Finns det hjärterum......

Helgen har tillägnats maskinstickning. Att introducera sju deltagare - varav flertalet nybörjare - i maskinstickningens ädla konst, var en liten utmaning för en inte helt kurant ledare.

Min lokal är på ca 25 kvadrat, men belamrad med en hel del grejer förutom stickmaskiner, så det krävdes ett gott samarbete för att det skulle fungera.

 Och utan missöde i form av tappade maskor och en och annan tappad stickning så går det ju inte ha en hel kurs                                            
Men dom verkade i alla fall rätt nöjda när dom åkte hem i afton, fast vi inte hann fram till sockstickningen. Vi får ha en separat kurs för sockstickare var den slutsats vi kom fram till.

Då kanske mina Favorit-maskiner och någon Viktoria kan komma till användning.

Men först måste jag träna ordentligt själv på dom gamla raringarna. 

Värdet av likasinnade - och vackert väder.

Har haft kärt besök av en vän och ullfantast från Norge. Helene kom förbi här för ca 20 år sen och såg mig stå ute vid växtfärgningsgrytorna. Hon tycktes trivas med hantverkslivet här i Rengård och återkom snart, tog jobb i Norsjö och blev kvar hos oss ca.ett år. Efter att jobbet tog slut och hon åkt tillbaks till Norge blev vår kontakt mer sporadisk, men när hon nu besökte mig igen, kändes det som om det var igår vi träffades.

Helene och hennes följeslagare hunden Kompis på besök i Skellefteå.

 Hennes bil var fylld med ull och ullprodukter, och vi startade med att tvätta ullen.

Sedan skulle den kardas förstås.

Eftersom vädret var härligt så flyttade vi ut kardmaskinen i solen.

Aftonen ägnade Helene åt att sticka medan jag spann.

Vantarna tovades i tvättmaskin på 30 grader.

470 meter handspunnet merino/silke fick jag till. 

Det fina vädret höll i sig och lockade oss ut i bärskogen

Så var det dags att pröva om den kardade ullen tovade som den skulle. Med hjälp av såpa och varmt vatten samt ett pinnvävsjalusi och muskelkraft blev det en fin sittdyna. 

Till bilden av rådjuret använde Helene nålfiltningsmetoden.

Sockarna stickades av handspunnet garn på stickor nr. 6.. Det var spännande att se hur mycket det handspunna garnet skulle filta sig i tvättmaskinen.

I 40 grader blev "ladderna" perfekt tovade.

Efter 11 dagar och med en ansenlig mängd kardad ull tar Helene farväl och lovar att det inte ska dröja 12 år till nästa gång vi ses. Jag hoppas få se henne här igen nästa sommar. Det är så trevligt med arbetsgemenskap,

även om Helene egentligen skulle på semester. Men för denna 77-åriga dam är tanken på att sitta overksam inte något som lockar. 

Och när hösten visar sig från sin vackraste sida - som den verkligen gjort denna vecka -så är det härligt att leva och arbeta! 

Surströmmingstider

Har lärt mig tycka om surströmming på gamla dar - alltså för ett 10-tal år sen. Men min man är varken förtjust i lukten eller smaken. Så vi är förvisade ut ur huset, till olika andra utrymmen när vi ska festa på dessa läckerheter. Förra lördagen var det dags för Rengårds byaförening att bjuda till fest.
Vår loge har förvandlats till festplats dom sista åren. Där har firats både bröllop och 50-årsjubileum för vår realskoleklass.Den passar även för detta ändamål, och husfriden är säkerställd.
I taket hänger lamporna från vår utställning " Metalltråd och gamla spetsar" och sprider ett trivsamt sken, tillsammans med de levande ljusen.

 Vi är ju endast nio fasta invånare i byn, så en uppslutning av åtta personer kan väl sägas vara acceptabel anslutning.

Fick bakläxa i fjol när jag serverade lingondricka, så i år försöker jag med bubblande älgörtsdricka.

