KORF-spinnrockar

Fick ett mail häromdan från en Janis Thompson från Oregon som hade sett min gamla spinnrock på min hemsida.

Entusiastisk amatör demonstrerar linberedning i Bjurträsket 1978 

 Hon ägde en likadan spinnrock märkt EO.KORF ! Tydligen bedömde våra släktingar som utvandrade det så viktigt att kunna spinna garn, att dom tog med sig spinnrocken "over there". Det gläder mig att se att spånaden fått ett uppsving. Facebook har åtminstone två "Spinnargrupper" på svenska.

Spinnrockmakaren den s.k. KORV-August Jonsson var föremål för Hemslöjdsföreningens intresse och blev filmad 1964 som 79-åring. Det finns att läsa i Länsmuseets skrift Västerbotten 4/10. Tänk om den vore digitaliserad så man fick se den på Facebook! Nu får ni nöja er med att titta på oss andra som nyttjar spinnrockarna som fortfarande fungerar utmärkt.

Detta arvegods gjorde jag misstaget att måla om på 70-talet.

Märkt J.KORF

Min farmors spinnrock är välnött och tyvärr var hjulet vint, så jag var tvungen byta ut det.

Märkt J.KORF

Denna avlutade spinnrock köpte jag på loppis för 200 kronor.

Märkt KA KORF

Den är tyvärr avlutad och har ursprungligen varit blåmålad

Visst är det fascinerande vi i vår digitala ålder fortfarande njuter av att se och använda dessa ålderdomliga redskap? KORV-August skulle bara veta att vi slutat använda dom som blomställning och ger dom den hyllning de förtjänar genom att bruka dom till att spinna garn. 

Höst

Nu är hösten definitivt här. Bryggan är uppdragen, och det är dags att dra upp båten.

Sommaren har ju inte varit idealisk, och potatisskörden blev knapp. Tur att vi har kvar av fjolårets potatis , som fortfarande är OK. Vi får väl ställa till med paltkokning endera dan. 

Någon svamp har jag inte heller sett till i år. Men jag har varit sparsam med trattkantarellerna jag fick av mina kompisar i fjol höst, så jag kan bjuda på de traditionella "Snurrevipparna" även i år. Blir ni nyfikna på receptet?  Skriv en rad så skickar jag det. 

Tillbringar dagen i bagarstugan. Känns bra att ha bröd i frysen, ifall man får oväntat besök.

Blev intervjuad i somras av några tjejer med rötterna i Iran, som arbetar med att dokumentera och sprida information om traditionell konst, kost och hantverk i Sverige och Iran.  Här kan du läsa om deras projekt Breaking Noon, och lyssna på de olika intervjuerna. 

Hos Linneorna på Gammlia

I helgen gick Gammliafesten av stapeln, med marknad och musikunderhållning.Som medlem i Västerbottens linförening -Linnea kände jag mig manad att hjälpa till med demonstration och försäljning av  föreningens lin och linprodukter.
 Dessutom är det alltid trevligt att träffa likasinnade med hantverksintresse i allmänhet och linintresse i synnerhet.
Här kommer en kortfattad redogörelse av dom olika momenten i linberedning:
Först ska man ju ha en lämplig yta att så linet på. I detta fallet är det alltså en ruta på museets tomt på Gammlia i Umeå.

Man rycker linet med rötterna och binder kärvar som efter torkning rötas i vatten.

Dessförinnan har man repat av fröet, ifall man vill ha frö till nästa års sådd.

Det färdigrötade och torra linet bråkas...

dras (eller skäktas)....

och häcklas,,

innan det slutligen spinns.

Och om spinnerskan är klädd i sockendräkt så blir ju bilden av idyll fullständig.

Men det är ett tungt och dammigt jobb - åtminstone fram till spinnandet.

Fast vi som bara har detta som en hobby och inspiration kan ju instämma i bilden av idyll. I synnerhet en sådan solig och skön dag som gårdagen på Gammlia. Men för våra anmödrar, som producerade lingarn till vävar av nödvändiga textilier, var det säkert ett hårt arbete som gav åtskilliga onda ryggar och lungbesvär.

Men vi välkomnar förstås fler medlemmar i föreningen och hoppas att de inte avskräcks av jobbet utan ser det som en utmaning att bemästra och föra kunskapen vidare till kommande generationer. 

Gamla vävstolar - inte att förakta!

Nu har jag äntligen gett mig tid att sätta mig vid vävstolen en stund.

