November - den svarta månaden med vissa ljuspunkter

Idag är det den Svarta Fredagen - något av allt som vi importerat från USA,  Personligen är jag kluven till detta fenomen. Visst är det bra att butikerna kan sätta ner sina priser ( ifall det är vad som verkligen sker?).

Vi uppmanas att konsumera mera för att få hjulen att rulla igen. Jag som levt halva mitt liv som producent och försäljare av varor borde väl inte ifrågasätta detta? Men jag tror att det kan locka oss att köpa sådant som vi verkligen inte behöver. Och vad är det vi behöver? Det svaret varierar förstås , men ett är jag i alla fall övertygad om - vi behöver skapa.

Alla har inte möjlighet att skapa med sina händer pga olika handikapp, och då får man hitta andra vägar. Där kan datorn vara till god hjälp. Men nu har äntligen vetenskapen genom forskning kommit fram till att det är bra både för den fysiska men inte minst den psykiska hälsan att skapa med sina händer. 

Så jag fortsätter att slöjda och ibland även leda kurser och workshops i olika tekniker. Nu senast har jag hållit en studiecirkel i vävning för nybörjare och ett par workshops i ryavävning i ram och bildvävning. 

Det är en fröjd att se hur "eleverna" (som oftast har långt större akademiska och teoretiska kunskaper än vad jag lyckats erhålla) gläds när de äntligen är framme vid momentet Skapande. Det är ju många moment att gå igenom innan man nått dit vad gäller vävning i vävstol. 

En av våra unga elever är redan jätteduktig på att väva brickband. Det är sannerligen inte den enklaste vävtekniken. Kanske vi "gamla vävtanter" får lära den av henne inom en nära framtid?

Vid ett besök hos Kia i Tväråbäck visade hon oss en rya designad Märta Måås Fjätterström. Då måste jag också visa en rya som min man knöt när han var matros på båten Raunala för över 60 år sedan:

Jag har denna månad också hållit en workshop i tekniken : Väva rya i Ram. 

Och så har  äntligen kommit igång med att använda den lilla bandvävstolen jag inköpt på loppis för länge sedan. Det blir band till hankar i mina små gästhanddukar i våffelväv. Enklast möjliga mönster. 

Den 21 denna månad var det åter dags för julmarknad på Ersboda Slöjdförening. 

Stickmaskinerna LK150 är enkla men fina stickmaskiner när man vill börja sticka på maskn. Brukar rekommendera att starta med denna modell ifall man vill bli stickmaskinist. Här håller jag en introduktionsträff med ett par nyblivna maskinsägare.

Månaden avslutafes med en trevlig träff med kompisen Anita i hennes dotters keramikverkdtad, tillsammans med två av de egna döttrarna. 

Kul att få återuppleva känslan av lera mellan händerna för första gången på över 40 år.

Anita visar några av sina tidigare objekt för oss imponerade workshopsdeltagare

Några fina små dukar som mina anmödrar virkat förtjänar att komma fram ur lådorna lagom till advent.

De får bli mobiler som symbolicerar snöflingor i väntan på riktig snö. Trevlig advent önskar jag er alla:

Vintertiden är kommen

 Så här i slutet på oktober så byter vi till vintertid. Ingenting som påverkar mig speciellt mycket. Måste bara komma ihåg att ställa tillaks väggklockan 1 timme. Mobilen sköter ju detta automatiskt.Vädret är dock inte särskilt vinterlikt med dimma och barmark. Nästan så att man längtar efter snön.

Men jag har aldig tråkigt även om vädret inte lockar en att ta promenader. 

Efter jag fått plats för en liten vävstol i lägenheten tillsammans med stickmaskinen och symaskinen så det finns alltid något att ta tag i. 

Barnbarnsbarnet Charlie fattade snabbt trampordningen på våffelväven. 

När jag sätter mig framför TVn på kvällskvisten så känns det skönt att ha nåt i händerna också, så ibland tar jag fram virkkroken och virkar några mormorsrutor. Har sällan något färdigt projekt i åtanke, men förr eller senare så brukar det uppenbara sig. 

Handstickning är en annan lämplig TVtittarsyssla. Mitt barnbarn Felicia blev förtjust i en gammal tröja hon hittat i mitt "loppis". . Tyvärr hade något kryp hittat den också och bitit hål här och där. Jag lovade sticka en ny till henne. Mönstret är från 60 -eller 70-talet skulle jag tro. Minns inte exakt när jag stickade den och hittar inte mönstret heller. Det gläder mig att hon kan tänka sig ha en tröja av vanlig svensk ull. Det är ju sällan det mjukaste garn man kan tänka sig, men värmer bra och håller formen bättre än alpacka och annat mjukt garn. 

