På jakt efter den tid som flytt.

Besöker mitt barndomshem på min jakt efter inspiration till nya vävar baserade på gamla textilier.
Det är numera en fritidsbostad som ägs av syskonbarnen, men jag har fått förtroendet att låna nyckeln och botanisera bland textilierna.
Min mor var inte så förtjust i fällar. Möjligen hade hon en tanke om att dom kunde sprida sjukdomar, eller vara ohygieniska på nåt sätt. Kanske inte utan orsak - dom brukade ju inte skickas på kemtvätt varje år.
Men jag njöt i alla fall av att tillsammans med min syster, ligga under fällen uppe på den oinredda vinden som barn, och under mörka höstnätter lyssna till regnets smattrande på taket.

Men mor värdesatte det handvävda fälltäcket, så det fick bli klädsel på den gamla soffan som hennes svärfar Petter snickrat. Kanske kan jag använda rosengångsrandningen som inspiration till en trasmatta?

Där finns också förstås trasmattor, vävda på traditionellt sätt, med en botten i tuskaft med vartannat inslag av två olika trasor, och med rosengångsbårder. 

Kan inte låta bli att ta en foto av den lilla docksängen med "äta-väta"-dockan som min syster kunde köpa efter att ha plockat och sålt bär. Minns min avundsjuka än, men hon var ju faktiskt hela tre år äldre, så jag fick ju förstå att jag inte kunde klara av att tävla med henne när det gällde bärplockning. Vår moster stickade  dockkläder till våra dockor, eftersom hennes egna barn var äldre och slutat med sådana barnsligheter som att leka med dockor. 

På väggen i "rummet" sitter vi syskon fortfarande tillsammans med våra anfäder och mödrar. 

Frihet är de bästa ting....??

Ibland upplever jag min valfrihet överväldigande. Just nu har jag flera valmöjligheter i vävstugan och dessutom en mängd uppgifter här hemma som måste bli gjorda. Men var börja? Sätter mig här vid datorn istället för att ta itu med någonting av det nödvändiga.
Jag får väl erkänna att jag är periodare. När solen tittar fram vill jag gärna hålla på med någonting som går att göra utomhus. Min matta som legat flera månader i väntan på att bli fållad, fick bli mitt alibi för att få sitta ute i solen. Nu är den fållad och klar.

I går, när vädret inte lockade mig ut, färdigställde jag  några hattar som blivit liggande sen min hattperiod i vintras.

I TV-rummet står spinnrocken och lockar och i soffan ligger stickningen som är mitt alibi för att få sätta mig och titta på Downton Abbey, Mördare okänd och andra  uppbyggliga program.

Sjalen Dreambird är rolig att sticka. Köpte mönstret på Ravelry. Det går inte fort ; jag stickar en fjäder varje kväll, så innan hösten ska den väl vara klar.
Kunde inte låta bli att karda lite ull i förbifarten. Köpte ett halvt hg BFL-ull av Kia häromdagen och kardade ihop den med mohair och lite merino som jag haft liggande i skåpen.

Jag kan ju inte riskera att inte få se TV på grund av arbetsbrist. 

Studiebesök i regn

Idag skulle vi - mina allra som bästa vävarkompisar och jag - kolla in vadmalsstampen i Vindeln. Tyvärr var inte vädret det bästa men Vindelälven är alltid mäktig och vacker oavsett årstid.

Huset där stampen var inrymd var också vackert, men tyvärr verkade inte den fungera, på grund av felplanerat bygge och trasig vattenränna.

Så det blir till att försöka lösa stampningen av vårt ylletyg på annat sätt. Men vi hade en trevlig dag i alla fall, bland annat tack vare Kia på Forsbacka. 

Kia visar oss en sjal hon stickat av sitt handspunna garn.
Hos henne kan en få lära sig känna skillnad på ull och ull, och vi fick ta del av hennes pärm från vadmalsutbildningen som hon gick 2009.

Kanske måste vi åka till Råbergskvarn Stampen, eller också hittar vi nån annan lösning.

Fortsättning följer ......

Gamla rullgardiner blir som nya.

Idag har jag ägnat mig åt att laga saker. Barnbarnens kläder som gått upp i sömmar och döttrars dito.
Så tog jag mig äntligen i kragen och plockade ner rullgardinerna som har irriterat mig i månader med sina gapande hål.
 Att byta ut dom mot nya finns inte på kartan. Dom köptes när vi flyttade in i vårt nyrenoverade hus för drygt 40 år sen, på Ikea om jag inte minns fel. Där köpte vi de flesta möbler, när vi bildade bo min man och jag. Året var 1967 . Då hyrde vi ett hus i grannbyn, men efter några år köpte vi makens hemgård och renoverade den. Jag tyckte att dessa rullgardiner var passande, eftersom maken haft ett förflutet som jungman.
40 år av solsken ( ja en del regn och snö också förstås, men det sliter inte lika hårt på textilier som hänger skyddade under tak) har satt sina spår på den plastbelagda väven.
Att styra med textil fastsatt på långa käppar i den överbelagda hörna där symaskinen står var inte lätt, så lösningen fick bli att ta ner symaskinen till köksbordet.

