Feel Good med hjälp av ull

Har flängt hit och dit den senaste tiden. Förra helgen var det ordförandekonferens i Stockholm med Riksföreningen för handvävning. Trevligt att träffa vävare från hela landet och dryfta problem och glädjeämnen i föreningen.
I dag var det dags för mässa i Lycksele. Feel Good Mässa! Eftersom jag mår särdeles bra när jag sitter vid spinnrocken, så tog jag den med mig för att sprida den känslan vidare till besökarna ( och puffa för kurser ).

Hade inte informerat mig tillräckligt om villkoren, så det visade sig att jag inte hade varken vägg eller bord i montern. Men som vanligt så löser sig allt till det bästa, och jag fick låna en rullade vägg och ett litet bord.

Passar på att spinna den nyligen inhandlade merinoullen och ger den S-snodd. Dvs jag spinner den motsols. Det lär ska bli ett slätare tyg om man väver med en Z-spunnen varp och S-spunnet inslag. Vi får se hur det blir med detta. Det kan ju bli spännande effekter om man växlar mellan Z-och S-spunnet också. 

På scenen pågick "Gör-om-mig-aktiviteter" och många utställare erbjöd olika kroppsbehandlingar, så jag kände mig till en början som en främmande fågel, med min hantverksprofilering. Men efterhand så upptäckte jag andra hantverkare som t.ex. Karin från Vilhelmina. 

Karins Möbelrep heter hennes företag som kan konsten att klä om möbler.

Jag erinrade mig vår gamla fotölj som står i ladan och väntar på ett nytt liv. Men det är ju en bit till Vilhelmina , så jag får väl fundera om den är värd en resa dit och den kostnad som det skulle innebära att få den reparerad. Dessutom måste jag ju först väva tyget, så det blir nog i en oviss framtid.

Kollar vidare och träffar en annan Vilhelminabo - Mary Eliasson som visar trevliga linnekläder.

En kul detalj var flikarna som hölls fast med en knapp

Min montergranne Helen visade sig vara från grannbyn Svansele. Även hon är ullfrälst och importerar ullfrotté från Tyskland. Koryfé heter hennes företag.

 Sen fanns det förstås mathantverkare också. Tant Ruth är född i en annan grannby - Mörttjärn, men bor och verkar numer i Norra Släppträsk, Malå. 

RH Plantago är hennes företagsnamn.

Och kanske ska man benämna Viktoria Lindberg hantverkare också, även om hennes resultat inte är synliga för ögat . KraniosakralTerapi heter hennes behandlingsmetod. 

Lev å må! är Viktorias valspråk.
Det kan jag också instämma i, och ett bra sätt att leva och må bra är att ägna sig åt textilt hantverk.

Spånad och vävning var nödvändiga kunskaper för överlevnad för mindre än hundra år sen, och jag skulle vilja säga att de fortfarande är nödvändiga. Åtminstone för att jag ska leva och må. 

Fiberlovers

Helgens deltagande i Fiberfestivalen i Vännäsby gav mig nytt hopp om en framtid för handspånadens ädla konst. Det var ett glatt gäng av företrädesvis damer i olika åldrar som gav sig i kast med olika metoder att spinna.

Ingrid spinner på långrock. Hon har också angoragetter.

Slända kan vara bra att starta med

 Men en och annan man vågade sig också på att testa.

 Kollegan Elaines son, som delar hennes intresse för textilt hantverk t.ex.
Elaine,jag och flera andra från Magasin ÅTTA

ska förresten ställa ut på Kulturmagasinet i Sundsvall i slutet på november. Mer info. om detta kommer . 

Garn i härliga naturmaterial fanns att köpa av bl.a. Stina från Textera

Kia från Forsbacka gård som var den sammanhållande länken bland arrangörerna säljer handspunnet garn och spinnrockar och andra redskap som man kan tänkas behöva som spinnarnörd. 

Säljer olika redskap och handspunnet garn gör även Lillemor, som också varit med från starten av Fiberfestivalen för fyra år sen.

