Efter ett par års uppehåll av olika skäl så begav jag mig åter till Luleå och Arcusmässan denna allhelgonahelg. Minns inte med säkerhet hur många mässor jag deltagit i - de som förut kallades Hantverksdagarna - i denna lokal, men det är säkert över 20. Min förvåning blev stor när jag såg att det var den sista mässan som arrangeras där - åtminstone av Luleå mässarrangör.
Jag har varit med i olika kollektiva konstellationer genom åren. Första mässan i Luleå var jag tillsammans med vårt hantverkskollektiv "Nornan" i Norsjö. Vi var ett 10-tal hantverkare som drev en hantverksbutik i Norsjö centralort och det upplöstes för över 20 år sen. Därefter har jag varit med i olika grupper. Jag var med när Handelsgården startade i Umeå , Stockholm och Skellefteå på 1990-talet på initiativ av det som numera heter Almi och projekten Lönngrant och Norra Slöjdvägen som bägge drevs på initiativ av Västerbottens Läns Hemslöjdsförening under början av 2000-talet.
Inget mänskligt är ju som bekant beständigt, så inte heller denna mässa. Det känns lite vemodigt, men kan också vara ett tecken på att det är dags att gå vidare med nya utmaningar.
I år var vi tre som ställde ut tillsammans, men med skilda ytor.
Jag har använt bitarna till kragar på tröjor och vävt in dom i band till en halsboa.
Jag har varit med i olika kollektiva konstellationer genom åren. Första mässan i Luleå var jag tillsammans med vårt hantverkskollektiv "Nornan" i Norsjö. Vi var ett 10-tal hantverkare som drev en hantverksbutik i Norsjö centralort och det upplöstes för över 20 år sen. Därefter har jag varit med i olika grupper. Jag var med när Handelsgården startade i Umeå , Stockholm och Skellefteå på 1990-talet på initiativ av det som numera heter Almi och projekten Lönngrant och Norra Slöjdvägen som bägge drevs på initiativ av Västerbottens Läns Hemslöjdsförening under början av 2000-talet.
Inget mänskligt är ju som bekant beständigt, så inte heller denna mässa. Det känns lite vemodigt, men kan också vara ett tecken på att det är dags att gå vidare med nya utmaningar.
I år var vi tre som ställde ut tillsammans, men med skilda ytor.
Ekorrbo hantverk
Västerbottensvävarna
och mitt eget företag Ringvor i Rengård.
Som ordförande i föreningen Västerbottensvävarna känner jag ett särskilt ansvar att sprida lusten att väva till eftervärlden. I detta syfte producerade vi en bok : Vyer och Vävar i Västerbotten, som jag tidigare berättat om, och den andra upplagan finns nu att köpa lagom till jul, eller varför inte till Fars dag? Fick besök i montern av ett par män, som visade ett stort intresse för vävning, så jag får jobba lite med mina fördomar märker jag.
Den nordligaste utposten av Riksföreningen för Handvävning : Handvävare i Norr hade en synnerligen dekorativ monter. Deras tema var Band, och de hade verkligen lyckats fylla sina 18 kvadrat med intressanta exempel på vävda band.
Det märks att Norrbotten har en stark tradition av att väva band.De har främst använts för att förhindra snön att tränga ner i skorna, men förstås också för dekorativa ändamål.
Numera vävs ju också med otraditionella material som t.ex papperssnören
Jag och min dotter Carolina visade hur det går till att väva på minivävramen Zoom Loom, där det bildas små rektanglar i tuskaft, som sedan går att sammanfoga eller använda på olika kreativa sätt.
Jag har använt bitarna till kragar på tröjor och vävt in dom i band till en halsboa.
Här kan ni se hur den används.
Känner ni er sugna på att testa, så är ni välkomna på workshop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar