Spånad - en beroendeframkallande syssla

Efter att jag plockat fram mina spinnrockar för att ha en spinnkurs, så har mitt beroende blommat upp igen. Det är en sån skön och avslappnande känsla att sitta vid spinnrocken. Jag  kan intala mig att jag inte bara slappar och njuter, utan också producerar nåt ( även om det i ärlighetens namn inte ger nån timpenning att tala om).
 Har spunnit gotlandsull av fåren från grannbyn och gjort en provväv, samt spunnit upp den ull jag köpte på Fiberfestivalen i Vännäsby.  Nu ser jag fram emot att få ta itu med cashmere-ullen jag beställt från World of Wool.

Har inte bestämt mig för vilken spinnrock jag ska använda dock. Tycker ju att KORF-spinnrockarna är vackra och sköna att sitta vid, men garnet vill gärna bli lite överspunnet, och rullarna rymmer inte lika mycket garn som på Loüets spinnrock. Men jag kunde inte motstå att köpa den blå spinnrock som Pingstkyrkans second -hand i Skellefteå hade stående vid ingången, även fast den saknade hjulets vevstake.

Detta tvåtrådiga garn består av en tråd silke och en merinoull.

Det var trevligt att ha sällskap av kursdeltagarna, som kunde varit fler om inte förkylning kommit i vägen.

Hoppas dom blivit lika bitna av spinnflugan som jag själv, och många med mig att döma av spinnargruppen på Facebook.