Mässor och utflykter

 Hösten är också mässornas månad. I år har vi inte bara Garnkalas i Brån och Sy-och hantverksfestival i Umeå. Vart tredje år firas vävningen med en stor mässa på olika orter i landet. I år var det Gävles tur.

En bildkavalkad från de olika evenemangen kommer här:

Garnkalaset hos Limmo i Brån

Västerbottensvävarnas workshop på Sy-&Hantverksfestivalen :Ryavävning

Flera små bitar rya kan sys ihop till en kudde

Det visades också bland annat tuftning på mässan

Resan till Gävle var ändå höstens stora slöjdupplevelse. Vår skickliga guide Monica på Lestanders buss som också utarbetat förslagen till intressanta stop på vägen är sannerligen en pärla. Och hennes sambo rattade bussen med säker hand. 

Kerstin studerar garnkvalitén på Wahlmans textil i Gnarp -vårt första stop.

Nästa stop var Holma market. Det var en intressant förvandling som skett i Holmas lokaler.

Det är numera inte bara garn som säljs där. En butik för antikviteter och lokalt producerade produkter förutom lingarn finns att se i de rymliga lokalerna.

 

I Bollnäs skulle vi övernatta. Men först ett besök på Växbo Lin där vi fick en visning av spinneriet och jag kunde inte längre motstå att shoppa loss trots att jag hade lovat mig att inte köpa något. 

Men skor kan jag ju inte göra själv även om jag har gott om material av olika slag. Så det blev en sko/toffel från Doksta med tyg från Växbo lin. 

Framme vid huvudattraktionen - Vävmässan i Gävle stöter jag först på Andreas Möllers monter.

Han har utvecklat nya produkter sedan vi sågs sist för tre år sen. En liten vävstol utsågad med laser och med 12 skaft och trampor tog inte stor plats men hade ändå ett fantastigt skäl.  Han hade även utformat en ny typ av skyttel som rymmer en större mängd garn. Jag imponeras av hans kreativitet och uppfinningsrikedom. 

Det var förstås en mängd annat intressant att titta på också. Förutom Andreas sjalar även andra vävda bland annat de med magiska garner som drar ihop väven med en bubbeleffekt. 

Särskilt fascinerades jag av de nunotovade caperna med fantastiska motiv och en ljuvlig känsla. Tyvärr missade jag att ta reda på namnet på konstnären.

Fina bildvävar att inspirera min bildvävsgrupp med. 

Fantastisk finnvävnad

Olika typer av vävstolar 

Olika typer av vävnader

Som ni förstår så har jag mängder av bilder på min telefon och i mitt huvud, men kan inte visa alla här.

Dag tre avslutades med besök i två vävstugor i Falun innan vi nästa dag drog vidare norrut fulla av inspiration och skaparlust. 

Vävar från Falu vävstuga och ateljé Randiga Rutan som suveräna Tuula driver en bit ifrån bostaden.
Faluborna är lyckliga som har en sådan skicklig väverska som dessutom erbjuder folk att komma ch väva i hennes ateljé. 

 


Hemresedagen hade vi ett studiebesök hos Ingrid Elfberg Norlin som driver Sidengalleriet i Ramvik.

Hon är förutom konstnär även skräddare vilket syns i hennes alster.

Nu får vi se fram emot Vävmässan 2028 ifall vi fortfarande finns kvar på denna planet. Tills dess så försöker jag sprida slöjdglädje så gott jag kan och hoppas vi ses igen. 

 

Slöjdmånaden september

 
Vi som inte längre springer i skogen med lätthet och plockar bär och svamp får njuta av hösten på andra sätt. Bakning i bagarstugan är en av njutningarna. Jag har fått hjälp av både barn och barnbarn i höst.

Har också hunnit besöka Kiruna och beskåda ( förutom kyrkflytten som alla kunnat se på tv) fin slöjd och konst. I Jukkasjärvis kyrka finns altartavla i trä med fantastiskt uttryck skapad av Bror Hjort . 

I stadshuset hängde en utställning med bl.a. Britta Marakatt Labba fina och talande verk i broderi,

Men för mig betyder det främst att slöjdaktiviterna startar om efter en paus under sommaren.

