Fårfesten i Kil

Efter moget övervägande så beslöt jag mig för att unna mig en resa söderut. Eftersom min yngsta dotter bosatt i Stockholm fyllde år och det samtidigt var Fårfest i Kil, så försökte jag locka henne med på festen. Det lyckades dock inte. Hon föredrog att stå fyra timmar i snålblåsten och köa för performance med Maria Abramovic på Moderna Muséet.

 Kolla på länken till SVts program om henne så förstår ni varför. Jag kunde inte motstå frestelsen att stå där med henne. Det var en riktigt fin upplevelse - både att stå i kön och att sedan delta i Marias performance.

Men jag fick lov att dra vidare till Fårfesten ensam. Det var dock inga problem, eftersom där fanns gott om likasinnade och jag bodde hos en av dessa damer som insett tjusningen med ullen och dess hantverkstekniker. Testade hennes spinnrock, som fungerade utmärkt. En behöver faktiskt inte lägga ut flera tusen för att hitta en fullt användbar spinnrock. De går ofta att hitta på secondhandbutiker för några hundra.  Jag ville förstås framhålla våra kära Fårträskspinnrockar som de bästa som finns att få. Har samlat på mig ett antal, för att kunna dela med mig till de som kommer på spinnkurserna utan egen spinnrock.

Kil välkommnar besökarna med ulldekorationer längst vägarna , så det inte ska råda någon tvekan om att vi är på väg till Fårfesten.  

Inne i utställningslokalen var ett rum vikt för Gotlandsprodukter.

Jag var mest intresserad av att se hur ullkammar hanteras av ett proffs, dvs Monica Hellberg.  

Det var gott om folk överallt, så det blev till att tålmodigt vänta på sin tur. 

Monica stod i Wåhlstedts monter, där förstås  Wåhlstedts fina garner fanns att köpa. 

Jag fick en liten pratstund med Lasse Wålstedts barnbarn och kunde berätta att hennes morfar hade besökt Rengård tillsammans med sonen Sven på 80-talet. Det hade regnat på natten , så Sven var ute och gjorde diken så vattnet kunde rinna bort. Och när det var dags för Lasses uppvisning i spånadskonsten hade regnet upphört och publiken fick se en riktig spinn-show.  

 

Jag hade också förmånen att vara hos Wålstedts på praktik en kortare tid och träffa dessa legendarer.

Fårfesten var en trevlig upplevelse. Jag ångrade bara att jag inte bokat resan hem en dag senare. Jag hann ju inte med allt som fanns att se och höra på en dag. Jag prioriterade en kortkurs i Skånskt yllebroderi.  Broderi har ju inte varit min starkaste gren, så jag behövde verkligen en uppdatering.

Elin Jantze hette vår kursledare som bland annat hade broderat denna fantastiska ågedyna. Här är en länk till hennes blogg, ifall ni vill se fler fantastiska broderier och kanske anmäla er till någon av hennes kurser.
Filmade en liten stund under hennes demonstration av en typ av skånsk bottensöm.

Så ville jag förstås hinna träffa mina vänner från Västerbotten. Anna-Lena - numera utflyttad till Värmland - fångades av Värmlandsnytt, tillsammans med ett antal besökare, bland andra min värdinna.  Inslaget kan ses ett par dagar till ( startar 8 min in i programmet). Vi har känt varandra länge, och ofta stått grannar på Bonnstadsmarknaden i Skellefteå.

Kia från Forsbacka ull var inte på plats när jag sprang förbi hennes monter. Kia är arrangör av Fiberfestivalen i Vännäsby.  Jag hann dock växla några ord med hennes monterkompis Karin från Fårbiform 

Mycket fanns att se och beundra. Eftersom hattar är min passion, så tittade jag förstås lite extra på dem.

Nunotovade kläder och sjalar 

Tyvärr var jag lite för stressad för att komma ihåg att ta kontaktuppgifterna från alla.

Kan bara konstatera att fåret är ett användbart djur, och jag är glad att det finns så många som fortfarande orkar hålla på med fårskötsel. Utan dem skulle vi ju inte ha tillgång till detta fantastiska material, och kunna få se så mycket vackert hantverk. 

Spinnkurs med ungdomar

Helgens spinnkurs avslutades i eftermiddag med en glad vinnare av den spinnrock som jag lottade ut bland deltagarna.

Denna kurs bestod av idel ungdomar. Unga kallar jag i kraft av min egen ålder alla som är under 50 år.

Det är alltid lika roligt att få ta emot ivriga elever som vill lära sig något nytt - oavsett ålder. Fast det känns lite extra kul att få visa den yngre generationen spinnandets mysterium, och se deras glada miner när de tar loss sin första härva garn från härvelkorset.

ull..

Det spanns lin..

 bomull..

och förstås Artyarn

Sofia hade spunnit förut, men jag tror att hon också fick någon ny erfarenhet genom att testa den ålderdomliga spinnrocken. Hennes egen nya Loüet gick förstås som en dans, men även de äldre rockarna har sin charm och sina fördelar. 

Sara hade blivit lycklig ägare till en äkta Korf

 Visst är det något rofyllt over detta gäng ?
Spånad rekommenderas varmt för oroliga själar och alla som behöver avslappning från dagens stress.  

Ännu en marknad i Jokkmokk

Så har jag åter kommit hem från ännu en marknad i Jokkmokk. Tänker varje gång jag packar att detta är nog sista gången, men väl där, när jag träffar vår älskvärda värdinna Ketty och alla trevliga kollegor, så kommer jag på andra tankar.
I år var dessutom vädret idealiskt. Några grader kallt. Inte över - 10 och ingen snöstorm. Perfekt med andra ord - även om de som sålde fårskinnsprodukter tyckte det var något för varmt.

Börjar med att visa Ketty Kangas fina stickade ulltröjor  i egen design.

Hon och hennes väninna har försäljningen i "Kettys kuvös" på altanen.

Jag som även i år fick hjälp av kompisen Lena fanns i min vanliga monter på Västra Skolan, där olika hantverkare från landets norra delar visar sin produktion. 

Ragnhild ( 80+) från Krokom har funnits på plats i alla år sedan försäljningen startade på skolan

.Hon tillverkar fina tenntrådssmycken och väskor av ren-och fiskskinn .

En snabb visit på museet Attje hanns också med, för att beundra den fantastiska donationen av samisk slöjd från 80-talet och framåt, som de fått av ett par privtpersoner från Skåne. 

Det var verkligen roligt att få se en sådan samling högkvalitativt samiskt hantverk .

Jag tackar alla besökare och kunder för i år och hoppas vi ses på marknaden nästa år igen.

Gott Nytt Kreativt År önskar jag oss alla!

Julen har kommit och gått. Den firas hos oss på traditionellt vis med så många som möjligt av familjen samlade. I år var vi runt 20 personer i olika åldrar mellan 0-83.
Jag plockar fram mina gamla jultextilier från olika årtionden. Några har fläckar av stearin som jag inte lyckats avlägsna, men de får vara med ändå.
En del har jag broderat själv på 60-och 70-talet, efter förebilder från olika tidningar. En del är av okänd ålder och ursprung.

De vävda textilierna har jag gjort på senare tid, såväl som julgransmattan sydd av vadmal i intarsiateknik.

När barnbarnens julklappsmenageri behöver plats kan det vara svårt att se plattvävsduken.

Jag känner inget behov av att byta till nya möbler, eller tapetsera om i rummen. Jag nöjer mej med att placera de gamla textilierna på lite olika ställen, och det blir en tillräcklig förnyelse för mig.

God fortsättning på det nya året önskar jag alla läsare. 

Må den kreativa ådran aldrig sina och vi får behålla glädjen av att skapa roliga ,vackra och ibland även nyttiga ting av vårt samlade material!

Traditionenlig julmarknad i Umeå

I år har jag reducerat mina julmarknader till ett minimum. Men den traditionella julmarknaden på Västerbottens Museum i Umeå har jag inte kunnat släppa. Numera står jag inomhus för att slippa eventuellt regn. En kan ju inte längre lita på vädrets makter. Det ska ju vara snö, det som ska falla under advent! Här hemma i Rengård är det tack och lov snö, men i Umeå regnade det i fredags.

Fortsätter sy vintageförkläden. Mitt utställningstema för 2016.

Nu finns också manligare varianter från 1960-talet. Modell Curt.

Matchande till henne. Modell: Gull.

Naturligtvis kommer jag även att ta med mina hattar och annat av mitt favoritmaterial ull.

som t.ex denna vävda Björklövsboa.

och denna hatt modell Garbo

Väl mött i Umeå!

...och helt plötsligt var det vinter

Vintern skrämmer mig inte alls. Men att tiden skenar iväg så fort kan få mig lite stressad. Det är så mycket en skulle vilja hinna göra innan det är oåterkalleligen för sent.
Fast en får ju vara glad för det som en hinner i alla fall, och kanske njuta lite över att inte redan ha gjort allt.
Just nu håller jag på med ytterligare en beställning till Gerd Inez boutique. Det är fantastiskt att samma modell av mina hattar fortfarande säljer i Gamla stan.

Hattarna kan förstås också beställas direkt från mig.

 Annars har jag mest koncentrerat mig på vävning det sista året, när jag inte haft kurs i maskinstickning och spånad eller workshops i andra textila hantverk.  Koncentrationsförmåga kanske inte är min främsta egenskap. Det är ju så trevligt att få träffa andra som intresserar sig för samma saker, och kan en förmedla lite kunskap och inspirera till slöjdande så känns det verkligen meningsfullt.

 Emellanåt så åker jag iväg på olika uppdrag. Senast var det en ordförandekonferens med Riksföreningen för handvävning i Stockholm. Då passar jag förstås på att besöka mina barn som bor och verkar i huvudstaden, och jag blir guidad av dem till olika kulturella evenemang och besöksmål.
Vi hann både på bio och teater. Vi såg Riksteaterns musikteaterTjärdalen som baseras på Sara Lidmans debutroman med samma namn.

Scenens draperi var ett fint textilt porträtt

Vi besökte ockå Thielska galleriet och Medelhavsmuseeet. Den retrospektiva utställningen med Maria Adlerkreutz´vävda bilder är underbar,

Hon var en fantastisk konstnär med "intensivt mänskligt och politiskt engagemang " och följaktligen även vän till vår egen Sara Lidman.

Skogsanden kan betraktas från båda sidor. Vävd med ryaknutar i ull och lin

Nu är det inte långt kvar till Julmarknad på Västerbottens museum i Umeå där jag numera finns inomhus i Egilhallen.