Gamla rullgardiner blir som nya.

Idag har jag ägnat mig åt att laga saker. Barnbarnens kläder som gått upp i sömmar och döttrars dito.
Så tog jag mig äntligen i kragen och plockade ner rullgardinerna som har irriterat mig i månader med sina gapande hål.
 Att byta ut dom mot nya finns inte på kartan. Dom köptes när vi flyttade in i vårt nyrenoverade hus för drygt 40 år sen, på Ikea om jag inte minns fel. Där köpte vi de flesta möbler, när vi bildade bo min man och jag. Året var 1967 . Då hyrde vi ett hus i grannbyn, men efter några år köpte vi makens hemgård och renoverade den. Jag tyckte att dessa rullgardiner var passande, eftersom maken haft ett förflutet som jungman.
40 år av solsken ( ja en del regn och snö också förstås, men det sliter inte lika hårt på textilier som hänger skyddade under tak) har satt sina spår på den plastbelagda väven.
Att styra med textil fastsatt på långa käppar i den överbelagda hörna där symaskinen står var inte lätt, så lösningen fick bli att ta ner symaskinen till köksbordet.

Efter att ha klippt bort den trasiga nederdelen och teipat igen en del små hål, så blev dom nästan som nya.
Frågan är om dom klarar ännu en 40-årsperiod. 

Det tror jag i alla fall att de tapeter gör som har samma ålder. Deras status har varierat hos barnen genom åren, men nu tror jag att alla är glada att vi inte rev bort de röda "sammetstapeterna" när modet växlade. 

Allt går ju i cykler. Sparar man något tillräckligt länge så blir det mesta  garanterat populärt igen . 

Jag är i vart fall tacksam över att det gamla huset som byggdes 1843, inte revs av någon nitisk anfader som ville följa modet, utan finns kvar till oss ättlingar i femte generationen att bo och leva i. 

Vi har byggt ut huset, så strikt byggnadsantikvariskt är det ju inte värdefullt av den anledningen, men vi känner oss stolta och glada över att huset fortfarande lever. På bilden poserar min man med sin storebror och sina föräldrar. Året torde vara 1935.