Jag träffar åter mina vävvänner både i Petiknäs och Umeå.
I Petiknäs startar vävningen alltid med en surströmmingsfest. Trevligt och gott. 

Sen fick jag möjlighet att äntligen väva färdigt min bit i en av vävarna.

Ersboda vävstuga har något fler väverskor och är uppdelade i två cirkelgrupper. Men vi träffas om möjligt allihop under planering och uppstart.

Jag har fått plats för en liten vävstol i lägenheten på Carlshem . Det känns som att mitt hobbyrum nu är så fullkomligt som man kan begära i en trerumslägenhet. 
Fick värdefull hjälp med flytten av vävstolen av sonen.

Mattan i Kukkoladräll som ligger på golvet har jag vävt i vävstugan på Ersboda slöjd. 

Samtidigt har jag tillgång till de små stugorna i hembyn Rengård. Där okuperar jag tre av småstugorna fortfarande, den övre våningen i bagarstugan samt logen. Otroligt vad en slöjdare kan bre ut sig.

Min samling av sockstickmaskiner på loftet i bagarstugan.

Första sorgemånaden Juli är förbi, men sorgen och saknaden består.

 Denna blogg har ju mest handlat om mitt hantverkande och inte så mycket privata funderingar.

Men det vore omöjligt att helt förbise de svåra händelserna i livet.
Jag har varit en oförtjänt lyckligt lottad människa i över 80 år. Mina sju barn är alla i livet och inga livsotande sjukdomar har drabbat någon av oss. Naturligtvis har vi alla haft våra prövningar och livet har inte alltid varit en dans på rosor, men hur många kan få ha en sådan sammanhållen familj som vår?

Släktträff för 10 år sedan

Den 2 Juli i år dog min 91-årige man och  livskamrat sedan snart 60 år. Den händelsen ( och sjukdomstiden innan ) förde oss ännu närmare varandra.Vi hade ett fantastiskt stöd av varandra och den proffsiga personalen på geriatriken.

Nu försöker jag vänja mig med tanken på att inte självklart kunna vända mig till min man med frågor om gamla tider, släktförhållanden och världsläget  och sist men inte minst få prata vårt språk Norsjöbondskan varje dag.  

Vi firade att vi varit gifta i 50 år på Bali. Året var 2018.

Jag använde den första tiden som änka till att sy en textil urna. Jag använde mig av naturmaterial ( som reglerna föreskriver) Lin, silke och tyg från en bomullsskjorta som var min mans favoritplagg under hans semestrar på Bali. 

Det har också varit en fantastisk möjlighet att kunna få komma tillbaks till Rengård och känna närheten till det förflutna och vi uppskattade bägge att hemmet kunde vara i släktens ägo även fortsättningsvis. Det blev verklighet tack vare att vår dotter Cajsa med familj flyttade hem efter 20 år på Irland och tog över ägandet. De flesta av barnen bor numera i Västerbotten vilket också är en välsignad sak. Vi fortsätter att träffas och umgås även om livet tar olika vägar för oss alla. 

Mix av framtidstvivel och slöjdglädje

Testat maskinerna inför workshopen

Den tid vi lever i nu kan få vem som helst att tappa hoppet och tron på en framtid. Som 80+åring så borde man förstås inse livets förgänglighet. Men livet är ju ändå kärt och man vill hoppas att kommande generationer får leva vidare och helst få det ännu bättre än vår. Men tvivlet på att detta sker gnager när man slår på radion eller TVn och känslan att det är skönt att man är gammal infinner sig.

Baliinspirerad trasteknik

Icke förty så fortsätter slöjdglädjen envist att poppa upp och jag har samlat grupper vid ett par tillfällen dessa månader till olika slöjdaktiviteter. Den ena med tips på trasåtervinning, den andra med maskinstickning. 

Dessutom fick jag åka med en grupp från Västerbottensvävarna till Brån och Tväråbäck på studiebesök. Det är ju alltid upplyftande att träffa likasinnade och även om jag belagt mig själv med köpförbud på garner så var det en fröjd att se den mängd av garner och material för slöjdande som Limmo hade i sin butik/ateljé. Sen blev vi trakterade med goda pajer på Tvärssan i Tväråbäck av Kia Jonsson. Hon har också en hel del garn och annat textilt material och en återbruksfilosofi som jag delar och det är alltid lika trevligt att träffa henne. 

