Förena nytta med nöje

I helgen åkte jag med linföreningen Linnea på studiebesök till Stockholm.

Jag tycker om att förena mina nöjesresor med affärsverksamhet, det känns lite mindre onyttigt då.

Levererade en hattbeställning till Gerd Inez boutique i Gamla stan.

Denna modell gillas av Stockholmarna enligt Gerd Inez

Vi hann med ganska många studiebesök på och hade dessutom en hel del fri tid för eget utforskande.

Första besöket var på sidenväveriet på söder. 

Därefter styrde vi kosan mot slottet och Fatburen, där första fatbursjungfrun Liisa tog emot oss och visade hur slottets linnedukar och servetter tvättades och sköttes. 

Kallmangeln används flitigt efter konstens alla regler och ger linnet en extra glans.

Historiska museets guide var också påläst och inspirerande.

  

Gerumsmanteln - det äldsta bevarade klädesplagg
 som hittats inom Sveriges gränser. 

Vi hann även med ett besök på Konstfack, och på Hampavaruhuset på Dalarö . På hampavaruhuset hittade vi kläder från Sanna i Lövånger, som föredrar att arbeta med ekologiska tyger.  

Sista dagen tog vi tåget till Vallentuna och besökte två vävstugor. Den ena drevs av en förening med ett 50-tal medlemmar . Många fina vävnader visades där och dom bjöd oss på gott fika också.

Den andra drevs av Anna-Karin Dorph  i samarbete med  Folkuniversitetet. Det visade sig att hon var släkt med grundaren av Borgs vävgarner och hennes farfars morfars systersons dotter Emma Bergström-Andelius grundade Västerbottens läns hemslöjdsförening 1909. Inte riktigt så nära släktskap, men allt som kan föra oss människor närmare varandra är ju positivt. Av oss som besökte vävstugan var två med i Västerbottens läns Hemslöjdförenings styrelse och betydligt fler medlemmar i denna förening. 

Fiberfestival och studiebesök hos Skälstickorna i Vännäs

Helgens aktivitet var deltagande i  Fiberfestivalen i Vännäsby. Huvudprodukterna bestod förstås av fibrer

Härligt garn från Uruguay.

Långrocken var inte lätthanterlig.

Trevligt att se yngre förmågor kunna konsten att spinna.

( främst ull visade det sig. En fiber som har betytt och betyder mycket i vår del av landet) och produkter av ull.

Min montergranne hade en vacker sjal.

 Passade också på att göra reklam för Riksföreningen för handvävning - Västerbottenskretsen och Västerbottens läns Hemslöjdsförening och deras satsning inför utställningen på Liljevalchs 2012.

 Önskar ofta att man kunde klona sig, för det är så mycket som lockar.

Eva Basun visade Skälstickornas vävstuga och vad dom vävt de senaste åren.

Dyna i plattvävd mink

Från utställningen  "Sitt Vackert" . Reflexband visar vägen. 

Invävt sittunderlägg

Lägg till bildtext

Dukat till fest .

Gardin eller takpäll?

Väskor i hålkrus och trasrya. 

Väska i noppväv

Hann i alla fall på studiebesök  hos Skälstickorna i Vännäs under tiden för mässan, tack vare barnbarnet Rebecca som hoppade in och bevakade montern under tiden.

Katarina och Stina säljer båda ljuvliga garner

Mässan var inte särskilt välbesökt så vi utställare hann lära känna varandra och utbyta kontakter - vilket också kan vara väldigt trevligt och värdefullt.

Besök i Göteborg och på Vävmässan i Borås

Vart tredje år anordnar Svenska Vävrådet mässa någonstans i vårt land. Det är ett evenemang som man som vävare verkligen ser fram emot. Mässan i Borås kanske inte var den bästa genom tiderna, ( eller också får man högre krav med åren), men jag hade några verkligt trevliga dagar i Knallelandet.

Bodde med  vävarkollegan Barbro hos vår gemensamma vän Lena i Göteborg, vars son lånade ut bilen så vi kunde köra runt mellan de olika intressanta orterna. 

Återsåg vännen Betty från Holland, som jag lärde känna för tre år sen på vävmässan i Leksand och som besökte oss här i Rengård med sin make Hans för två år sen. Det är ju faktiskt det allra roligaste med dessa evenemang - att man möter likasinnade och får nya kontakter.

Mässan innehöll inte bara vävar och vävlitteratur, utan även böcker och material till andra textila tekniker. Trots mina föresatser att inte köpa på mig mer garn så var jag ändå tvungen att låna Lenas största resväska för att kunna frakta hem mina inköp.
 

Den föreläsare som jag tror tilldrog sig störst intresse från damer i alla åldrar var Andreas Möller. Han angriper vävning och vävstolar från ett annat - kanske något mindre respektfull - synsätt än vi traditionstyngda (?) medelålders damer. Jag har nog en del att lära av honom i det avseendet, för jag har svårt att tänka mig att såga sönder mina gamla kära vävstolar, och jobbar med uppsättning av vävarna som mina anmödrar gjort, även om jag väver moderna textilier.

Göteborgsresan avslutades med ett besök på Röhsska museet där vi bland annat njöt av de vackra kläderna från olika tidsepoker och delar av världen.

Höstens maskinstickningskurs.

Varje höst brukar innebära - förutom svamp och bärplockning - åtminstone en kurs i maskinstickning.
Det kan vara en balansakt att införliva entusiastiska handstickerskor i maskinstickningens mysterier. Många gånger kan jag tänka mig att dom blir besvikna. Det är ju inte bara att sätta garnet i maskinen och sedan dra.

Ska man sticka ett plagg, så är det en hel del uträkning och provstickning att göra först.
Dessutom ( det ska man inte sticka under stol med :) så klarar inte maskinen allt som man kan göra för hand.
Att öka eller minska mitt i ett varv (såvida man inte stickar på tvären) låter sig svårligen göras.
Men har man bara kommit underfund med maskinens styrkor och fördelar, så har man god hjälp med produktionen och att med att minska sitt garnförråd.
Hur man ska trä garnet i maskinen kan vara knepigt bara det, men Camilla lärde sig snabbt.

Maj-Lis tog med sin egen maskin för att lära sig att använda den på ett effektivt sätt.

Ibland måste man repa upp det man stickat, men lyckligtvis så går det snabbt utan att man behöver plocka bort stickningen från maskinen. Marita hann bli färdig med sin poncho och även sticka ett par tofflor som hon sen skulle tova  i tvättmaskin.
Inger tyckte att det svåraste momentet var att minska och maska av. Man behöver ju ha en skaplig syn i synnerhet om garnet är svart. Hon stickade en bolero i svart silke/merinoull som blir till en nätt dräkt tillsammans med kjolen hon köpte som var stickad i samma garn.

Ann-Britt har skaffat sig stickprogrammet DesignaKnit som är till god hjälp när man räknar ut storlek och ritar modeller. Är man ägare till en elektronisk maskin så kan man även sticka mönster direkt från datorn. 

Halsduksväv med effektränder.

Ska äntligen försöka ta mig tid att väva ut halsduksväven som står i mitt Garnloppis-uthus innan det blir för kallt att sitta ute och väva. Varpen är en blandning av merinoull och kashmir som jag köpte i Milano för några år sen. Sen har jag lagt in några trådar av ett grovt, mjukt effektullgarn här och där.

 För att det skulle fungera så tog jag sönder en av mina många vävskedar. Skulle ändå inte rekommendera detta mjuka garn till varp - det är lite för skört, och vill gå av. Kanske det också beror på att väven stått ute i det något fuktiga uthuset, vars glesa väggar släpper in både väder och vind.

Men min man verkar i alla fall nöjd med resultatet.

Nästa marknad på Gammlia i Umeå

Så var Hantverksmarknaden i Strömsund avklarad, men trevligt sällskap och lite duggregn. Fast vi som var lyckliga nog att stå inumhus klarade ju oss bra.

Träffade många trevliga personer - både kollegor och kunder. Fick goda råd och lite material och stommar av en fd modist Marianne Söderberg från Råneå! Ska bli kul att testa dom.

Visst blev Kerstin fin i en av de hattar som jag gjorde i Glommersträsk? Var tvungen att ta några bilder för att minnas hur den var gjord.

Några finns fortfarande kvar som jag kan ta med till Umeå på söndag. 

Höstmarknad i Strömsund, Råneå

Nu till helgen åker jag med pick och pack till Strömsund, Råneå.
Jag har varit med deras höstmarknad i några år, och trots att man kan tycka att det ligger långt från allfarsvägen, så hittar ganska många människor dit.
Det är en sån fin miljö, och trevliga kollegor, så jag kan inte låta bli att åka iväg. Hoppas bara att regnet slutar innan lördag. Det ser inte helt lovande ut, men yr har faktiskt spått fel förut i sommar.

Det är kanske lite tidigt på året att handla vinterhattar, kan man tycka, men ifall man hittar nån man klär i , så ska man inte tveka. Själv ångrar jag bara affärer jag inte gjort - sällan de jag gjort, även om dom varit oplanerade.

I år har jag skinndetaljer på flera av mina hattar. Dels för att det är kul med variationer, dels föranlett av vårt utställningstema.
Välkomna till Strömsund till helgen!