Här får ni receptet:

Älgörtsdricka

 Ingredienser

80  blomklasar.
4 ekologiska citroner i skivor
4 liter vatten
2 kg ekologiskt strösocker
60 gram citronsyra
4 kryddmått Natriumbensoat eller
Atamon
 Plocka blommorna, rensa och skölj dem, ta bort stjälkar och grönt.

Tvätta och skiva citronerna, varva blommor, citroner och citronsyra i en stor kruka eller gryta. Koka upp vatten och socker (sockret skall lösas upp i vattnet).
Häll sockerlösningen över blommorna/citronerna.
Ställ krukan/grytan svalt i 5 dagar.
När det är dags att tappa upp saften på flaskor, skölj då flaskorna med natriumbensoat eller atamon för att få dem riktigt rena. Fyll flaskorna med drycken. Förvaras svalt eller frys in i plastflaskor.
Vid servering skall drycken spädas. Cirka 1 del saft till 4 delar vatten. Använd gärna kolsyrat vatten om du har.

Serveras kyld.

 De finns ju dom som hävdar att surströmming kräver starka drycker, men jag fick ett tips från Husmodern nr 36 1938 att  det visst går att dricka mölk till kräftorna och surströmmingen.

I måndags samlades föreningen Vävskalets medlemmar hemma hos Ann-Britt i Mörttjärn.

Trots att det bara var ett par dar sen jag sist åt surströmming, så smakade den lika gudomligt. 

För att inte tala om Guns goda tårta

I år har vi fått skapligt med mandelpotatis också. Potatis kanske inte är det mest hälsosamma att äta, men har nog räddat livet på våra förfäder mången gång. Och visst smakar nyupptagen kokt mandelpotatis med en klick smör lika gott som vilket godis som helst? Tillsammans med surströmming är det en delikatess.

"Alla goda ting är tre". I lördags var det dags igen. 

Denna gång i stämmningsfulla Dahlbergsgården, tillsammans med trogna eldsjälar.

Surströmming tycks vara en perfekt rätt för olika föreningar att samlas kring, även om det inte är alla som blivit lika förlorade i den som undertecknad. 

Gamla apparater är ovärderliga

Efter en tids huvudbry över hur jag skulle få mitt vävda vadmal manglat, eftersom min mangel var för smal, så visade det sig att lösningen fanns närmare än väntat. Min kompis från grannbyn hade en gammal mangel hon ville avyttra.

Och med hjälp av Rengårds snälla grannar var den tunga pjäsen snart hemma i "färgeriet" i det före detta stallet. Den mangeln hade exakt den bredd jag behövde för ändamålet, och gick med hjälp av elektricitet, så jag fick spara mina krafter till annat.

Andra apparater som jag uppskattar är min gamla tvättmaskin och fristående centrifug.

Tyvärr finns inte vatten i lokalen, men det avhjälps med en slang från bäcken uppe i berget. Rejält självtryck gör att den fylls rätt fort. Och med hjälp av centrifugen blir textilen nästan torr. I tvättmaskinen har jag "stampat" vadmalen och den använder jag även till att färga både ylle och bomull. Kan reglera värmen separat och ser när temperaturen är den rätta på termometern på framsidan. 

Här har jag färgat mina gamla 80tals-lakan, som ska få ett nytt liv som trasmattor i vinter. 

Nu fattas bara en riktig vadmalsstamp för att min lycka ska vara fullständig. 

  

Shibori , knytbatik eller plangi

Kärt barn har många namn, och det gäller förstås även gamla kära hantverkstekniker.
Min sista workshop denna månad kallade jag för Shibori. Hoppas någon gång få tillfälle att besöka dess hemland Japan.

Denna förtjusande japanska arbetade på en japansk restaurang i Bankok år 1994

 Annars är ju batikens hemland snarare Indonesien och framförallt Java, fast där arbetas hellre med vax och tjanting som reserveringsmetod.