Efter att ha klippt bort den trasiga nederdelen och teipat igen en del små hål, så blev dom nästan som nya.
Frågan är om dom klarar ännu en 40-årsperiod. 

Det tror jag i alla fall att de tapeter gör som har samma ålder. Deras status har varierat hos barnen genom åren, men nu tror jag att alla är glada att vi inte rev bort de röda "sammetstapeterna" när modet växlade. 

Allt går ju i cykler. Sparar man något tillräckligt länge så blir det mesta  garanterat populärt igen . 

Jag är i vart fall tacksam över att det gamla huset som byggdes 1843, inte revs av någon nitisk anfader som ville följa modet, utan finns kvar till oss ättlingar i femte generationen att bo och leva i. 

Vi har byggt ut huset, så strikt byggnadsantikvariskt är det ju inte värdefullt av den anledningen, men vi känner oss stolta och glada över att huset fortfarande lever. På bilden poserar min man med sin storebror och sina föräldrar. Året torde vara 1935.

Inspirerad av gamla kläder.

I samband med Västerbottens Läns Hemslöjdsförenings årsmöte i Nordmaling besökte vi Hembygdsmuseet i Nordmaling. Det var en välordnad gård med trevliga utställningar av bland annat en mängd textilier. Jag blev särskilt förtjust i en dräktklänning i rött.

Hade inte möjlighet att känna på kvalitén - den var bakom en glasvägg, men jag tror att den var av ull och blev inspirerad att väva något liknande.

Jag hade åtta hekto av Bergås kostymgarn 6/1 liggande. Det såg ut att vara vältvinnat och passande till varp.  Hälften av härvorna knöt jag för hårt på ett par ställen med en grövre tråd,  så att färgen inte skulle tränga in där, för att få vita strimmor i varpen. 

Jag färgade med syrafärg från Färgkraft i två röda nyanser.

Till inslag valde jag det tunnare klänningsgarnet 11/1. Även det från Bergå. Det fick en djupröd färg. 

Dom vita strimmorna kommer lite oregelbundet, men jag blev rätt nöjd med resultatet så här långt. 

Jag väver i tuskaft med 70 trådar per decimeter. Det ska bli spännande att se hur det ser ut efter stampning.

Spånad - en beroendeframkallande syssla

Efter att jag plockat fram mina spinnrockar för att ha en spinnkurs, så har mitt beroende blommat upp igen. Det är en sån skön och avslappnande känsla att sitta vid spinnrocken. Jag  kan intala mig att jag inte bara slappar och njuter, utan också producerar nåt ( även om det i ärlighetens namn inte ger nån timpenning att tala om).
 Har spunnit gotlandsull av fåren från grannbyn och gjort en provväv, samt spunnit upp den ull jag köpte på Fiberfestivalen i Vännäsby.  Nu ser jag fram emot att få ta itu med cashmere-ullen jag beställt från World of Wool.

Har inte bestämt mig för vilken spinnrock jag ska använda dock. Tycker ju att KORF-spinnrockarna är vackra och sköna att sitta vid, men garnet vill gärna bli lite överspunnet, och rullarna rymmer inte lika mycket garn som på Loüets spinnrock. Men jag kunde inte motstå att köpa den blå spinnrock som Pingstkyrkans second -hand i Skellefteå hade stående vid ingången, även fast den saknade hjulets vevstake.

Detta tvåtrådiga garn består av en tråd silke och en merinoull.

Det var trevligt att ha sällskap av kursdeltagarna, som kunde varit fler om inte förkylning kommit i vägen.

Hoppas dom blivit lika bitna av spinnflugan som jag själv, och många med mig att döma av spinnargruppen på Facebook. 

Hattkurs i Rengård

Så var det dags för mig att leda min första kurs i konsten att göra hattar på "modistvis". Kan inte påstå med bästa vilja i världen att jag är modist, trots att mösshattar har varit min främsta inkomstkälla de senaste 10 åren. Är i stort sett självlärd.

Jag gick en kurs för snart 20 år sen för modisten Bibi Kant, och för två år sen hade jag nöjet att få gå kurs i Glommersträsk med Kerstin Carlefalk som ledare.  De hattar jag gjorde där har fått följa med ut på mässor, och några damer från Norrbotten insisterade på att jag kunde leda en hattkurs.

Så i onsdags välkomnade jag fem glada damer, vars entusiasm över att få göra hattar verkligen var smittande.

Ibland låg ångan tät över köket

Och deras resultat efter 4 dar överträffade både deras och mina förväntningar.