Sommarvärme och åskväder.

Så är vi inne på sista veckan i juli. Månaden har varit helt otroligt varm och skön. Har badat i älven flera kvällar utan att huttra det minsta.

Det blir ju inte så mycket jobbat i denna värme, men jag har i alla fall lyckats baka vår halvtjockkaka varje morgon.

Denna morgon var det lite extra pyssligt, eftersom vi varit utan elektricitet sedan i går afton. Med eld och lite kunskap om forna tider så blir en aldrig rådlös.

Men visst underlättade det när elen kom tillbaks vid 10-tiden och kaffebryggaren kunde sättas på istället.

 I går kväll ersattes det sedvanliga TV-tittandet med mattrasklippning tillsammans med 14-åriga barnbarnet Felicia. Det var riktigt mysigt att sitta i skymmningen och tystnaden och klippa trasor.

Har börjat väva på en regnbågsmatta på den gamla vävstolen ute i utställningen. Känner anmödrarnas ande sväva över mig när jag väver med gamla uppklippta skjortor och kjolar. De kanske inte hade så färggranna trasor som i våra dar. Jag minns när jag var barn och en fru som bodde tvärs över skogen kom gående efter en skogsväg som militären brutit och snitslat ut med röda trasor. Hon hade tagit ner dom korta tras-stumparna med motiveringen: "N`rann uti matta! "

Anmödrars spår- textilier och redskap från förr

Så är min senaste utställning klar och öppningen skedde med ett celebert besök av författaren Anita Salomonsson.

Hennes förmåga att sätta sig in i och beskriva de utsatta kvinnornas situation i forna tider är beundransvärd.

I samspråk med en annan beundrare av samma generation.

 Har försökt att återskapa miljön som den kanske såg ut för 60-100 år sen i ett småbrukarhem, med de resurser som jag kunde återfinna i mitt minne och i olika uthus och skåp.

Väver lite på mattväven emellanåt.

Och spolar på spinnrocken som i gamla tider.

...och jag tog mig friheten att trycka lite bilder och citat från (an)mödrarna på de hemvävda handdukarna.

Det förefaller mig som att de flesta i min generation är ägare till skatter från deras anmödrar, och kunde göra liknande utställningar Hoppas att följande generationer också kommer att uppskatta deras flit och skicklighet och inser värdet i de handgjorda textilierna 

Kontrasternas utställningar

Den 13 juni var det vernissage på den "nymodiga" utställningen NEXT LEVEL CRAFT på Västerbottens museum. Den var både ny och modig, som slöjdutställning betraktad, och jag känner mig allt lite hedrad att platsa i nymodigheten med mina kepsar. (Broderat på dom har Ann-Christin Andersson gjort).

Vävt klänningarna av syntethår har Hanna Isaksson-Lindström, vår vävande riksföreningsordförande gjort.

Mycket spännande finns att beskåda, och det var modigt av Hemslöjdsföreningen att inbjuda Aia Jüdes att vara konstnärlig ledare till denna stora kultursatsning. 

 En viss kontrast till den är museets egen textilutställning en trappa ner i lokalen. Där visas textilier från museets samlingar på ett överskådligt och inspirerande sätt.

Uppskattade särskilt det sätt som alla klänningar från olika tider exponerades. Inte utan att en blir lite avundsjuk på museets resurser, när en jobbar med sin "gammelmodiga" utställning i f.d. höladan kallad: Anmödrars spår - textilier och redskap från förr. 

Är ändå hyfsat nöjd med den, och gladast är jag för att Anita Salomonsson kommer och inviger den med att läsa ur sin senaste bok och samtala om hur kvinnornas situation kunde te sig förr i tiden i våra trakter.

Vi behöver påminnas om vilken insats kvinnorna gjort för överlevandet i vår bygd. Anita kan konsten att skildra deras vedermödor på ett poetiskt och ömsint sätt. 

Tvättar anmödrars mattor på anmödrars vis

Har börjat planera så smått för sommarens utställning Anmödrars spår - textilier och redskap från förr.
Tänker visa mina gamla textila redskap i utställningen tillsammans med de textilier som finns bevarade från våra anmödrar. Sånt finns ju förstås att beskåda på de flesta hembygdsgårdar, men det kan inte nog ofta beskrivas vilket arbete våra anmödrar haft med att hålla huset och dess innevånare med textilier.
Så därför tar jag itu med att tvätta våra gamla mattor.

Jag borstar dom med rotborste

.och använder såpa

Mannen är till god hjälp med att fixa varmt vatten.

Att vi har ved till värmarna är också hans förtjänst.

Baljorna fyller jag med kallt vatten, för att skölja mattorna i.

Anmödrarna tvättade all tvätt nere vid älven, där vattnet forsade utan några kraftverk som hejdade det.

Men det var ett styvt arbete att bära den tunga, våta tvätten uppför den branta backen från tvättarstället.

Redan vid unga år fick min nu 80-årige man hjälpa till med det arbetet. Vi föredrar nu att använda det sommarvatten, som rinner med självtryck i den långa vattenledningen från berget. 

Nu hänger mattorna på tork på hässjestänger och jag kan dricka mitt förmiddagskaffe med gott samvete.

Linberedning anno 1980

Hittade en power point presentation som jag gjorde för ett antal år sen. Tyvärr fungerar det inte att överföra som ppt, men jag sparade om bilderna som jpg. Här kommer en liten kortkurs i linberedning:

Jag hoppas att årets linodling lyckas lika bra som denna vår första.

Med tanke på de år som gått har jag krympt ytan i förhållande till min nuvarande arbetskapacitet.

Linsådd

Nu börjar det var rätt tid att så lin på våra breddgrader. Egentligen skulle det ha gjorts igår. Det ska vara ett långt kvinnonamn i almanackan den dan en sår, för att linet ska bli långt. Längre söderut sås det på Linnea-dagen. Häruppe är det vanligare på Karolina-dagen. Men i jämställdhetens namn borde väl Konstantin - dagens namn - också funka ?
Mannen har uppbådat sina och traktorns krafter och harvat landet.

Jag börjar med att jämna till med krattan.

Jag har Bengt Sändhs bok som mitt rättesnöre. Den är inte så prestigiös, lite avslappnad i synen på detta ädla hantverk helt enkelt.

I den står att 7 frön på tummen är rätt täthet i sådden. Men vems tumme är frågan? Antingen har jag för liten tumme, eller också har jag sått för glest. Men jag litar på vår linförenings ordförande Karin vad gäller mängden frö/kvadratmeter, och sen beror det ju förstås på hur jämnt en sår. 

Äger ingen bult, utan bultar genom att trampa med små myrsteg fram och tillbaks i bägge riktningar.

Sådär - ca 20 kvadratmeter får räcka. Hälften spånadslin och hälften oljelin.

Lägger för säkerhets skull över med fiberduk. Sist jag sådde lin åt fåglarna upp allt frö. Hade väl fuskat med nedkrattningen kan jag tro. Nu är det bara att vänta på att det blir lagom sol och lagom regn. 

Trekantsväv i ram - första försöket

Har länge kikat på filmer på Youtube där det vävs på trekantiga vävramar. Det såg ju ganska lätt ut,tänkte jag och bad min dotters pojkvän att snickra en till mig. Han är en snäll kille från den gröna ön, van att hugga i med sina händer,så han var inte nödbedd.

Men tyvärr så hade jag- som oftast - lite för brått. Jag hade inte läst på ordentligt, och gav honom felaktiga uppgifter om avståndet mellan spikarna.
Jag hade ett nystan på ett drygt hekto av lite ojämnt spunnet merino med silketrasselinslag, som jag hoppades skulle räcka. Det var dock inte det mest lämpade visade det sig. Mohairgarn vill jag också varna för, eftersom det gärna fastnar "på vägen" när en ska dra garnet från den ena sidan till den andra. Ett slätt spunnet garn rekommenderas, gärna silkeblandat men inte med det trassel som jag hade spunnit in.

Jag upptäckte inte problemet förrän jag vävt en bra bit. 

Det borde varit färre spikar på den övre brädan, så jag fick hoppa över varannan, efter att ha insett problematiken. 

Borde ha gjort det från första början, men ville inte repa upp allt, så jag vävde vidare och trädde fast de lösa öglor som uppstod där jag vände med en mittentråd.

Men en lär ju bäst av sina misstag sägs det, och jag lyckades lösa problemet med någorlunda hyfsat resultat.

Det blev en egen design, men nästa sjal ska jag försöka göra utan mittkil. Får väl ta hjälp av ett mattesnille, så jag kan sätta spikarna på rätt avstånd i förhållande till de kortare benen.  

Rekommenderar att ni lär av mitt misstag och noga studerar denna sida innan ni snickrar er ram.

Det blev en knapp meter kvar av garnet efter att jag gjort en tofs längst ner på sjalen.