På tal om ull - jag träffar en grupp "ulltjejer" en gång i månaden. Senast har vi varit på Sörböle gårdsbutik och fått testa tovmaskinen. Trevligt att träffa likasinnade som förstår ens fascination av ull och allt man kan göra av den. 

Vi har haft avslutning på kursen i flamskvävning för säsongen. Helena hade samlat på flamskvävar hon hittat på loppisar i många år. Fint att få se det som enligt henne bara var en del av hennes samling. 

Karin har designat en fin bildväv av mönstret på en vintage-kaffeburk. Det kanske blir en kudde att vila huvudet på medan man tänker på tiderna som flytt. 

Annars har den mesta tiden gått till förberedelse för vävning i vävstol. Håller en kurs i vävning för nybörjare på Ersboda slöjdförening. Det är också roligt att få inbjuda ungdomar i vävningens underbara värld. Där blir man ju aldrig fullärd . Det finns alltid nytt att upptäcka. Vill man stödja handvävningen och sörja för dess fortlevande kan man förutom att själv sprida kunskapen även gå med i intresseföreningen Riksvävarna och vår region Västerbottensvävarna. Vi har mycket kul på våra träffar.

Detta ska bli en gardin till dottern Clara.
Hon har själv varpat och börjat solva. 

Varpen är egyptiskt bomullsgarn 30/2. 
Vi har ingen direkt tidspress vilket känns skönt. Hoppas i alla fall att hon förstått vad handvävt betyder i tid och kunskap när projektet är färdigt. 

Mässor och utflykter

 Hösten är också mässornas månad. I år har vi inte bara Garnkalas i Brån och Sy-och hantverksfestival i Umeå. Vart tredje år firas vävningen med en stor mässa på olika orter i landet. I år var det Gävles tur.

En bildkavalkad från de olika evenemangen kommer här:

Garnkalaset hos Limmo i Brån

Västerbottensvävarnas workshop på Sy-&Hantverksfestivalen :Ryavävning

Flera små bitar rya kan sys ihop till en kudde

Det visades också bland annat tuftning på mässan

Resan till Gävle var ändå höstens stora slöjdupplevelse. Vår skickliga guide Monica på Lestanders buss som också utarbetat förslagen till intressanta stop på vägen är sannerligen en pärla. Och hennes sambo rattade bussen med säker hand. 

Kerstin studerar garnkvalitén på Wahlmans textil i Gnarp -vårt första stop.

Nästa stop var Holma market. Det var en intressant förvandling som skett i Holmas lokaler.

Det är numera inte bara garn som säljs där. En butik för antikviteter och lokalt producerade produkter förutom lingarn finns att se i de rymliga lokalerna.

 

I Bollnäs skulle vi övernatta. Men först ett besök på Växbo Lin där vi fick en visning av spinneriet och jag kunde inte längre motstå att shoppa loss trots att jag hade lovat mig att inte köpa något. 

Men skor kan jag ju inte göra själv även om jag har gott om material av olika slag. Så det blev en sko/toffel från Doksta med tyg från Växbo lin. 

Framme vid huvudattraktionen - Vävmässan i Gävle stöter jag först på Andreas Möllers monter.

Han har utvecklat nya produkter sedan vi sågs sist för tre år sen. En liten vävstol utsågad med laser och med 12 skaft och trampor tog inte stor plats men hade ändå ett fantastigt skäl.  Han hade även utformat en ny typ av skyttel som rymmer en större mängd garn. Jag imponeras av hans kreativitet och uppfinningsrikedom. 

Det var förstås en mängd annat intressant att titta på också. Förutom Andreas sjalar även andra vävda bland annat de med magiska garner som drar ihop väven med en bubbeleffekt. 

Särskilt fascinerades jag av de nunotovade caperna med fantastiska motiv och en ljuvlig känsla. Tyvärr missade jag att ta reda på namnet på konstnären.

Fina bildvävar att inspirera min bildvävsgrupp med. 

Fantastisk finnvävnad

Olika typer av vävstolar 

Olika typer av vävnader

Som ni förstår så har jag mängder av bilder på min telefon och i mitt huvud, men kan inte visa alla här.

Dag tre avslutades med besök i två vävstugor i Falun innan vi nästa dag drog vidare norrut fulla av inspiration och skaparlust. 

Vävar från Falu vävstuga och ateljé Randiga Rutan som suveräna Tuula driver en bit ifrån bostaden.
Faluborna är lyckliga som har en sådan skicklig väverska som dessutom erbjuder folk att komma ch väva i hennes ateljé. 

 


Hemresedagen hade vi ett studiebesök hos Ingrid Elfberg Norlin som driver Sidengalleriet i Ramvik.

Hon är förutom konstnär även skräddare vilket syns i hennes alster.

Nu får vi se fram emot Vävmässan 2028 ifall vi fortfarande finns kvar på denna planet. Tills dess så försöker jag sprida slöjdglädje så gott jag kan och hoppas vi ses igen.