Besök i Göteborg och på Vävmässan i Borås

Vart tredje år anordnar Svenska Vävrådet mässa någonstans i vårt land. Det är ett evenemang som man som vävare verkligen ser fram emot. Mässan i Borås kanske inte var den bästa genom tiderna, ( eller också får man högre krav med åren), men jag hade några verkligt trevliga dagar i Knallelandet.

Bodde med  vävarkollegan Barbro hos vår gemensamma vän Lena i Göteborg, vars son lånade ut bilen så vi kunde köra runt mellan de olika intressanta orterna. 

Återsåg vännen Betty från Holland, som jag lärde känna för tre år sen på vävmässan i Leksand och som besökte oss här i Rengård med sin make Hans för två år sen. Det är ju faktiskt det allra roligaste med dessa evenemang - att man möter likasinnade och får nya kontakter.

Mässan innehöll inte bara vävar och vävlitteratur, utan även böcker och material till andra textila tekniker. Trots mina föresatser att inte köpa på mig mer garn så var jag ändå tvungen att låna Lenas största resväska för att kunna frakta hem mina inköp.
 

Den föreläsare som jag tror tilldrog sig störst intresse från damer i alla åldrar var Andreas Möller. Han angriper vävning och vävstolar från ett annat - kanske något mindre respektfull - synsätt än vi traditionstyngda (?) medelålders damer. Jag har nog en del att lära av honom i det avseendet, för jag har svårt att tänka mig att såga sönder mina gamla kära vävstolar, och jobbar med uppsättning av vävarna som mina anmödrar gjort, även om jag väver moderna textilier.

Göteborgsresan avslutades med ett besök på Röhsska museet där vi bland annat njöt av de vackra kläderna från olika tidsepoker och delar av världen.

Höstens maskinstickningskurs.

Varje höst brukar innebära - förutom svamp och bärplockning - åtminstone en kurs i maskinstickning.
Det kan vara en balansakt att införliva entusiastiska handstickerskor i maskinstickningens mysterier. Många gånger kan jag tänka mig att dom blir besvikna. Det är ju inte bara att sätta garnet i maskinen och sedan dra.

Ska man sticka ett plagg, så är det en hel del uträkning och provstickning att göra först.
Dessutom ( det ska man inte sticka under stol med :) så klarar inte maskinen allt som man kan göra för hand.
Att öka eller minska mitt i ett varv (såvida man inte stickar på tvären) låter sig svårligen göras.
Men har man bara kommit underfund med maskinens styrkor och fördelar, så har man god hjälp med produktionen och att med att minska sitt garnförråd.
Hur man ska trä garnet i maskinen kan vara knepigt bara det, men Camilla lärde sig snabbt.

Maj-Lis tog med sin egen maskin för att lära sig att använda den på ett effektivt sätt.

Ibland måste man repa upp det man stickat, men lyckligtvis så går det snabbt utan att man behöver plocka bort stickningen från maskinen. Marita hann bli färdig med sin poncho och även sticka ett par tofflor som hon sen skulle tova  i tvättmaskin.
Inger tyckte att det svåraste momentet var att minska och maska av. Man behöver ju ha en skaplig syn i synnerhet om garnet är svart. Hon stickade en bolero i svart silke/merinoull som blir till en nätt dräkt tillsammans med kjolen hon köpte som var stickad i samma garn.

Ann-Britt har skaffat sig stickprogrammet DesignaKnit som är till god hjälp när man räknar ut storlek och ritar modeller. Är man ägare till en elektronisk maskin så kan man även sticka mönster direkt från datorn. 

Halsduksväv med effektränder.

Ska äntligen försöka ta mig tid att väva ut halsduksväven som står i mitt Garnloppis-uthus innan det blir för kallt att sitta ute och väva. Varpen är en blandning av merinoull och kashmir som jag köpte i Milano för några år sen. Sen har jag lagt in några trådar av ett grovt, mjukt effektullgarn här och där.

 För att det skulle fungera så tog jag sönder en av mina många vävskedar. Skulle ändå inte rekommendera detta mjuka garn till varp - det är lite för skört, och vill gå av. Kanske det också beror på att väven stått ute i det något fuktiga uthuset, vars glesa väggar släpper in både väder och vind.

Men min man verkar i alla fall nöjd med resultatet.

Nästa marknad på Gammlia i Umeå

Så var Hantverksmarknaden i Strömsund avklarad, men trevligt sällskap och lite duggregn. Fast vi som var lyckliga nog att stå inumhus klarade ju oss bra.

Träffade många trevliga personer - både kollegor och kunder. Fick goda råd och lite material och stommar av en fd modist Marianne Söderberg från Råneå! Ska bli kul att testa dom.

Visst blev Kerstin fin i en av de hattar som jag gjorde i Glommersträsk? Var tvungen att ta några bilder för att minnas hur den var gjord.

Några finns fortfarande kvar som jag kan ta med till Umeå på söndag. 

Höstmarknad i Strömsund, Råneå

Nu till helgen åker jag med pick och pack till Strömsund, Råneå.
Jag har varit med deras höstmarknad i några år, och trots att man kan tycka att det ligger långt från allfarsvägen, så hittar ganska många människor dit.
Det är en sån fin miljö, och trevliga kollegor, så jag kan inte låta bli att åka iväg. Hoppas bara att regnet slutar innan lördag. Det ser inte helt lovande ut, men yr har faktiskt spått fel förut i sommar.

Det är kanske lite tidigt på året att handla vinterhattar, kan man tycka, men ifall man hittar nån man klär i , så ska man inte tveka. Själv ångrar jag bara affärer jag inte gjort - sällan de jag gjort, även om dom varit oplanerade.

I år har jag skinndetaljer på flera av mina hattar. Dels för att det är kul med variationer, dels föranlett av vårt utställningstema.
Välkomna till Strömsund till helgen!

Sommarens aktiviteter

Denna sommar har också varit fullspäckad av aktiviteter trots min föresats att trappa ner. Men det är ju så mycket roligt som man vill hinna med under vår korta varma sommartid. Bägge utställningarna är nu avslutade och jag befinner mig just nu i Sundsvall för att jobba mitt pass på vår fina,kollektiva butik - Magasin ÅTTA.

Först några bilder från "Metalltråd och gamla spetsar"

Majorsgården på Nordanå är ju en sån inspirerande miljö för utställningar.
Min installation "Hommage á Grand-Merè" gjorde sig riktigt bra.

En helt annan miljö är det i vår f.d. hölada - platsen för Vävskälets utställning " Skinn & ben, trä & sten".

En viss övervikt för skinn var det eftersom vi främst jobbar med mjuka material.

I anslutning till utställningarna hölls olika workshops:

Skinnsömnad och smycketillverkning av tema-materialen skinn, trä och sten var ett par exempel.

Vår 50-årsjubilerande realskoleklass hade fest i vår loge i sommar. Det var roligt att träffa alla klasskompisar (och att man faktiskt kände igen de flesta trots att vi inte setts på 30 år).

Yngsta dottern Clara underhöll med sin speciella repertoar från 30- och 40talet.

Riksföreningen för handvävning -Västerbottenskretsen har också haft en inspirationsträff i Norsjö kommun, med första stopp hos mig i Rengård.

Därefter gick turen till Dalbergsgården i Bastutjärn och till vävexperten Ulla Nygren som dukat gott fika i bersån på sin mormors hemställe i Nymyrliden, innan vi fick njuta av hennes och dottern Saras fina vävar. Tyvärr glömde jag min kamera hemma, men får hänvisa till riksvävs hemsida.

Hattkurs i Glommersträsk

Denna vecka har jag unnat mig en kombinerad semester och arbetsvecka i Glommersträsk. Det var ägarna till hattmuséet - Mats och Pia Klockljung som inbjudit till hattkurs.

Ledare var modist Kerstin Carlefalk,Stockholm.
Vi hade en verkligt givande vecka, med mycket skratt och arbetsglädje. Kerstins lådor och kassar fulla med inspirationsmaterial gjorde oss lite yra av habegär.
Dagarna flög iväg och de flesta av oss 12 deltagare har redan bokat en vecka nästa sommar med Kerstin.

Kursen avslutades med en hattparad genom Glommers gator. En manifestation för ett konstnärligt utövande i vår glesbygd!