Dom kan konsten att hantera en tjanting även på Bali

 I flera afrikanska länder används också både knytbatik och vax- eller andra reserveringsmetoder för att mönstra tyger.

Dessa klänningar är från Liberia. 

Eftersom tiden var begränsad till tre timmar i vår workshop, så valde vi kypfärger för att färga våra sjalar.
Det basiska badet är kanske inte det bästa för siden, men färgen är hållbar. Reaktiv färg kan också användas, men behöver längre tid och har inte samma ljushållbarhet, enligt min erfarenhet.

De flesta ville pröva att vecka ihop med hjälp av en rulle och på så sätt få ett intressant mönster.

medan andra knöt andra mer distinkta mönster.

Så avslutades kvällen med fika i Cajsas Café.
Hoppas få se er alla som deltagit i sommarens workshops igen nästa år.
Kom gärna med önskemål om vilka tekniker ni vill testa. 

Hattar som hittar rätt.

Det är roligt att göra hattar. Har alltid tyckt om att göra huvudbonader av olika slag. Önskar att jag hade sparat mönstret på de prickiga mössor jag sydde till mig och min syster på 60-talet inspirerad av Gunilla Pontén.  Och särskilt roligt är det när hattarna hittar sin rätta ägare, vilket händer när kunden vågar följa sin första impuls och köpa den speciella hatt som "kallar" på just dom.
Det tyckte jag hände igår t.ex, när ett gäng damer besökte min utställning.

Men det är förstås inte alltid som dom känner att dom har den rätta motiveringen att slå till ,oavsett hur vackra dom blir. 

Visst blev Britt-Marie tjusig i denna engelska hatt ?

Men hon valde denna (kanske något mer praktiska) mössa.
Vi har ju faktiskt vinter en stor del av året. Och det går ju att kombinera varmt och vackert! 

Har en dröm om att vi alla åter kommer att klä oss i hatt och vandra ut med huvudet högt, utan att tänka på vad grannarna säger. 

Hembygdsgårdars skatter

Den som har tid över och mot förmodan skulle vara utan inspiration rekommenderas besök på hembygdsgårdar i närområdet.
Här i Västerbotten finns faktiskt också textila skatter, även om vi inte har den stolta tradition av vävda textilier som t.ex Skåne.
Har inte besökt tillnärmelsevis alla själv, men skulle vilja ge några exempel på vad som inspirerat mig:
Dahlbergsgården i Bastutjärn är en annorlunda gård på så vis, att det som finns där inte är ett hopplock från hela området, utan bara de saker som fanns i gården när den siste bebyggaren dog. Det mesta är också tillverkat på gården.

En mängd fälltäcken t.ex.,som var den textil där väverskorna tillät sig att frossa i färg.

Ortstypiska långa trasmattor med botten av vartannat ljust och vartannat mörkt inslag, avskiljt av bårder.

Inslaget var avlagda kläder och de var inte ofta så färggranna. 

Kommer ihåg ett besök som vi fick när jag var barn. Det var en kvinna från grannbyn tvärs över skogen. Hon gick med sin familj efter den provisoriska väg som används för en militärövning och plockade ner de röda tygtrasorna som militären använt som markering med kommentaren :"´n rann uti matta". Det säger en del om sparsamheten hos vanligt folk i våra trakter - något som även min generation är behäftad med i stor utsträckning..  

Fanns det tillgång till färgade trasor kunde det bli en matta med ränder i rosengång

I Jörns hembygdsgård finns en matta av lite annorlunda slag:

Vet dock inget om dess bakgrund, men skulle gärna tänka mig att väva något liknande i min 2 meters breda vävstol. 

På Nordmalings hembygdsgård fanns en tvådelad klänning som jag blev förtjust i. Har vävt ett tyg som jag kört i min gamla tvättmaskin och blev hyfsat nöjd så här långt. Hoppas hinna sy något av tyget innan sommaren är slut. Men först ska jag hitta en mangel som är tillräckligt bred. 

Kanske jag kan låna denna från Jörns hembygdsgård?