Där fanns också Anna-Eva med ljuvlig mohair från Virisen

Växtfärgat garn från Balfors gård

Västerbottensgarn  hos Katarina Roos.

(Det ska vi testa att väva vadmal av.)

Godis tovat av Karin Nilsson KaNin , och mycket mer ....

Själv ägnade jag mig mest åt att demonstrera min Jumbo-Kumihimo och visade hur man gör "Tandborstmattor" 

Jag värvade även medlemmar till Norra Spinnargillet och Västerbottensvävarna.
Vi har ju ett ansvar att föra våra kunskaper vidare, så att någon kan förklara vilket arbete det ligger bakom alla gamla handvävda textilier. Annars kan det ju hända att dom hamnar på soptippen när vi dör. 

Och även om det inte blev någon ekonomisk succé, så kände jag mig nöjd med helgen och mina inköp.

Köpte ljuvlig merinoull av min "granne" i lokalen, Renee Darley från Ullaffären . Den ska jag spinna av när jag blir pensionär på riktigt , eller bara vill ta det lugnt nån dag. 

Paltkok - också ett slags hantverk

Idag har jag kokat palt av fjolårs-potatisen. Nästa år blir det nog inget paltkok, för sommarens skörd av potatis har inte varit stor.

Det ser inte så aptitligt ut i detta stadium.
Har fortfarande svårigheter med att kasta mat- även om det bara är potatis. Vågar inte tro på detta med att frysa potatis, så vi fyller frysen med palt istället. Det är ju ett kletigt jobb, men med hjälp av en gammal matberedare från 60-talet så går det ganska fort att riva potatisen.  Kornmjölet kommer från grannbyn Holmträsk. Önskar att det fanns lokalproducerat fläsk i närheten också, men får nöja mig med att handla det på Björks affär.

Efter en timme i grytan är dom färdiga att avsmakas

Konstigt att nåt som ser så oaptitligt ut kan vara så gott. Palt var min absoluta favoriträtt som barn - men då hade jag ju inte smakat sushi.

Här är mitt recept :
3 kg riven rå potatis
7 hg kokt pressad potatis
ca 8 hg kornmjöl
ca 3 hg vetemjöl
1 msk salt
rimsaltat fläsk i tärningar (ca 8 hg)

Blanda potatis, mjöl och salt. Forma en rejäl klick av degen till en platta i handen och lägg i valfri mängd fläsk.Rulla till en boll. Se till att fläsket täcks över med smet. Lägg i kokande saltat vatten och koka i ca 1 timme. Serveras med smör och lingonsylt.

KORF-spinnrockar

Fick ett mail häromdan från en Janis Thompson från Oregon som hade sett min gamla spinnrock på min hemsida.

Entusiastisk amatör demonstrerar linberedning i Bjurträsket 1978 

 Hon ägde en likadan spinnrock märkt EO.KORF ! Tydligen bedömde våra släktingar som utvandrade det så viktigt att kunna spinna garn, att dom tog med sig spinnrocken "over there". Det gläder mig att se att spånaden fått ett uppsving. Facebook har åtminstone två "Spinnargrupper" på svenska.

Spinnrockmakaren den s.k. KORV-August Jonsson var föremål för Hemslöjdsföreningens intresse och blev filmad 1964 som 79-åring. Det finns att läsa i Länsmuseets skrift Västerbotten 4/10. Tänk om den vore digitaliserad så man fick se den på Facebook! Nu får ni nöja er med att titta på oss andra som nyttjar spinnrockarna som fortfarande fungerar utmärkt.

Detta arvegods gjorde jag misstaget att måla om på 70-talet.

Märkt J.KORF

Min farmors spinnrock är välnött och tyvärr var hjulet vint, så jag var tvungen byta ut det.

Märkt J.KORF

Denna avlutade spinnrock köpte jag på loppis för 200 kronor.

