September skörde-och slöjdmånad

Fördelarna med att bo på landet är många, särskilt om man inte räds kroppsarbete. På hösten finns särskilt många tillfällen att få använda sina eventuella kroppskrafter. Med de egna minskade krafterna hushållar jag dock. Lingonen plockade jag så nära skogsbilvägen som möjligt ifall jag skulle råka ramla och inte ta mig upp. Det gick bara fint. 

    Det kom också gåvor från grannar med nedfallna           äpplen som jag delade med hästarna och gjorde           både mos, saft och paj så det räcker hela vintern.

 Missade Karl Johan-säsongen och känner mig fortfarande lite för osäker på skivlingarna för att våga plocka och äta dem. Fast jag tyckte att detta var en frestande skog av fjällskivlingar. Men de kanske inte var tillräckligt stolta för att vara ätliga?

Det kanske är bäst att jag håller mig till slöjdandet? Den röda väven med bekladnadstyg av redgarn i kypert med inslag av handfärgat lingarn och tuskaft av ren ull blev äntligen utvävd. Hoppas att ylletyget blir mjukare efter en behandling med vatten och en kanske en snabb tumling.

Jag fick också liv i mina Viktoria- sockstickmaskiner. De går i alla fall runt alla tre även om jag hittills bara lyckats sticka en socka. Men vad kan man begära av de som är snart 80 och över hundra år gamla?

Måste ju också förevisa min solros av trasor och ullgarn. Rughooking heter tekniken och jag använde mig av några olika varianter av redskap. Bäst fungerade virkkroken som jag sågat av och satt en champangekork på.    

 

Augusti - äntligen tid att väva

Sommarförkylningar kan verkligen sätta krokben på ens planer. Har fått ställa in en del aktiviteter, men en trevlig resa till vackra Holmön med Västerbottensvävarna gjorde att hoppet återvände om att få göra nya upptäckter i vävstolen. Det var trevligt att träffa andra väventusiaster i denna fina miljö. Vi blev varmt mottagna av föreningen Kvarkenvarpens representanter och ser fram emot flera besök i deras fina vävstuga innan vintern. Här finns mer information om besöket och vävföreningar ute i landet.

Glada och nöjda besökare från Västerbottensvävarna

En annan trevlig utflykt var födelsedagspresenten som äldsta dottern med barn och barnbarn uppvaktade mig med - en resa till Granö. Efter att ha ätit en god lunch på Granö Beckasins restaurang tittade vi på konst och slöjdutställningen på Sjungaregården.  

Barn och barnbarnsbarn beundrar trädhusen på Granö

Där ställde bland andra träsnidaren Claes Hofberg ut sina fina skulpturer av fåglar och fiskar. Vi har tidigare samarbetat i olika slöjdprojekt genom Västerbottens läns Hemslöjdsförening, så det var en trevlig påminnelse att få se hans verk samlade i samma lokal där jag ställde ut under förra sommaren. 

Claes Hofbergs fåglar

Så har jag äntligen kommit till väven som stått och väntat på mig hela sommaren i vävstugan i Petiknäs.

Jag hade drömt om att kunna hinna väva ett tyg till en väst av ett härligt ull-silkegarn som jag köpt för flera år sedan. Jag håller tummarna för att det ska vara tillräckligt för projektet jag tänkte mig.  

Juli bjuder på utställningar och HANTVERKSLOPPIS

Vi får besök av renar även i år. Det är naturligt med tanke på byns namn RENGÅRD. Det har dock inte funnits bofasta samer i byn de seaste hundra åren. Men det erbjöds övernattning i granngårdens bagarstuga förr i världen när de drev sina renar till fots med hjälp av skidor och snöskor. 

Månaden startade med ett besök i Lycksele. Gammplatsen arrangerade tillsammans med ett flertal studieförbund en Konst-och Hantverksutställning med demonstration och försäljning.

Det var kul att se att gamla hantverk fortfarande utövas pararellt med att nya material kommer till användning i det återbruk vi uppskattar idag.

Speciellt kul var det att notera att flera studieförbund erbjöd studiecirklar i knyppling.

Själv visade jag mina mattor och dynor av återbrukat material och som är tillverkade utan vävstol.

