Mars = sommartid?

 I våra trakter förknippar vi inte mars månad med sommar. Icke förty så ska vi ställa om till `sommartid`den 29 mars. Vädret har varit växlande mellan snöglopp, regn och några dagar med sol.

Det är lite för svalt för att sitta på balkongen och spinna ännu. Den fungerar dock bra som förråd. 

Vad mars däremot kännetecknas av är årsmöten. Jag har trappat ner en del föreningsåtaganden, men är förstås fortfarande medlem i Riksvävs regionförening: Västerbottensvävarna och Västerbottens läns Hemslöjdförening samt Ersboda Slöjdförening. Förutom dessa intresseföreningar så vill jag genom medlemskap i Svenska Freds och SaraLidmansällskapet stötta arbetet med att sprida hopp och mening med att vara "männisch".

Fick förtroendet att sitta ordförande på Västerbottensvävarnas årsmöte. Det var en trevlig sammankomst i byn Gärdsmark där jag bl.a. fick träffa medlemmar från "min" gamla vävförening Vävskälet.

                                       Vi fick också tillfälle att besöka byns vävstuga där bl.a. denna fina matta fanns. 

Vi är några grannar som fortsätter att träffas på måndagförmiddagarna och slöjda tillsammans.
Ett fint trasvävt babytäcke har blivit färdigt.

Själv är jag väldigt förtjust i denna teknik att "väva" med trasor i både varp och inslag för att sedan sy med förstygn ( eller andra broderistygn) över hela ytan. 

 
Det blir också den teknik jag väljer att sprida när det är min tur att leda textilkvällen på Hemslöjdens torsdagsträff den 5 mars. Det är övervägande damer i övre medelåldern som deltar, men några yngre tjejer och i sällsynta fall nån kille kan också dyka upp. 

Denna månad kom jag äntligen mig för att sy västar av det tyg som jag vävt för flera år sedan.  Inget tyg som matchade den blålila färg som garnet i den väv som tyvärr blev för kort för ändamålet, fanns att hitta i hela staden. Men jag hittade en kjol på PMU som passade i både färg och kvalitet.

60 kronor fattigare tog jag mig an projektet som inspirerats av tidskriften Handwoven April 2021.

Den ljusa västen är vävd med silke i inslag och kantad med skinn ( Skinnet är även det återbrukat från en kjol som jag tyvärr växt ur). Sidenblusen under västen sydde jag för ca 50 år sen. Den var i mitt tycke för kort i ärmarna så jag förlängde dem med en bit ur en sidenslips från Returbutiken. 

 

De olika studieförbunden tävlar med att arrangera olika kurser och workshops i diverse hantverkstekniker nu när vetenskapen äntligen insett nyttan ( förutom nöjet) med att arbeta med sina händer - när det dessutom verkar sammanfalla med ett ökat intresse även bland yngre och medelålders. 

Jag tar också tillfället i akt att förkovra mig i en gammal teknik när Jolanda håller workshop i: språngning i NBVs lokaler.

Jag har inte prövat denna teknik att framställa textilier trots att jag vet att min mor testade det någon gång på 70-talet. Då kallades det nog pinnband. 
Jolanda har förberett väven och varpat i en ram gjord av pil (eller kanske vide?) på forntida vis.

Min lilla påse är långt ifrån perfekt, men fungerar att hålla nystanet av silkegarn på plats.

Så har äntligen min krånglande gardinväv blivit utvävd och en ny liten väv dragits på. 
Det ska bli smala dukar till fönsterbrädorna i mitt gamla kök och har samma färgställning som gardinerna jag vävt tidigare. Ursprungsmönstret finns att se på Dahlbergsgården i Bastutjärn Norsjö. 

Jag har också tagit hem några saker som jag vävt i Vävstugan på Ersboda. Till tabletterna vävde jag bland annat in bambupinnar från en trasig sushimatta och paradhandduken i daldräll vävdes av den allra sista biten varp. Mönstret går att hitta i tidskriften Väva 1 från 1976.