Resa i vårvarmt Närke.

Som ombud till Riksföreningens för Handvävning årsmöte hade jag förmånen att få besöka Örebro.
Eftersom flygvägen går förbi Stockholm så passade jag på att göra ett stopp där och titta på hattutställningen på Hallwylska museet.

   Kommen till Örebro var utmaningen att hitta museet där en föreläsning om Malin Selander skulle äga rum. 

Ett speciellt levnadsöde speglades av föreläsarna Christel Storm och Kerstin Hellmark. Många var vi som trängdes runt skyltdockorna med Malins skapelser, som hon donerat till muséet.

Malins filosofi var att baksidan också skulle vara spännande.

Tyget skulle tala - var en annan devis. Helst såg hon att skräddaren/sömmerskan inte klippte i tyget överhuvudtaget. 

Jackan är vävd av smala sidenremsor, med detaljer i hålkrus. Malin använde gärna oväntade material och hon har gjort en fantastisk insats för vävningskonsten som vävlärare under många år. Hon avled förra året efter ett långt liv i vävningens tjänst. Detta till trots så har hon yttrat dessa bevingade ord : "Jag har aldrig varit hemvävd!" Handvävning var termen som hon använde.

Närke är ju också berömt för sina glesryor. Mnga fina ryor var exponerade i olika skyltfönster i staden.

Tyckte särskilt mycket om Hardemoryan från 30-talet

Sådant fint garn kan vara svårt att hitta idag.

Det vackra vädret lockade mig också till att delta i den stadsvandring som anordnats.

Duktig guide berättade om alla fina gamla byggnader som finns bevarade.

Synd att ens minne ska vara så kort.

Slottet som numera fungerar som evenemangsplats och bostad till landshövdingen har också varit fängelse en gång. 

Återkommer med bilder från utställningen "Knutar i väven" när jag klurat ut om det går att överföra dom från plattan som jag tog till när batterierna tog slut i mobilen.