Det är numera en fritidsbostad som ägs av syskonbarnen, men jag har fått förtroendet att låna nyckeln och botanisera bland textilierna.
Min mor var inte så förtjust i fällar. Möjligen hade hon en tanke om att dom kunde sprida sjukdomar, eller vara ohygieniska på nåt sätt. Kanske inte utan orsak - dom brukade ju inte skickas på kemtvätt varje år.
Men jag njöt i alla fall av att tillsammans med min syster, ligga under fällen uppe på den oinredda vinden som barn, och under mörka höstnätter lyssna till regnets smattrande på taket.
Men mor värdesatte det handvävda fälltäcket, så det fick bli klädsel på den gamla soffan som hennes svärfar Petter snickrat. Kanske kan jag använda rosengångsrandningen som inspiration till en trasmatta?
Där finns också förstås trasmattor, vävda på traditionellt sätt, med en botten i tuskaft med vartannat inslag av två olika trasor, och med rosengångsbårder.
Kan inte låta bli att ta en foto av den lilla docksängen med "äta-väta"-dockan som min syster kunde köpa efter att ha plockat och sålt bär. Minns min avundsjuka än, men hon var ju faktiskt hela tre år äldre, så jag fick ju förstå att jag inte kunde klara av att tävla med henne när det gällde bärplockning. Vår moster stickade dockkläder till våra dockor, eftersom hennes egna barn var äldre och slutat med sådana barnsligheter som att leka med dockor.
På väggen i "rummet" sitter vi syskon fortfarande tillsammans med våra anfäder och mödrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar