Nu börjar det var rätt tid att så lin på våra breddgrader. Egentligen skulle det ha gjorts igår. Det ska vara ett långt kvinnonamn i almanackan den dan en sår, för att linet ska bli långt. Längre söderut sås det på Linnea-dagen. Häruppe är det vanligare på Karolina-dagen. Men i jämställdhetens namn borde väl Konstantin - dagens namn - också funka ?
Mannen har uppbådat sina och traktorns krafter och harvat landet.
Mannen har uppbådat sina och traktorns krafter och harvat landet.
Jag börjar med att jämna till med krattan.
Jag har Bengt Sändhs bok som mitt rättesnöre. Den är inte så prestigiös, lite avslappnad i synen på detta ädla hantverk helt enkelt.
I den står att 7 frön på tummen är rätt täthet i sådden. Men vems tumme är frågan? Antingen har jag för liten tumme, eller också har jag sått för glest. Men jag litar på vår linförenings ordförande Karin vad gäller mängden frö/kvadratmeter, och sen beror det ju förstås på hur jämnt en sår.
Äger ingen bult, utan bultar genom att trampa med små myrsteg fram och tillbaks i bägge riktningar.
Sådär - ca 20 kvadratmeter får räcka. Hälften spånadslin och hälften oljelin.
Lägger för säkerhets skull över med fiberduk. Sist jag sådde lin åt fåglarna upp allt frö. Hade väl fuskat med nedkrattningen kan jag tro. Nu är det bara att vänta på att det blir lagom sol och lagom regn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar