Väv- och baksommar.

Denna sommar har hittills bjudit på perfekt bak- och vävväder. Lite tråkigt för de som vill ha sol-och badväder förstås, men en får göra det bästa av situationen.
Idag har dock solen tittat fram och jag har kunnat ägna en stund åt min trekantsväv som står ute på altanen.

Tidigare har jag mest tillbringat dagarna inne i bagarstugan ......

...på egen hand eller tillsammans med barn och barnbarn.

...eller i den något svalare vävstugan

Jag har en förkärlek för äldre vävstolar. Varför vet jag faktiskt inte. Kanske de förmedlar något från de generationer kvinnor som använt dem tidigare. Denna vävstol har en skylt med AB John A Thulin & Co, Norrköping, Sweden. När jag googlar på det namnet får jag fram detta citat : "John A Thulin & Co grundades 1892 i samarbete med en firma i Manchester för att tillverka vävskedar, stålsolv och andra tillbehör till textilindustrin. 1954 lades det ner, för att återuppstå under namnet Nils Kindahls Industri AB. Där tillverkade man bland annat textilmaskiner och spolar." 

på Weavolutions site.

Den här vävstolen stod i ett skjul ute på gården,när jag flyttade hit i början på 70-talet. Den var i lite dåligt skick, så vissa detaljer är reparerade och den har stått på vinden i bagarstugan de senaste 25 åren. Jag har vävt många täcken i rosengång till gundstolsfällar i den. 

Den var väl använd även innan den kom i min ägo, som synes. Kanske den är lika gammal som Gustavsson-gården som är från 1843? Tyvärr finns inget årtal vad jag kan se. 

Detta är en av mina andra favoriter. Inte fullt lika stabil , men har en del andra finesser. Den är hopfällbar och har skruvar av trä istället för kilar. 

Denna gamla vävstol fick jag av en annan vävinna som funderade på att göra ved av den. Jag har ju inte plats för fler vävstolar inomhus, så jag tänkte att den skulle få byggas om till hammock. Men i avsaknad av byggmästare, så får den stå ute som en prydnad. Den har en typ av skafthållare som jag inte har sett någon annanstans och skulle säkert fungera som en stadig mattvävstol.

Jag vågar dock inte tänka på vad som händer med mina raringar efter att jag kilat vidare.