Reaktivfärgning

Eftersom jag nu är gräsänka ett par månader framöver, så har jag ingen ursäkt för att inte ta itu med mina olika projekt. Idag har vi fortfarande osannolika 6 plusgrader, så jag passar på att färga ute i den stora tvättmaskinen i stallet. Det kan ju ha sina fördelar att slippa använda den tvättmaskin som jag behöver till vittvätten, ifall det skulle stanna kvar färgpigment. Linnetyget jag tänkte förvandla från gult till rött, ska jag använda som foder i en jacka.

Grejer som behövs är förutom en bra våg och färgpigment för reaktivfärgning, också målarsoda och färgsalt.

Färgen köper jag hos Mats Künzl , vars far jag hade lyckan att ha som kursledare på en färgkurs på Sätergläntan för många år sedan.  

Herr och fru Künzl sent 80-tal

Blandar lite blått i den röda färgen för att det inte ska bli orange.

Jag tog visst lite för mycket av det blå pigmentet för det blev cerise-tonat.

Kanske jag måste göra en omfärgning.

Det ska ju fungera som foder till detta handvävda ylletyg var tanken.

.Ska sova på saken tror jag. Så får jag se hur det ser ut när det torkat och i dagsljus.

Fånga dagen...

Ibland hinner en inte riktigt med i svängarna...
I tisdags ( och en månad framöver ) ställer jag ut Textila smycken på Grubbebiblioteket.
Så hade jag lovat att hålla en workshop för 9-år och uppåt, eftersom det ju är sportlov i våra trakter denna vecka. Glömde i hastigheten att fota utställningen, men tog några bilder på de koncentrerade workshopsdeltagarna.

Jag har gjort ställningar till de hemmagjorda diskarna av pringelsburkar, och använder knyppelpinnar när det inte finns tillräckligt med plastkoner.

Det var trevligt alltihop och under tiden jag förbereder mig, så ringer dom från P4 Västerbotten och vill göra ett inslag - eftersom dom trodde att det var på onsdag. Men jag lovade på stående fot att komma upp till deras lokal morgonen därpå. Alltså onsdagen den 5 mars.

Kan ju inte skryta över nån medievana, men en kan ju inte missa chansen att sprida textila budskap, när den kommer till en så där spontant. ( 2 timmar och 15 min in i programmet ifall ni vill lyssna på resultatet). 

Maskinstickningskurs och handarbetsloppis

Ligger lite efter med bloggandet, men det kanske är förlåtet?
Måste få börja med att berätta om förra helgens kurs i maskinstickning.
Eftersom vi inte precis bor i en metropol, så träffar vi (jag och min man) Inte så mycket folk dagligen. Därför är det extra roligt när det kommer människor som dessutom har samma intressen som en själv. Så är t.ex. fallet när jag får besök av kursdeltagare från olika håll i landet.

Brukar alltid börja med att bjuda på fika, så vi hinner prata lite om allas förväntningar och drömmar om vad dom ska hinna uträtta under helgen.

Sen är det ju inte alltid det går som på räls. Pillandet med minskningar och avmaskning tar ju en stund när man är nybörjare.

Ibland kan det hjälpa att gå ner på knä.

Men de flesta fick med sig någon färdig produkt hem.
Marlies stickade en trekantig sjal av ett härligt mohairgarn som spunnits av ullen från hennes angorabock.

Det räckte också till ett par pulsvärmare med en fin dubbel pickotkant och spets.

Sonja blev fin i sin sjal av lin med plockade hål här och där.

Väntar med spänning på att få se en bild av Annas tröja, färdigmonterad och klar.

I morse såg jag en annons i tidningen om ett handarbetsloppis i Skellefteå.
Det gick ju bara inte att motstå, eftersom jag ändå skulle till stan för att hämta biljetter till min dotters show.

Detta blev resultatet efter mycken vånda över allt jag inte köpte.

Den här vävboken från 1935 blev jag glad åt. Där finns många användbara mönster som passar än i dag.

