Vintertiden är här ...

 ... men vintern lyser med sin frånvaro. Oktober har varit en ganska fin höstmånad med goda chanser att röra sig utomhus utan paraply. Nu har snart halva november gått och ingen snö i sikte. 
Det har varit skönt att ta en promenad på morgonkvisten bland mossa och löv med vackra höstfärger, vilket har inneburit att motivationen har varit lite lägre för att sitta inne och slöjda hela dagarna.

Jag har trots detta dragit igång flera slöjdprojekt som kräver  både tid och plats. På balkongen får dahlian får trängas med bandvävningen.

Att leda hantverksgruppen på Gnejsen är inte betungande. Vi träffas varje måndag förmddag och slöjdar med den teknik vi har lust med för tillfället. "Göra färdigt" och "återbruk" är våra teman. 

Men mitt bidrag till Västerbottensvävarnas ryaprojekt (som jag gick med i ett anfall av tro på evigt liv), har jag nu äntligen varpat och solvat. Det kan bli en utmaning att hinna med när det är så mycket annat som lockar. Dessutom började jag sticka på en kofta i ull/silke,

I torsdags var jag värdinna på Hemslöjdsföreningens workshop i krokning. Dessvärre glömde jag kassen med krokningsarbetet på tåget till Stockholm förra helgen. Saknar de långa kroknålarna som inte är så lätta att hitta i secondhandbutikerna. I kassen var också en mönstertidning från 60-talet. Den fanns dock på SJs "lost and found" så jag får så småningom tillbaks mina "skatter". 

Lyckligtvis hade jag inte med mig alla mina kroknålar så jag kunde låna ut till de flesta av de 16 deltagarna.  En del hade med sig egna nålar. 

Ifall inte det uppräknade projekten skulle täcka min tid, så gick jag med i en studiecirkel i knyppling. 

Jag har ingen större erfarenhet av att knyppla. 
Framtiden får utvisa om denna teknik är något för en bonddotter från 1940-talet. Historiskt har det nog varit "finare folk" eller nunnor som knypplat. 

Flera av de yngre deltagarna är dock betydligt snabbare än mig att uppsnappa tekniken. 

Nu har det blivit min tur att väva i möbeltygsväven på Ersboda slöjdförening också. Hinner nog inte få det färdigt innan jul så det får bli en försenad julklapp.

Drällduken i den bredaste vävstolen har jag i och  för sig inte har något akut behov av, men den var fin och vi behövde vävstolen till annat så jag tog mig an den uppgiften. Tyvärr räckte inte inslaget så långt som jag hoppats, men wn fyrkantig duk passar väl alltid någonstans.

Jag har också hunnit med ett par utställningar i Umeå och en resa till storebror i Sjuntorp under oktober.

På Västerbottens museum finns alltid intressanta utställningar. 
PÅ Kulturmejeriet hade Fimbria och Emma Evadotter utställningar under perioden.