 Denna gamla stol står ute i en gles lada, så jag hoppas på en lång och varm höst. Den har stått i ett antal år och väntat på att min inspiration skulle rinna till. Jag tycker om den, trots att den är lite "sjekig". Fick den av en bekant från Bjurträsket,som hade tänkt slänga den, och skulle gärna vilja veta mer om dess historia. Har inte sett nån likadan någon annanstans. Den är inte hopsatt med kilar som är det vanliga, utan med skruvar av trä. Dessutom är bommen  justerbar i olika lägen. Sparar både plats och varp.

Fick en säck med torkat lin av en kompis, så nu tänkte jag väva in det i den glesa mattvarpen.

Tog ett plaströr till hjälp för att lättare skyttla in linstråna. 

Det kanske kan bli någon slags korg eller krukskydd till mina fula plastkrukor,

 Är mäkta stolt över denna  blomma som  var den enda knöl jag fick med mig hem från Holland i våras. 

  

Siden & ull - tygkultur

Idag kom jag äntligen iväg på utställningen " Siden & ull -tygkultur" på museet i Skellefteå. Det är ett samarbetsprojekt mellan städerna Chichibu i Japan och Skellefteå .

Hade tyvärr inte möjlighet att delta i vernissagen i lördags, eftersom jag befann mig i Norrbotten, men fick besök av de tillresta japanerna i måndags.

De verkade lika faschinerade av vadmal som jag är av siden!

Deras sätt att trycka på förvävt tyg kallas "Hogushi" och bygger på att man varpar och väver en "förväv" som  förhindrar att varpen förskjuts när man trycker mönstret.. Sen drar man på väven igen och avlägsnar den förinslagna tråden varefter man väver. På det sättet får man ett förhållandevis distinkt mönster.

Andra delen av utställningen som bestod av  västerbottniska vadmalsprodukter, och skulpturer som beskrev processen fram till dess färdigställande, blev en stark kontrast till det flärdfulla sidenet. 

Bårtäcke efter gammal förlaga gjord av Kristina Ersviken

Mitt bidrag -  en vadmalskudde  med mönster inspirerat av bårtäcket.

Förstår nu att tillfullo uppskatta gåvan jag fick som var tillverkad av en av de besökande japanerna - Norio Arai.

Visitkortsväska av siden

Marknad I Norrbotten

Årets marknad i Strömsund, Råneå var synnerligen lyckad - både väder - och försäljningsmässigt.

Platsen är väldigt vackert belägen och med solsken och lagom temperatur, så kunde vi utställare inte önska oss bättre.

 Sanningen att säga var jag lite orolig att vädret skulle vara för varmt, för att locka till köp av mina vinterhattar. Men jag oroade mig i onödan. 

Damer i alla åldrar tyckte om att prova hattar.
Trevligt att många också unnar sig en huvudbonad som är både varm och snygg.

Min närmsta utställargranne var som vanligt den skickliga väverskan Nelly.

I rummet intill fanns Göran från Lannavaara med sina fina silversmycken

Och även dessa välgjorda träarbeten 

Utomhus stod Helen - Inspiratören med sina unika smycken av textil

Ann Jonsson ( hoppas jag minns rätt namn) var också en ny bekantskap

Hennes tennarmband har en personlig design

Sen fanns ju förstås olika sätt att få förplägnad.
Rekommenderar denna mysiga marknad till både utställare och besökare!

Väl mött nästa år!

Maskinstickning - en tålamodsprövande aktivitet.

Denna helg hade jag vikt för kurs i maskinstickning. Det är alltid lika spännande att se med vilken koncentration och beslutsamhet deltagarna tar sig an uppgiften att klura ut hur maskinerna fungerar. Tyvärr så har ju maskinerna lite olika system beroende på ålder och märke. Jag föredrar förstås "mina egna" Silver Reed och Brother när jag ska lära ut, men i helgen hade deltagarna med sig för mig tämligen okända stickmaskinsmodeller:
 Knittax och Toyota.

Ann-Britt har klokt nog en Brother

Knittaxen var som gjord för Intarsia-stickning

Men de flesta handgreppen är ju desamma, även om dom har knappar och spakar på andra ställen.Knittax har sk.platinahakar som håller fast maskorna så man slipper tyngder, som man behöver till de andra modellerna. 

Fick i alla fall låna ut några av mina egna maskiner, så vi fick lite fart på stickningen. 

Här stickar Kristina hundtandsmönster i sina favoritfärger.

Tack för trevligt sällskap i helgen och lycka till med stickandet på era maskiner oberoende av märke!