              Jag fick också tillfälle att demonstrera hur man kan väva en diagonalrutig halsduk i en enkel ram med spikar. Det bygger på att måtten ska stämma med ett antal fyrkanter beroende på hur lång man vill ha halsduken. Den krymper på bredden och ökar något på längden när man tar loss den från ramen. 

Vi har också haft lyckan att få besök av en f.d. kurselev och vän som har förbarmat sig över väven i den över 100-åriga vävstolen som stått på bagarstugevinden alldeles bortglömd och övergiven i åratal. Den visade sig fungera alldeles utmärkt trots sin höga ålder under Annas hantverkskunniga händer. Rosengång med natur- och växtfärgad ull kan inte bli annat än fint.

 Jag har vävt åtskilliga gungstolsmattor och en och annan rana i den väven genom åren.

Eftersom vi nu bor i Umeå under större delen av året, så avslutar vi vår utställning "Anmödrars spår" och säljer ut valda delar av utställningens alster och redskap.

På lördag den 15 juli hade vi Loppis och utförsäljning av slöjd och olika slöjdredskap. Saknar du en spinnrock. gammal stickmaskin eller vävstol så har jag fortfarande kvar olika varianter. Det finns också kvar material ( garn, ull och klippta och oklippta mattrasor till förmånliga priser. 

Nu är det äntligen sommar

 Jag har varit utan dator någon månad och det har avhållit mig från bloggande. Ingen större skada skedd.
Vi har åkt mellan våra olika hem ett par gånger. Stad och landsbygd har bägge sina för- och nackdelar. Just nu befinner vi oss på landet och det känns underbart. 

Maj månad innehöll bland annat ett kärt återseende med stickkompisar från tidigare stickmaskinskurser.

Lite handräckning med en gardinväv tog jag som min uppgift vid besöket i Öjebyn. Men när det kom till uppknytning av trampor och lattor tog jag hjälp av min yngre kollega Anna. 

Min dotter och jag hann också med att baka i bagarstugan på tomten innan det blev dags att åka till stan.

Passade också på att spika ihop en vävram för jag ville testa att väva en diagonal halsduk. 

Än är det vinter kvar....

 Vi har haft några soliga dagar på balkongen, men än håller vintern greppet om oss. Så att sitta inomhus och slöjda känns inte fel. 

 April månad rivstartar med Textilfest i Skellefteå och jag får oväntat hoppa in som workshopsledare i Västerbottensvävarnas ZoomLoom-workshop. Den ordinarie ledaren blev sjuk, och jag grabbade tag i min ZoomLoom-korg när jag fick höra den nyheten. Det gick över förväntan, men vi fick för få ramar när den andra gruppen kom trots att Limmo lånade ut alla sina. De flesta gick åt till första gruppen. Roligt att folk tyckte om det lilla formatet. Jag hoppas på fler tillfällen att hålla workshops.

Det kan tyckas vara ett steg bakåt för oss som har tillgång till vävstolar, men det ena utesluter inte det andra. Den lilla ramen passar bra att väva på framför TVn, och de går att sammanfoga på olika sätt.

Här har jag sammanfogat de vävda bitarna genom att sticka ihop dem på stickmaskin .

Västerbottensvävarna visade också vävning i vävstol. Lina uppmuntrade små och stora att våga måla på varpen. 

Fick möjlighet att väva i vävstugan hos Maria på Berghem. Det fanns mattvarp i en av vävstolarna som inte använts på flera år, så jag fick överta den vävstolen. Det känns så bra och hemtamt att få sätta sig vid en mattväv.

Jag blev verkligen biten av den japanska tekniken Sashiko när Karin demonstrerade den för andra gången på Hemslöjdföreningens textilkväll .

Fick till en liten väska.

Den behövde förstås någon form av förslutning. Vävde ett band av bomullstråd i Kumihimo. Delade det på mitten och drog in två snoddar från var sitt håll i öppningstunneln.

 

Traskvällen på Hemslöjdsföreningens lokal var trevlig och välbesökt. Det prövades både att sticka och sy med tandborstskaft, samt även Lockerhooking med trasor som enda material. Jag visade också hur man kan väva snoddar med Kumihimometoden som sen kan användas till att sy ihop till dynor eller grytunderlägg.

Ellinor informerade om invigningen av Gertrudsgården i Gräsmyr. den 4 juni. Alla hemslöjdsintresserade får lägga detta datum i kalendern. Där kommer att demonstreras olika slöjdtekniker bland annat Toothbrushrug. 

Jag fick tillfälle att besöka vävföreningen Vävrosen samtidigt med Vävarlyckan i Holmsunds medlemmar. Där visades många fina vävar, bland annat denna matta som vävdes på en kurs på Sätergläntan. 

Damastväv 

Den sista textilkvällen i Hemslöjdsföreningens regi för säsongen var Jolanda Snellenberg värdinna. Hon visade oss på ett pedagogiskt sätt hur man nålbinder och jag ville göra ytterligare ett försök att få kläm på den tekniken. Det lyckades inte så bra. Det är en av få textila tekniker som jag inte får till. ( se nedan). 

 Men det var roligt att se de yngre deltagarna fatta grejen direkt och sy av hjärtats lust. 

Avslutade april månad med att besöka ett stort loppis på Nolia. Där fanns mycket man inte behöver men också många fina gamla hantverk ( som jag inte heller behöver men inte kan motstå). 

Fastnar för en monter där en dotter säljer ut sin avlidna mors textila samling. Fina små broderade dukar från 50-eller 60talet kan man väl alltid ha användning för?

 

  

Wokshops , stickjuntor och studiebesök i vävstugan Vävarlyckan i Holmsund

 Startade månaden med att delta i Västerbottensvävarnas digitala workshop "Meshwork" under ledning av Annica Näslund. Hon har utvecklat tekniken till fulländning om jag får säga min mening. Särskilt förtjust är hon att använda jeanstrasor. 

Nästa tillfälle att besöka Hemslöjdsföreningens lokaler var när Karin Lundström höll i trådarna för Sashiko-kvällen. Hon var klädd i en linnetunika som var täckt med stygn. Väldigt dekorativt ,även om upprinnelsen av denna sömnadsteknik var av nöden och inte främst i dekortationssyfte. Här är en informativ sida om tekniken. 

Det var ett 20-tal sashikointeresserade damer i lokalen och jag hann inte göra några storverk. Det var ju ej heller syftet med kvällen. Det var tevligt att träffa likasinnade och att se att intresset för handens arbete lever.

På måndagarna har jag kallat till stickjunta här i husets "personalrum" i bottenvåningen. Det är några tappra damer varav de flesta stickat hela livet. Någon lärde sig sticka efter pensionsåldern och stickar babykläder till välgörenhetsorganisationer. Vi hinner samtala om olika upplevelser vi haft med vårt handarbetsintresse på den dryga timme vi ses. Sedan kan de hugade gå en trappa upp och ansluta sig till den större gruppen runt kaffebordet. Ibland lyssnar vi till olka föreläsningar som anordnas. 

Hästen som levt sitt liv på den gröna ön Irland ser ut att fryra i snön. 

Åker hem till byn en sväng för att fira barnbarns födelsedagar och hämta mer material och redskap till vårt slöjdande. 

 Ett par av mina fd "elever" från Umeåtrakten besöker mig ibland  och vi slöjdar tillsammans. Jag är glad om jag får hjälp att förbruka ur mitt stora förråd av trasor. Har fått ett erbjudande av en medlem från Västerbottensvävarna att vara med henne i deras lokal där det finns ett par vävstolar som inte används. 
Ser fram emot detta och känner att jag behöver hålla igång min vävkunskap som nybliven ordförande i föreningen Västerbottensvävarna. 

Brad-in-rug med trasor av trikå.

Gunnel visar hur bandvävstolen fungerar

Studiebesöket till Holmsunds vävstuga Vävarlyckan gav också inspiration och trevlig samvaro. 

En av de många mattor som Annika vävt kan man få vävsedel till som medlem i Riksvävarna. Den var Månadens väv december 2018 och finns under medlemsinloggningen tillsammans med en mängd andra vävsedlar av olika slag. En riktig mönsterskatt för vävintresserade. 

Annikas matta