Exempel på Kias återbrukande av tygbitar

I Kias spirrocksmuseum bor passande nog 
även en bildväv med Nornorna

Västerbottensvävarnas nya ordförande Agneta och kassör Maggan botaniserar bland Limmos garner

Eftersom jag försöker avveckla de flesta av mina stickmaskiner så har jag passat på att sticka några plagg. Är någon intresserad av att köpa en bättre begagnad stickmaskin så är ni välkomna att höra av er ( helst med sms) till tel 070 3955094

Hittade material och mönster till en tröja i bomullsgarn som legat och väntat i över 20 år. Eftersom min KG-släde lagt av så är det handstickning som gäller för mosstickning. Det blev en lämplig stickning att ta med på de dagliga besöken på sjukhuset. Är det någon som känner till mönsterskaparna och vet om de fortfarande är aktiva? Inger &Sonja i Ljusdal 

 

Aprilslöjd med vävning i fokus

 Jag har gått med i Ersboda slöjdförening och fått plats i deras vävgrupp. 

Varpade en maattväv för en tid sedan och har nu äntligen kommit igång med vävningen.

Kukkoladräll heter bindningen.

Den blev inte helt efter förebilden, så jag kanske får döpa om den till "variation av Kukkoladräll".

Jag har också haft glädjen att hålla en studiecirkel i flamskvävning. Det var fyra entusiastiska damer som hade lyckats hitta egna redskap för ändamålet. Praktiskt att kunna ta med detta tidskrävande arbete och jobba hemma mellan träffarna. De var flitiga och så trevligt att det finns intresse för denna teknik även bland kvinnor i karriären. Kanske en hälsosam avkoppling från ett stressigt arbetsliv?

Jag blev själv frestad att starta upp en liten väv.

Vi beslöt att fortsätta med vävträffarna till hösten. 
Det är verkligen en trevlig teknik - särskilt för den som inte har plats för en stor vävstol. 

Vi passade på att besöka en granne som vävt en hel del bilder genom åren.
Han har också rest i ute världen och bland annat inhandlat denna fantastiska bildväv från Polen. ( bilden till höger)

Förutom vävning och påskfirande med familjen så har Jag roat mig med att sy en väst av det tyg som jag vävde förra året, Designat av och vävt i vävstugan hos kollegan Maria från Västerbottensvävarnas styrelse. Garnet och solvning var mitt bidrag till projektet. 

"Vad mars inte vill vill säkert april.."

 Brukar inte citera bondepraktikan men kunde inte motstå denna önskan. Mars månad har varit lite motsträvig kan jag tycka. Med långdragna förkylningar och andra bekymmer, samt få soliga dagar och mest kall blåst. Så min förhoppning är att april kommer att bringa oss bättre väder och ny arbetslust. 

Avslutade kursen i maskinstickning på Ersboda Slöjdförening i februari och tog hem en av mina stickmaskiner till det lilla hobbyrummet i akt och mening att sticka ihop de små vävda bitarna till ett större tyg. Under veckorna med utegångsförbud har jag ägnat mesta tiden till att väva på ZoomLoom . Kanske har jag tillräckligt med bitar så  det räcker till en väst ?

Garnet är en tråd meriono och en tråd handfärgad silke från Redum. 

Nya tider...nya slöjder

Det är härligt med lite större svängrum. Och fort fyller jag hyllor och skåp med material till slöjdande som tidigare bodde på balkongen. Skönt att få lite bättre överblick över grejerna, men svårt att minnas vart man lagt vad.
Halsdukshängaren passade till att hänga upp risbagarna i . Däri döljer sig garner för broderi och ZoomLoomvävar.

Risbagar kan en aldrig få för många av. De här är sydda av olika återanvända tyger och broderade med sashiko eller mola och öglebroderi.

Snart närmar sig påsken. Jag lät mig inspireras av Jerri Bellini att göra " Prosperity hens" . Inte för att jag är särskilt vidskeplig och tror att de kan bringa mig lycka och välgång, men det var roligt att hitta ett användningsområde för de små bitarna av ylletyg som jag inte förmått göra mig av med. 

Dessutom tränar jag på min engelska genom att titta och lyssna på dessa damer från olika delar av världen. "Två flugor i en smäll" med andra ord.