Norsjö -utropat till BAGARSTUGANS DAG. Självklart måste jag ställa upp och hålla öppet i min bagarstuga. Vill någon komma och baka sin egen mjukkaka så är ni välkomna.
Det går även att åka buss runt till en del av de bagarstugor som är med i arrangemanget. Tyvärr räcker inte en dag till för att hinna besöka alla och ta del av de kringaktiviteter som erbjuds. Så man ställs , som så många gånger förr, inför svåra val. Information om bussresan finns här.

Samtidigt passar jag på att slå upp portarna till en utställning av förkläden i vintage-stil. De äldre förklädena ingår i min utställning "Anmödrars spår". De nyuppsydda finns i en angränsande lokal. Jag har också tillklippta tyger efter olika mönster som går att köpa för den som vill sy själv hemma. Den 19 juni håller jag workshop för den som vill sy ett eget förkläde och vill ha lite handledning.

Tillbaks till vävstolarna

Har nyligen besökt Norrköping och bevistat Riksföreningens för Handvävning årsmöte.

Som ordförande för Västerbottensvävarna är en av höjdpunkterna att få åka och träffa andra vävare och se vilka alster som ställs ut. Samtidigt ger det mig tillfälle att besöka städer jag sällan eller aldrig besökt. Norrköping var ett angenämt besöksmål, med en intressant historia, som dessutom var berättad i textil form, synligt för alla som besöker rådhuset. Åsa Bengtsson har formgett åtta fyra meter höga vävda tapeter, med historien från Norrköpings rötter fram till nutid. De vävdes under ett år i åtta olika vävateljéer i Riga, för att vara färdiga till rådhusets 100 års-jubileum år 2006.

Läs mer om Riksårsmötet här

Nu är jag tillbaks i vår förening Vävskalets vävstuga i Petiknäs Vi har bråda dagar med att planera och dra på vävar i alla vävstolar, så det blir intressant för besökare som kommer till vårt Öppna Hus till hösten. Vi deltar i Riksföreningens för Handvävning 25-årsjubileum, samtidigt som vår regionsförening Västerbottensvävarna fyller 20 år. 

.Jag planerar att också fira Trasmattans dag den 31 Juli med olika aktiviteter här i Rengård. 

Just nu väver jag en matta i dubbelväv på den 2 meter breda vävstolen. Det går ju lite material till den, vilket är bra för vi håller på att drunkna i mattrasor i vävstugan.

Faktum är att jag fick lite ryggproblem efter att ha trampat i denna vävstol en hel dag. Det ger mig en anledning att flytta runt i lite olika vävstolar. Alla är inte så fysiskt krävande som denna, 

Och inget ont som inte har nåt gott med sig. Dagen efter fick jag ta en paus i min massagefåtölj och kunde samtidigt jobba med mina olika bloggar.

Mars på Irland

Eftersom en av våra döttrar bor på Irland så åker jag oftast dit när jag vill ha en längre paus från mitt vanliga arbete. I år hade jag en särskilt viktig uppgift - att ta hand om barnbarnen medan de väntade på att deras mamma skulle komma hem från BB med lillasyster.

Våren hade hunnit längre här än i Västerbotten

Att helt lämna hantverket därhän är svårt. Därför packar jag alltid med lite garn och sticknålar för säkerhets skull. Försöker också få den äldre av flickorna att lära sig sticka, men tålamodet verkar vara större vad gäller dataspel än garnhantering.
Dataspel ägnar jag ingen tid till, men vi hade annat roligt samarbete, såsom bakning och puzzelbyggande.

Jag leker fortfarande hellre med dockor än spelar fotboll, men försöker lägga gamla invanda könsroller åt sidan för att inte föra begränsande traditioner vidare. Men det fanns ju onekligen en del att pyssla om.

Fick ett par timmar "ledigt" för att besöka stadens bibliotek, ( ett f.d. kloster).....

....och den grupp av damer som träffas där varje onsdag för att sticka och virka,

Virkning verkar vara populärare än stickning att döma av deras handarbeten. Men det kan ju variera även i vårt land.

Stickad pläd som var ett prenumerationsprojekt

På min fråga om jag kunde hitta någon handvävare i staden ( Birr) , så fick jag inget napp. De trevliga damerna föreslog att jag i så fall skulle söka mig västerut till Galway. Tyvärr är jag för feg för att våga köra bil på "fel" sida - dessutom var ju inte mitt syfte med resan att göra egna utflykter, som inte var barnanpassade. Så det fick bli badhuset i Roscrea i stället. 

Sökte också efter handvävda produkter i butikerna utan större framgång. Men ljuvliga halsdukar från Avoca mills hittade jag i en butik, så det fick bli presenten till min man, som hållit ställningarna här hemma. 

Nästa gång jag besöker Irland ska jag vara bättre förberedd. Ta med mig en dotter som gärna kör på vänster sida och göra lite utflykter runt på ön. Tyvärr hade jag inte möjlighet att åka med på resan som Riksföreningen för Handvävning anordnade för tre år sen. Men det finns resereportage att läsa här. 

Även om vädret på Irland inte alltid är det en drömmer om på sin semester, så fick jag en hel del inspiration av byggnaderna och naturen runt om den lilla staden Birr.