Fårfesten i Kil

Efter moget övervägande så beslöt jag mig för att unna mig en resa söderut. Eftersom min yngsta dotter bosatt i Stockholm fyllde år och det samtidigt var Fårfest i Kil, så försökte jag locka henne med på festen. Det lyckades dock inte. Hon föredrog att stå fyra timmar i snålblåsten och köa för performance med Maria Abramovic på Moderna Muséet.

 Kolla på länken till SVts program om henne så förstår ni varför. Jag kunde inte motstå frestelsen att stå där med henne. Det var en riktigt fin upplevelse - både att stå i kön och att sedan delta i Marias performance.

Men jag fick lov att dra vidare till Fårfesten ensam. Det var dock inga problem, eftersom där fanns gott om likasinnade och jag bodde hos en av dessa damer som insett tjusningen med ullen och dess hantverkstekniker. Testade hennes spinnrock, som fungerade utmärkt. En behöver faktiskt inte lägga ut flera tusen för att hitta en fullt användbar spinnrock. De går ofta att hitta på secondhandbutiker för några hundra.  Jag ville förstås framhålla våra kära Fårträskspinnrockar som de bästa som finns att få. Har samlat på mig ett antal, för att kunna dela med mig till de som kommer på spinnkurserna utan egen spinnrock.

Kil välkommnar besökarna med ulldekorationer längst vägarna , så det inte ska råda någon tvekan om att vi är på väg till Fårfesten.  

Inne i utställningslokalen var ett rum vikt för Gotlandsprodukter.

Jag var mest intresserad av att se hur ullkammar hanteras av ett proffs, dvs Monica Hellberg.  

Det var gott om folk överallt, så det blev till att tålmodigt vänta på sin tur. 

Monica stod i Wåhlstedts monter, där förstås  Wåhlstedts fina garner fanns att köpa. 

Jag fick en liten pratstund med Lasse Wålstedts barnbarn och kunde berätta att hennes morfar hade besökt Rengård tillsammans med sonen Sven på 80-talet. Det hade regnat på natten , så Sven var ute och gjorde diken så vattnet kunde rinna bort. Och när det var dags för Lasses uppvisning i spånadskonsten hade regnet upphört och publiken fick se en riktig spinn-show.  

 

Jag hade också förmånen att vara hos Wålstedts på praktik en kortare tid och träffa dessa legendarer.

Fårfesten var en trevlig upplevelse. Jag ångrade bara att jag inte bokat resan hem en dag senare. Jag hann ju inte med allt som fanns att se och höra på en dag. Jag prioriterade en kortkurs i Skånskt yllebroderi.  Broderi har ju inte varit min starkaste gren, så jag behövde verkligen en uppdatering.

Elin Jantze hette vår kursledare som bland annat hade broderat denna fantastiska ågedyna. Här är en länk till hennes blogg, ifall ni vill se fler fantastiska broderier och kanske anmäla er till någon av hennes kurser.
Filmade en liten stund under hennes demonstration av en typ av skånsk bottensöm.

Så ville jag förstås hinna träffa mina vänner från Västerbotten. Anna-Lena - numera utflyttad till Värmland - fångades av Värmlandsnytt, tillsammans med ett antal besökare, bland andra min värdinna.  Inslaget kan ses ett par dagar till ( startar 8 min in i programmet). Vi har känt varandra länge, och ofta stått grannar på Bonnstadsmarknaden i Skellefteå.

Kia från Forsbacka ull var inte på plats när jag sprang förbi hennes monter. Kia är arrangör av Fiberfestivalen i Vännäsby.  Jag hann dock växla några ord med hennes monterkompis Karin från Fårbiform 

Mycket fanns att se och beundra. Eftersom hattar är min passion, så tittade jag förstås lite extra på dem.

Nunotovade kläder och sjalar 

Tyvärr var jag lite för stressad för att komma ihåg att ta kontaktuppgifterna från alla.

Kan bara konstatera att fåret är ett användbart djur, och jag är glad att det finns så många som fortfarande orkar hålla på med fårskötsel. Utan dem skulle vi ju inte ha tillgång till detta fantastiska material, och kunna få se så mycket vackert hantverk.