Märkt KA KORF

Den är tyvärr avlutad och har ursprungligen varit blåmålad

Visst är det fascinerande vi i vår digitala ålder fortfarande njuter av att se och använda dessa ålderdomliga redskap? KORV-August skulle bara veta att vi slutat använda dom som blomställning och ger dom den hyllning de förtjänar genom att bruka dom till att spinna garn. 

Höst

Nu är hösten definitivt här. Bryggan är uppdragen, och det är dags att dra upp båten.

Sommaren har ju inte varit idealisk, och potatisskörden blev knapp. Tur att vi har kvar av fjolårets potatis , som fortfarande är OK. Vi får väl ställa till med paltkokning endera dan. 

Någon svamp har jag inte heller sett till i år. Men jag har varit sparsam med trattkantarellerna jag fick av mina kompisar i fjol höst, så jag kan bjuda på de traditionella "Snurrevipparna" även i år. Blir ni nyfikna på receptet?  Skriv en rad så skickar jag det. 

Tillbringar dagen i bagarstugan. Känns bra att ha bröd i frysen, ifall man får oväntat besök.

Blev intervjuad i somras av några tjejer med rötterna i Iran, som arbetar med att dokumentera och sprida information om traditionell konst, kost och hantverk i Sverige och Iran.  Här kan du läsa om deras projekt Breaking Noon, och lyssna på de olika intervjuerna. 

Hos Linneorna på Gammlia

I helgen gick Gammliafesten av stapeln, med marknad och musikunderhållning.Som medlem i Västerbottens linförening -Linnea kände jag mig manad att hjälpa till med demonstration och försäljning av  föreningens lin och linprodukter.
 Dessutom är det alltid trevligt att träffa likasinnade med hantverksintresse i allmänhet och linintresse i synnerhet.
Här kommer en kortfattad redogörelse av dom olika momenten i linberedning:
Först ska man ju ha en lämplig yta att så linet på. I detta fallet är det alltså en ruta på museets tomt på Gammlia i Umeå.

Man rycker linet med rötterna och binder kärvar som efter torkning rötas i vatten.

Dessförinnan har man repat av fröet, ifall man vill ha frö till nästa års sådd.

Det färdigrötade och torra linet bråkas...

dras (eller skäktas)....

och häcklas,,

innan det slutligen spinns.

Och om spinnerskan är klädd i sockendräkt så blir ju bilden av idyll fullständig.

Men det är ett tungt och dammigt jobb - åtminstone fram till spinnandet.

Fast vi som bara har detta som en hobby och inspiration kan ju instämma i bilden av idyll. I synnerhet en sådan solig och skön dag som gårdagen på Gammlia. Men för våra anmödrar, som producerade lingarn till vävar av nödvändiga textilier, var det säkert ett hårt arbete som gav åtskilliga onda ryggar och lungbesvär.

Men vi välkomnar förstås fler medlemmar i föreningen och hoppas att de inte avskräcks av jobbet utan ser det som en utmaning att bemästra och föra kunskapen vidare till kommande generationer. 

Gamla vävstolar - inte att förakta!

Nu har jag äntligen gett mig tid att sätta mig vid vävstolen en stund.

 Denna gamla stol står ute i en gles lada, så jag hoppas på en lång och varm höst. Den har stått i ett antal år och väntat på att min inspiration skulle rinna till. Jag tycker om den, trots att den är lite "sjekig". Fick den av en bekant från Bjurträsket,som hade tänkt slänga den, och skulle gärna vilja veta mer om dess historia. Har inte sett nån likadan någon annanstans. Den är inte hopsatt med kilar som är det vanliga, utan med skruvar av trä. Dessutom är bommen  justerbar i olika lägen. Sparar både plats och varp.

Fick en säck med torkat lin av en kompis, så nu tänkte jag väva in det i den glesa mattvarpen.

Tog ett plaströr till hjälp för att lättare skyttla in linstråna. 

Det kanske kan bli någon slags korg eller krukskydd till mina fula plastkrukor,

 Är mäkta stolt över denna  blomma som  var den enda knöl jag fick med mig hem från Holland i våras.