En slits mellan skam och glädje över att ha betalat endast 10 riksdaler för en sådan fin frivoliterad duk.

Det känns lite högtidligt för mig som nybörjare i konsten att slå frivoliteter, att få hålla i dessa skyttlar som ägts av en riktig proffs.

En rolig leksak för en stickmaskinsnörd hittade jag också. En snoddstickare för fyra maskor. Fungerar förträffligt och är lämplig att ha med framför TVn.

Får bara hoppas att, när mina efterlevande gör handarbetsloppis, det kommer liknande nördar och tar hand om alla grejer och allt material jag samlat på mig genom åren.

Umeå och Jokkmokk

De senaste helgerna har jag gjort utflykter till Umeå och Jokkmokk. Här i norr är ju inte några tiotal mil något avstånd att förskräckas över.
Förra helgen invigdes kulturhuvudstadsåret och vi var några slöjdare och konsthantverkare som var inbjudna att ställa ut på Egilhallen på Gammlia

.Trots ett totalt besök av 55000 människor i staden så verkade inte många veta om det. Eller också räckte inte tiden till att besöka alla olika evenemang som pågick.
Så vi fick istället ägna tiden åt att bekanta oss med varandra och beundra kollegornas produkter.
Närmast till vänster var en för mig alldeles ny bekantskap - smeden Mia .

Hon har jättefina produkter och hade dessutom en tävling som gick ut på att tipsa om norrländska uttryck som hon ville använda på sina smycken.  Här kan ni se vem som vann.

  Katarina Roos känner jag sen förut. Hon har fina mohairgarner som hon färgat själv. Köpte några härvor till mitt nästa boa-projekt.

Vi hade en spontan workshop i Zoom loom vävning.

Ett roligt projekt som benämndes Sagospinn presenterades av Therese Larsson och Ylva Göransson.
 En kul idé som fått stöd av Umeå 2014. 

 

Duktig på att tova är också Carina Lundberg

Hon har specialiserat sig på djur.

Fröken Röd visade sina fina brickor med sagolika motiv.

 I anslutning till sälfångstutställningen stod mycket passande Doris Tedebring med hantverk av skinn och läder.

En väska av handvävt tyg med infällning av flätat skinn var ett textilt undantag.

Jokkmokks marknad brukar ju bjuda på kyligt väder. Normalt sett så håller sig temperaturen mellan -25-40. Men i år var det bara några ynka minusgrader. Nästan så att en ville klaga på värmen. Vi som stod inne på Västra skolan trodde inte att folket skulle vilja gå inomhus. Vi hade fel. Det blev gott om besökare från när och fjärran. 

Lite dåligt samvete har en nästan över att få en inomhusplats år efter år. Det är ju förstås trevligt att kunderna hittar igen en, så jag är tacksam över att ha min gamla vanliga hörnplats. Försöker förnya mig med nya produkter som denna långkofta i ull/silke med tillhörande boa.

och hattarna får ju olika dekorationer förstås.
Flera nya ansikten fanns också bland utställarna. Bland annat ett par unga silversmeder.

Camilla Mustikka heter denna duktiga designer och silversmed.

Ami Avellán heter denna tjej från Finland, som gjuter silversmycken utifrån vackra frivoliteter.Dom tilltalade mig mycket som den textilnörd jag är.Hennes hemsida www.amiavellan.com är under uppbyggnad.

Den rutinerade guldsmeden Göran Söderström från Lannavaara har varit med längre och förnyar sig med nya modeller och material.

En annan ny bekantskap var Louise från Årsunda med företaget Spångmurs

Hon demonstrerade brickbandsvävning och håller kurser i olika tekniker

Sedan fanns förstås tenntrådsslöjd att köpa.Kristina Anderson från Rimfrost of Sweden och Ranghild Eklund från Krokom gör båda fina arbeten.
Kristina syr och broderar även på ylle.

Tommy och Anki Carlsson förnyar sig också. I år vandrar renar på väg mot nya ägare. 

Kent Hammarströms underbara vita svepaskar kunde jag med kapp nöd motstå.

Detta blev ett långt inlägg, men jag passar på medan jag fortfarande har allt i någorlunda färskt minne. Det är kul att dela med sig av upplevelser av god slöjd och jag hoppas att de unga  också kan intressera sig för ett textilt hantverk som vävning.
Reservera helgen 18-20 september för vävmässan i Umeå!
Mer info på Vävrådets hemsida

.

Spånadskonstens tjusning och utmaning

Vilken lämplig helg att välja att ha spinnkurs! Runt -30 utomhus, men varmt och skönt inne i "spinnhuset".

Fyra glada tjejer har med liv och lust gett sig i kast med den utmaning det innebär (för de flesta av oss) att få till ett garn av råull.

Mycket lättare är det förstås att börja med att spinna tops, som ligger i fina kardade längder. Men eftersom jag själv hart lärt mig det för oss i Västerbotten traditionella sättet att spinna , så är det det sätt jag lär ut. Här har jag en liten film från 2010 där jag visar lite snabbt de olika handgreppen.
Skrubbsätet (längst fram i bilden) är en födelsedagsgåva från en BB-kompis från 1973. Den kan hängas på väggen och tar liten plats när det inte är i bruk  Först börjar vi att testa att spinna på slända. Eva som har spunnit förut prövar att virktvinna, s.k. navajotvinning.  Sedan har ju Internet öppnat nya världar även för oss spinn-nördar, och vi har fått lära oss nya ord som blendingboard, diz och rolags, och vi har förstått att det finns olika vägar som leder till målet.

Eva testar mitt hemmagjorda blendingboard.

En bra nybörjarspinnrock är Loüets Modell S10

Men Agnes lärde sig även hantera sin egen traditionella spinnrock och lin.

Åsa är stolt över sin första härva tvåtrådigt garn.

Det är en speciell känsla att ha lyckats få till ett eget garn. Sen är det ju träning och åter träning som återstår innan det blir precis som man tänkt sig.

God fortsättning på Slöjdåret 2014

Årsskiften brukar ju alltid innehålla tillbakablickar på det år som gått. Får väl följa den traditionen och titta igenom vad jag varit mest upptagen med i slöjdsammanhang under 2013.
Beslutet att vi i Västerbottensvävarna ska ge ut en vävbok "Vyer och Vävar från Västerbotten" till hösten har upptagit en hel del av min tid - både tankemässigt och fysiskt.
Mina idéer till vävprojekt baserade på gamla textila traditioner och tekniker har varierat från hålkrus till vadmal, doroteadräll och rosengång.

Denna vilstolsmatta är vävd av trasor efter ett gammalt fälltäcke från mitt hem Höglunda.

Min mor sydde om fälltäcket till ett sofftyg. Kanske för att fällen var för smutsig. De gamla fällarnas beredningssätt gjorde att de inte kunde vattentvättas utan rengjordes genom att piskas i snön, eller läggas över en myrstack. Tyget däremot är ju lätt att tvätta om man avlägsnar det från fällen.

Vi har gemensamt i föreningen Västerbottensvävarna kommit fram med tillräckligt med nydesignade prdukter baserade på länets textiltradition för att fylla boken.Nu återstår bara den lilla detaljen att hitta finansiärer.

Har tittat på olika variationer av crowdfunding men hittar inget i Sverige som passar vår idé. Däremot finns en site som heter Kickstarter som är anpassad för kreativa idéer och kultur. Enda problemet är att det krävs att någon från ett engelsktalande land står som projektägare.

Jögge Sundkvist - med företaget Surolle- en av Västerbottens stora inom träslöjd, har med stor framgång och på kort tid finansierat filmen om fadern Wille Sundkvist  genom Kickstarter.
Gillar verkligen idén med att allmänheten kan hjälpa till med finansiering av en kreativ produkt, och i förhållande till bidraget får de uppmuntran i olika form. Håll tummarna för att vi hittar nån Over there som kan vara oss behjälplig. Tar också gärna emot tips om andra vägar att komma framåt när det gäller finansieringen . 

God Jul

Create a digital greeting card